Tränar på

Molle har fått bekänna färg lite senaste dagarna, med det menas inte att han gått ihjäl sig utan vi har pushat lite på kvaliten hos honom. Slut med skuttgalopp nu, nu är det dags att sitta på sina bakben så att bogen kan rulla uppåt-framåt. Jobbar mycket med touchscreen-känslan, övergångar skritt-galopp, kvar på bakbenen. Varannan hö-vä på volt, byten på volt, känna in sidorna. Få kontroll på steglängd, höjd, rytm, form. Känna att halvhalterna går igenom varenda en. Är underbart när det infinner sig och vi kommer dit varje gång. Sen ska styrkan sättas. Tar ett år till. Sedan höjs kraven igen och man måste ha hästen ännu mer ihop om man vill göra rörelserna med ännu mer kvalite. Men nog känns det som att jag kan gå in och rida piruetter snart.

Traven är fin, påminner Molle om att jobba genom kroppen och vi har börjat få igenom sidorna på honom nu, känns som ett gummiband genom hela kroppen. Emma har sagt att jag ska sluta analysera ett tag och bara känna. Som jag gör när jag rider andras hästar, då gör jag det som behövs där och då, med min egna häst så har jag en känsla om hur det BRUKAR kännas och kanske i huvudet bestämmer mig för att göra si och så, där jag egentligen behöver agera utefter hur det känns just där och då. Bra Emma, får mig att rida det bästa jag kan.

 

Högertygeln

Valde att låta Molle vila 2 dagar efter tävlingen, få återhämtning för musklerna iochmed att han var så spänd, inte för att ansträningen var så total åt honom. Han hade en dålig dag helt enkelt, det känns så tydligt igen hur han beter sig beroende på var i "hjulet" vi är. Som veckan innan Hudiksvall så hade vi kommit upp ett trappsteg och han kändes kalasfin och tog verkligen jobbet så bra, sen när vi därifrån började komma åt galoppen så går ju utvecklingen lite "bakåt" i början när man ändrar något, och då börjar hans såna där beteenden, skygga för andra hästar, inte ta hjälperna. När jag tänker efter så vet jag ju att han blir sån, det är innan musklerna och styrkan finns för att göra det nya vi kräver, för då har han slutat göra det på "vilja och fart".

Han kändes dock väldigt fin igår, inte av sig självt såklart, men jag satte honom direkt i jobbet. Han måste acceptera halvhalt på högertygeln. Det svåraste för typ alla hästar. Jag vet inte om det beror på att vi ryttare tjuvhåller vår balans på vänstertygeln eller vad det är, men nästan alla hästar jag sitter upp på, precis som Molle, lägger av när jag vill ta halvhalt på höger, länken mellan bett och bakben är inte ihopkopplad där. Molle bråkar inte, men han maskar. Men jag bara ser till att ta den där högersidan till mig och breddar ramen aningens, sen får han komma till ärligt stöd på höger, jag rider tempoväxlingar och tar halvhalter varje steg på yttertygeln, tills att han fått yttersidan på plats och kan komma upp med vänstersidan, då är han amazing! Vänstergaloppen är dubbelt så bra som höger, men det är lite längre väg dit, och bara teknikridning. 

Många hästar som jag rider kan bli helt tvära när jag ber dom lyssna på högertygeln, många är tomma och många hästar kan bita tag när ryttaren ska ta i högertygeln för att ta en halvhalt eller balansera av, och många av dom hästarna sitter fast i kroppen då såklart. Men ibland måste man bara ta tills hästen ger eftergift, vi kan inte ge alla gånger utan hästen måste också kompromissa om bettet. Det hör till acceptansen av bettet tycker jag. Men alla kommer igenom, man får vänta ut vissa, man får "lura" andra, men det finns vägar för att kunna rida hästen liksidigt och då helt plötsligt får dem ett helt annat rörelsemönster, när halvhalten slutar vara en broms och istället blir en "koppling". Fantastisk känsla när "kugghjulet" hoppar i, då känner du bakbenen i tyglarna och halvhalterna blir en ren kraftsamling! :)


Molle i höger piruettgalopp. Nu lägger vi i en ny växel, kommer bli så bra! :D

Tävling 21/4 Strömsholms RS

Igår var vi iväg på en kvällstävling igen. Det är perfekt med tävling-mitt-i-veckan för det är vår största utmaning just nu, att få till ridningen på tävlingsplatsen. Inne på banan fungerar han rätt så bra, men det är framridningen som vi inte riktigt får till. Vi kom till tävlingsplatsen och himlen hade öppnat sig, det öste ner regn, allting som vistades ute mer än 1 sekund var dyblött... Redan där blev planen lite ändrad för vi skrittar alltid Molle för hand när han kommer fram, så han får se sig omkring efter resan och röra igång benen. Denna gång kastade vi på utrustningen och jag skrittade bort till framridningen. Han kändes lite stel men tänkte att det var lite spändhet bara.

Inne på framridningen var han sitt värsta jag, om man får säga så om sin häst! Han skyggade för allt och alla, räckte att en häst vände huvudet mot oss så kastade han sig eller kröp ihop och nästan backar. Oavsett vad jag gör, fick lov att bli arg flera gånger och det är inte roligt! I tisdags på träningen så konstaterade vi att Molle alltid ska prova om han verkligen behöver vara framme för benen, och jag måste alltid tala om att Jo, det ska du. Han blir alltid fin efter man fått vara konsekvent några gånger och han kommer alltid dit, men varför ska han prova igen nästa ridpass? 

På en framridning är det inte så roligt att ha en häst som blir spänd och skrämd, samtidigt som den inte tar skänkeln = då tar han inte handen. Inte avslappnad eller eftergiven i huvudet, som är en bra liknelse. Frustrerad och besviken blir man dessutom som ryttare. Jag kämpade på och försökte sätta honom i det han kan och gillar, men jag måste också komma åt honom. Sista 30 sekunderna kändes bra, då var det bara 3 hästar i ridhuset och sen fick jag gå in och rida programmet.

Han andades ut lite inne på banan men jag satte inget extra tryck, för han kändes ändå helt OK så jag var nöjd med det så jag inte tjatade på honom. Han genomför travprogrammet riktigt bra med 67% efter traven och vänstergaloppen, men sedan fick vi ett avbrott i den annars så säkra högergaloppen, han tog ett jämfotasprång i galoppen för jag red inte den, med allt mitt fokus på vänstergaloppen som inte är riktigt i fas men inne på banan red jag varje språng så den var jättefin, min tanke var "aah högergalopp då kan jag åka lite" men så fungerar det konstigt nog inte. Första bytet laddade han och böt själv, orent dessutom, inget jag tillrättavisar på något sätt inne på banan. Andra bytet visste han exakt men väntade in hjälpen. Ökade galoppen är jag nöjd med, fick för första gången upp fronten i längningen och inte bara framåt-neråt. Kommentar: "Mer upp än fram" haha, så det kan jag absolut ta, för annars har det varit önskemål att komma mer upp haha. 

Bytena, volten och lite lösgjordhet drog ner helhetspoängen men jag är nöjd att han kunde prestera efter den hemska framridningen. Ni vet när man undrar om hästen någonsin varit mellan hjälperna, eller hur fan man ska kunna styra ens en volt? Uäähh.. Nya tag, men jag måste få tips på hur jag får honom mer fram för hjälperna (alltså inte gas, utan att han tar skänkeln) när han spänner sig så väldigt? Är väldigt svårt att ligga på en volt och galoppera ur honom lite på en framridning där alla rider runt runt, speciellt när han skyggar om man försöker styra mellan 2 ekipage.

Slutade på 9e plats med 63,8% och tänk i april förra året, då red vi MSVC på ~60% och nu har vi redan en lägstanivå på MSVB. Jättekul! :)

 
 
 
 
 
 

Skippa sockret

Efter mycket nya insikter och värdefull information om hur socker påverkar våra kroppar, så bestämde jag mig för att göra en förändring. Jag, och många med mig i hästvärlden, är lite expert på att äta onyttiga mellanmål och mer än ofta blir det en kexchoklad och cola istället för riktig mat. Mackor, godis och det som går fortast att tillaga är det man stoppar i sig. Vi är så noga med hästarna med energi, protein och lågt i socker/stärkelse men äter vadfan som helst själva.. Efter en längre period där jag inte längre kunde känna igen mig själv, jag har upplevt en stor trötthet, all min positiva energi har varit bortblåst, jag har drabbats av panikångest (vilket jag inte önskar att någon här i världen ska få uppleva) så valde jag att göra en förändring.

Jag provar att sluta äta raffinerat socker, vetemjöl samt dragit ner på snabba kolhydrater.



Detta har absolut ingenting med någon diet, bantning elller kalori-kontroll att göra, jag är mycket nöjd med hur min kropp ser ut och min vikt. Men såsom "fel" socker påverkar oss så valde jag att göra ett test. Jag är nu inne på min andra vecka helt utan tillsatt socker. Det är såklart omöjligt att äta helt utan, men naturliga socker såsom fruktos, men undvikit det som finns tillsatt i t ex yoghurt, såser, halvfabrikat, musli, fikabröd, godis, läsk, juice m.m. Går inte att räkna upp allt för i princip allt i en förpackning innehåller tillsatt socker, bara för att det ska smaka bättre och öka vårat sug efter just den produkten.

Jag har istället ätit rena råvaror: kött, ägg, samt grönsaker både rå/stekt/kokt. Jag har hittat vissa knäckebröd på fiberhusk/alternativa mjöl, ostar, sockerfri matyoghurt, bär/frukt m.m. Och vet ni? Jag märkte skillnad efter 2 dagar. Jag var för det första inte kvällstrött som jag brukar. Sötsuget, ni vet att man går och suktar efter den där jäkla chokladbiten har börjat ordentligt efter en vecka ungefär, det känns som mina händer vill gå och hämta choklad fast huvudet säger nej. Det måste bero på ett djupt rotat sockerberoende. Men jag står emot. Jag känner mig redan så mycket klarare i huvudet, jag har inte samma oro i mina tankar. Känner mig stressfri. Och det tar längre tid att planera dessa måltider då jag äter lite oftare och måste packa mellanmål, men ändå har jag mer tid över. Vad kan det bero på?

Det finns faktiskt sjukdomar som inte hade existerat om vi inte ätit så mycket tillsatt socker. Är inte det läskigt? Forskningen kring socker och dess påverkan har dragits så lång att man tillochmed kan länka materialism till sockerberoende. Usch, vem vill hamna där??! Ångest och må dåligt så man handlar mer och mer, man mår inte bra när man botar en sjuka med prylar och saker. Jag har bestämt att efter 3 veckor utan socker så ska jag tillåta mig själv att en dag i veckan äta t ex godis, bearnaisesås eller vad det kan vara, en pizza kanske. Men jag vet ärligt talat inte om jag kommer vilja det ens! Att ta bort vetemjölet känns nästan ännu bättre än sockret, för jag har tidigare haft uppblåst mage nästan varje dag och ont, mår magen ont mår resten av kroppen pyton och när det försvann så är min livskvalite så mycket bättre.



Jag vet inte riktigt var jag ville komma med detta, jag ville delge er min fantastiska upplevelse hittills, och jag vill verkligen tipsa dig om att ta reda på mer fakta och läsa lite om detta, för jag tror att så många skulle må tio gånger bättre om kroppen tillåts fungera som den ska.

Kram!

Dokumentär: Sockerfilmen
Dokumentär: Fed Up


Så mycket glädje

Molle börjar komma mer mellan hjälperna. Red ut i lördags och red mina vanliga tempoväxlingar, och jag börjar få det mer "i kroppen" vad jag menar och Molle förstår. Att 2 hjälper i rad betyder en viss sak, drivningen följs av en halvhalt följs av en ny impuls som följs av en halvhalt. Vi börjar sortera ut när det ska vara mer höjd, och när det ska bli längning t ex. Nu får vi börja jobba med att ha kvickare steg och tänka mot piaff. Vi har trampat lite både på töm och uppsuttet under denna vecka, med fokus på att bli snabbare, inte att göra en PIAFF. 

Galoppen får vi jobba likadant, halvhalten, tänka öppna, ta framdelen med mig runt innerskänkeln, kommer åt ytter bakben och då stoppar han in benen under magen, inte lyfter dem högre bara. Då lyfter istället hela bogen och frontpartiet. Det kommer, det kommer! Är så lyckligt lottad med denna häst och denna tränare, är så roligt! Men det är så otroligt många steg hit, man måste lära hästen så mycket saker, det är inte "bara" att göra. Och man måste ha tålamod och ta ett steg i taget.. :) 


 
 
 

Utvecklar galoppen

Oj ibland hinner jag med så mycket i mitt riktiga liv att jag inte kommer ihåg att berätta något på bloggen. I måndags vilade Molle hela dagen i hagen, sedan blev det en långpromenad ner till sjön och vände följt av massage och lite stretching. Han älskar att få massage! Jag tycker verkligen om att skämma bort honom för jag tror att han känner att jag hjälper honom, samt att bandet mellan oss stärks och jag märker snabbare om något inte är som det ska. 

Tisdagens pass började jag med att tömköra honom, hade gjorden ovanpå sadeln för att sedan fortsätta passet uppsuttet. Jag hittar mycket knappar via tömkörningen och kan driva in bakbenen utan att tjata ovanifrån, vi ska nog snart piaffa på töm, han har väldigt lätt för att lyfta på sina framben fint, men behöver bli kvick att trycka in bakbenen under magen, inte bara lyfta på dem och lyfta rumpan. När jag sedan hoppade upp kändes han jättefin och jag fick fokusera på mina tempoväxlingar. Jag har nu börjat jobba galoppen precis som jag har fått göra i traven, Molle tycker jag är väldigt dryg och krävande. Men nu måste han även här börja sätta in bakbenen under sig, inte bara rycka upp dem fort från marken. Detta för att fronten ska kunna komma upp. 

Vi fortsatte på det spåret dagen efter med Emmas hjälp. Jag fick rida piruettgalopp på en volt och Emma hjälpte till med en ridpisk från marken så att hon kunde driva och jag samla, tills han satte sig på korrekt vis, såklart följt av massor av beröm och framåtridning, med upprepning. Snart så kommer han veta hur han gör och då blir galoppen tio gånger bättre. Vi ska nog lyckas utveckla den lite till också, jag vet ju att han har så många växlar till att visa upp, ska bara plocka fram dem och motivera honom att vilja kämpa på lite till. 

Jag känner i det stora hela att jag har en mycket större förmåga att rida honom i ramen, och hittar samling = energi som jag lyckas behålla. Vi både trampade och red lite passage i onsdags, mycket roligt att få känna på vad som ska komma. Nu springer han inte längre, utan jag rider honom till ett bra sug i handen genom bakbenen, där jag får tempoväxla precis hela tiden. Reaction - Action - Reaction - Action. Han blir grymt fin av att piloten rider som hon ska.

 

Tävling 10/4 Hudiksvalls Rid & Ponnyklubb

Jippi en andraplats med Molle i MSVB idag med personbästa på denna nivå, 67,5%. Han var fantastisk inne på banan, jag välkomnar gärna denna känsla alla gånger. Så skönt för självförtroendet och gå in och känna att vi mäktar med också. Vi tar det från början.

Tre timmars resa, Molle åker väldigt bra och tar resan med ro, han kändes glad och laddad på ett positivt sätt när vi kom fram. Vi hade en strikt plan för framridningen som jag diskuterat fram med Emma, och den höll vi till punkt och pricka vilket gav resultat. Inne på banan var han väldigt fin och framme, jag fick den bästa känslan jag någonsin känt på honom, allting kändes enkelt. Rund från bakhov till mule, känslan i handen var bärig och lätt, född-på-tygeln-känsla, om än lite spänd när han såg sig själv i spegeln.

Programmet kändes super fram till galoppfattningen, där min sporre glider av och åker fram på foten och slår i stigbygeln. Molle tvärnitar i första galoppvolten och blir rädd av kluckandet gissar jag, då han häver sig iväg i slängtrav, jag får vä galopp igen och kan visa ett enkelt byte, dock spänt. Skrittar några fler steg och klappar om honom, innan hö galoppen och volten. Den kluckar så j*kla högt mot stigbygeln hela programmet vilket var så fruktansvärt störande. Jag fick sitta helt still med högerbenet och blev då lite klämmig. Men rena byten och en helt OK uppridning avslutade det bästa program vi ridit. 

Grova missar, men för första gången fick jag känna på känslan att kvaliten från det övriga i programmet vägde upp våran miss. Han kändes magisk emellanåt! Hela fyra stycken 8:or varav en på vår högeröppna, som är vår svåra. Även vä-slutan fick bättre än höger, de som hästen kanske kämpar lite extra med blir kvalitativt mycket bättre när det kommer igenom.

Jag är så stolt och känslan vi hade emellan oss idag var underbar. Nu finslipa och nästa gång ska jag korta tygeln och lita på att han kan göra om det här, och utan missar. För idag var det en liten testing, inför kommande tävlingar. Och vår plan lyckades. :)

 
 
 

2 riktigt bra dagar

I förrgår lurade jag i min mamma att longera mig och Molle. Jag började såklart från marken och värmde Molle samt visade hur och när hon skulle driva, röra bettringen o.s.v. Så vi började helt enkelt med sitsträning, jag hade inga tyglar utan bara min kropp. Trodde jag skulle vara obalanserad men det gick jättebra. Jag gjorde skritt-travövergångar samt trav-galoppövergångar, så fort vi hamna i obalans höll jag på att studsa av haha! Sedan red jag själv lite till i slutet, Molle kändes väldigt med och mina små tempoväxlingar börjar verkligen "sitta" och gör honom reaktiv och aktiv. En av de svåraste sakerna med Molle är ju faktiskt att "bara trava runt fyrkantsspåret" i samma takt, samma aktion, samma form. Och nu börjar det komma, med tempoväxlingar som inte syns utan som bara håller honom alert och avslappnad på rätt sätt. En ekonomisk trav för oss är att ha en aktiv trav utan stor gest med bärig låg, rund form och då har vi takten där, tack vare alla små växlingar.

Igår var det lektion för Emma och Molle kändes ihop och taktmässig från start. Vi började med finslipning av fattningar från skritt, sedan 8m volter i galopp. Gick över till traven och övade programlinjer och sedan red vi igenom MSVB2:an. Avslutade med att förbereda bytes-galoppen mer tydligt samt cirkelbågarna i mer passagetrav. Han kändes så ridbar och lättsam, han var stark i sin arbetsform och gick att både sänka och höja i formen. Underbart! Ett riktigt bra självförtroende-pass.

 
 
Jag skriver inte om hästarna jag rider utöver min och Emmas om inte ägaren vill det, även om jag lägger ut små klipp på instagram. Detta av integritetsskäl, vill man fråga nåt kan man göra det direkt till oss. :)

Starkare och starkare

Ni vet när man har dem där passen när de känns som hästen är född på tygeln och bara ber om hjälper? Ett sånt hade vi inte i lördags hahaha... Molle var så bekväm att gå i tävlingsformen (det är hans comfortzone, en hög form men med långsammare bakben) från fredagens pass där jag övade mer linjer och programdelar, så jag visste att han skulle försöka visa att han kunde själv och bara vara flott runt ridbanan men i själva verket stänger han av mig lite och tycker att han kan bäst på egen hand. Så dagens mantra blev övergångar. Värmde i trav och galopp och ganska snart red jag en liten fyrkant i galopp, övade på rakriktning. I höger galopp var han fin, men direkt i vänster så blev det en stor oval istället för en fyrkant. Jag måste ha kontroll på bakdelen med hjälp av yttertygeln, och fick upprepa halvhalterna på höger flera gånger. Jag fick tänka att jag skulle styra till höger för att få effekt men ändå samtidigt runda i vänstersidan med innerskänkeln. En bra övning för galoppstyrkan även om det inte kändes perfekt någonstans.

Gick över till trav där jag först fick rida honom till en lägre form, där jag sedan gjorde övergångar och tempoväxlingar utan att han ska trycka upp nacken. Det låter kanske enkelt, men det är allt annat än enkelt. För om han blir fin i formen så vill han gå för långsamt och inte svara fram, och när han svarar bra fram så vill han trycka upp nacken. Det är jätte-jättesvårt att rida en såhär "spänd" häst, för när han spänner till/går i trans, så stängger han av istället för att bli känslig. Jeanna Högberg tyckte det var lustigt för han beter sig som en het häst, men han luras lite bara för i själva verket så har han hittat ett sätt att slippa undan. Men jag var så duktig, jag tog en övning från Birgitta Kjellin i somras där jag återigen red in på en liten rektangel, kanske 2 ridbanestolpar sedan 4 hörn. I varje hörn red jag exakt 3 steg skritt, sedan trav igen. Då räknar jag, och då rider jag. För har jag bestämt 3 steg så ska det inte vara 4½ utan 3. Och när han tog det bra så fortsatte jag bara trava genom hörnen och fick mina tempoväxlingar på det sättet, och han blev lugn och trygg när han fick upprepa en övning flera gånger. Positivt alltså! Dessutom så niger han väldigt bra med bakbenen i denna övning.

Idag blev det en uteritt med fokus på samma sak. Han var kalasfin. :)

Molle showar på grusvägen    .......  och glänser på stallgången! :)
 

Mot drömmen

Igår hade vi ett sånt där roligt pass. Molle var på plats mellan hjälperna, galoppen kändes magisk och jag kunde öva på SAKER. Så roligt! Jag har inte ridit så mycket byten på sista tiden då jag känt att han varit i ett sånt där mellanläge och svajat lite emellanåt, men bytena var stora och luftiga och rena på hjälpen, kändes riktigt bra för jag tycker han har bytt lite efter ett tag, alltså ett halvt språng efter hjälpen. Men det kan också vara min tajming som varit usel såklart, jag är fortfarande novis med byten. Jag provade även att vända lite i piruettgalopp, jag var så otroligt motiverad för att min frack anlände igår! Som jag längtat. Det är min kära sambo som har sponsrat mig med en frack för att få en morot att kämpa tills mitt drömmål går i uppfyllelse. 

Valde svart med grå krage och flärpar, med ett svart och metallic-snurra runt.

Traven fortsatte med öppnor och slutor, äntligen gör vi skolorna i uppförsbacke och ihop i sidorna, verkligen en polett som trillat ned. Jag tycker ofta att efter tävling där man kanske haft lite motgång innan så brukar hästarna släppa och bli så fina efter en tävling, jag visste ju att jag red extra konsekvent av en anledning och det brukar oftast bli så bra då. Men klart vi alltid ska sikta på att bli kvickare och mer lätta i gången, men idag var det liksom en bra dag att få nöta lite programdelar och vägar, jag red öppna volt sluta, öppna cirkelbåge sluta, både diagonala och efter spåret. 

Tempoväxlingar där jag tänjde lite på gränsen, som jag skrev förut tror man ju att man ska rida passage - samlad trav och få jättefina växlingar men vi ligger inte där haha, jag får tänka att en ny växel i veckan kanske, då pratar vi millimeterskillnad alltså, bara att växlingarna finns där så att både jag och Molle är aktiva.

Idag blir det som ni kanske förstår ett ridpass i lägre form, tänkte faktiskt koncentrera mig till galoppen samt trav-galopp-övergångar som förbättrar lösgjordheten samt att jag blir så duktig att göra övergångarna med magen då. Inga rörelser utan bara sikta på jämn kontakt, lösgjordheten (lika i bägge sidor, svarar fram/tillbaka) och mycket övergångar

Tävling 30/3 Strömsholms RS

Vi har varit till Strömsholm och ridit en regional MSVC:2. Vi tränar i det programmet lite extra för att vi har blivit tillfrågade att rida Div. 1 lag och det ville vi ställa upp i, så nu tränar vi det så ofta vi kan. Molles första tävling på en månad och jag har inte ens ridit en programlinje om jag ska vara ärlig, men det satt väl i ryggmärgen gissar jag. Har jag honom bara framme för benen och med mig så kan vi ju styra igenom dessa klasser utan större problem.

Han var spänd när vi red från parkeringen till ridhuset då man gick över hela anläggningen, men han spände av inne på framridningen. Däremot så fick han inte en enda chans att gå i trans eller stänga mig ute, jag var lite som en hök på honom och jag vet att det behöver vara så ibland. För han vet precis annars att när vi är iväg och tävlar, så kan han gå på halvfart för matte säger inte till som hon brukar. Men det var precis det jag gjorde, jag har lagt spöet åt sidan varenda ridpass och tar han inte skänkeln när den kommer så knackar jag till den ordentligt, sen stilla och mjuk såklart. Men när han kommer "dit", där han accepterar den på rätt sätt och jag får ihop honom över ryggen, wow. Då kan jag ju göra vad tusan som helst.

Inne på banan så spände han till litegrann, jag släpper alltid ut honom lite när jag kommer in, det är väl en spärr i mig att inte våga hålla ihop bågen lite mera för rädslan att han inte ger mig det svar jag önskar. Det måste jag träna på, att våga lita på honom för han blir ju faktiskt bara mer trygg av att jag rider precis som på framridningen. När jag släpper ut honom lite så lutar jag mig bakåt för att liksom kompensera haha, jag måste skärpa till mig ännu mer och våga r i d a på banan. Men han var fint framme för skänkeln, vi fick 7:a på 2 av 3 längningar, äntligen! :) Öppnorna är rätt fina, och för första gången tryckte han på själv i slutorna så nu kommer det framöver gå att forma dem ännu mera, när grunden sitter inne på banan. Första enkla bytet blev helt OK, dock kom jag in på sned linje för jag glömde bort mig i serpentinen. Andra rann iväg av samma anledning. Avslutningen gör han kanon med samlad trav - mellantrav - samlad trav, jag får knappt stopp på honom, vilket inte är så bra, men jag föredrar när han hjälper till såpass mycket själv som han gör. :) Lite små grejer som drar ner, taktning i ökade skritten, dock var skritten den bästa vi gjort, avslappnad och framåt med bra övertramp, han kikade lite på all utsmyckning runt domarborden i bägge skrittpiruetterna. Det finns så mycket mer poäng att hämta.

65% i ett stort tufft startfält och det höll hela vägen till en fjärdeplacering, bara 3 riktigt fina och duktiga ekipage före oss. Jag förstår inte ens att vi var på samma nivå och nosade. Kändes jättekul och motiverande, nu vill vi bara tävla tävla tävla! :) Tur att april är fullsmockad med starter. :)

RSS 2.0