Tränar på

Molle har fått bekänna färg lite senaste dagarna, med det menas inte att han gått ihjäl sig utan vi har pushat lite på kvaliten hos honom. Slut med skuttgalopp nu, nu är det dags att sitta på sina bakben så att bogen kan rulla uppåt-framåt. Jobbar mycket med touchscreen-känslan, övergångar skritt-galopp, kvar på bakbenen. Varannan hö-vä på volt, byten på volt, känna in sidorna. Få kontroll på steglängd, höjd, rytm, form. Känna att halvhalterna går igenom varenda en. Är underbart när det infinner sig och vi kommer dit varje gång. Sen ska styrkan sättas. Tar ett år till. Sedan höjs kraven igen och man måste ha hästen ännu mer ihop om man vill göra rörelserna med ännu mer kvalite. Men nog känns det som att jag kan gå in och rida piruetter snart.

Traven är fin, påminner Molle om att jobba genom kroppen och vi har börjat få igenom sidorna på honom nu, känns som ett gummiband genom hela kroppen. Emma har sagt att jag ska sluta analysera ett tag och bara känna. Som jag gör när jag rider andras hästar, då gör jag det som behövs där och då, med min egna häst så har jag en känsla om hur det BRUKAR kännas och kanske i huvudet bestämmer mig för att göra si och så, där jag egentligen behöver agera utefter hur det känns just där och då. Bra Emma, får mig att rida det bästa jag kan.

 

Högertygeln

Valde att låta Molle vila 2 dagar efter tävlingen, få återhämtning för musklerna iochmed att han var så spänd, inte för att ansträningen var så total åt honom. Han hade en dålig dag helt enkelt, det känns så tydligt igen hur han beter sig beroende på var i "hjulet" vi är. Som veckan innan Hudiksvall så hade vi kommit upp ett trappsteg och han kändes kalasfin och tog verkligen jobbet så bra, sen när vi därifrån började komma åt galoppen så går ju utvecklingen lite "bakåt" i början när man ändrar något, och då börjar hans såna där beteenden, skygga för andra hästar, inte ta hjälperna. När jag tänker efter så vet jag ju att han blir sån, det är innan musklerna och styrkan finns för att göra det nya vi kräver, för då har han slutat göra det på "vilja och fart".

Han kändes dock väldigt fin igår, inte av sig självt såklart, men jag satte honom direkt i jobbet. Han måste acceptera halvhalt på högertygeln. Det svåraste för typ alla hästar. Jag vet inte om det beror på att vi ryttare tjuvhåller vår balans på vänstertygeln eller vad det är, men nästan alla hästar jag sitter upp på, precis som Molle, lägger av när jag vill ta halvhalt på höger, länken mellan bett och bakben är inte ihopkopplad där. Molle bråkar inte, men han maskar. Men jag bara ser till att ta den där högersidan till mig och breddar ramen aningens, sen får han komma till ärligt stöd på höger, jag rider tempoväxlingar och tar halvhalter varje steg på yttertygeln, tills att han fått yttersidan på plats och kan komma upp med vänstersidan, då är han amazing! Vänstergaloppen är dubbelt så bra som höger, men det är lite längre väg dit, och bara teknikridning. 

Många hästar som jag rider kan bli helt tvära när jag ber dom lyssna på högertygeln, många är tomma och många hästar kan bita tag när ryttaren ska ta i högertygeln för att ta en halvhalt eller balansera av, och många av dom hästarna sitter fast i kroppen då såklart. Men ibland måste man bara ta tills hästen ger eftergift, vi kan inte ge alla gånger utan hästen måste också kompromissa om bettet. Det hör till acceptansen av bettet tycker jag. Men alla kommer igenom, man får vänta ut vissa, man får "lura" andra, men det finns vägar för att kunna rida hästen liksidigt och då helt plötsligt får dem ett helt annat rörelsemönster, när halvhalten slutar vara en broms och istället blir en "koppling". Fantastisk känsla när "kugghjulet" hoppar i, då känner du bakbenen i tyglarna och halvhalterna blir en ren kraftsamling! :)


Molle i höger piruettgalopp. Nu lägger vi i en ny växel, kommer bli så bra! :D

Tävling 21/4 Strömsholms RS

Igår var vi iväg på en kvällstävling igen. Det är perfekt med tävling-mitt-i-veckan för det är vår största utmaning just nu, att få till ridningen på tävlingsplatsen. Inne på banan fungerar han rätt så bra, men det är framridningen som vi inte riktigt får till. Vi kom till tävlingsplatsen och himlen hade öppnat sig, det öste ner regn, allting som vistades ute mer än 1 sekund var dyblött... Redan där blev planen lite ändrad för vi skrittar alltid Molle för hand när han kommer fram, så han får se sig omkring efter resan och röra igång benen. Denna gång kastade vi på utrustningen och jag skrittade bort till framridningen. Han kändes lite stel men tänkte att det var lite spändhet bara.

Inne på framridningen var han sitt värsta jag, om man får säga så om sin häst! Han skyggade för allt och alla, räckte att en häst vände huvudet mot oss så kastade han sig eller kröp ihop och nästan backar. Oavsett vad jag gör, fick lov att bli arg flera gånger och det är inte roligt! I tisdags på träningen så konstaterade vi att Molle alltid ska prova om han verkligen behöver vara framme för benen, och jag måste alltid tala om att Jo, det ska du. Han blir alltid fin efter man fått vara konsekvent några gånger och han kommer alltid dit, men varför ska han prova igen nästa ridpass? 

På en framridning är det inte så roligt att ha en häst som blir spänd och skrämd, samtidigt som den inte tar skänkeln = då tar han inte handen. Inte avslappnad eller eftergiven i huvudet, som är en bra liknelse. Frustrerad och besviken blir man dessutom som ryttare. Jag kämpade på och försökte sätta honom i det han kan och gillar, men jag måste också komma åt honom. Sista 30 sekunderna kändes bra, då var det bara 3 hästar i ridhuset och sen fick jag gå in och rida programmet.

Han andades ut lite inne på banan men jag satte inget extra tryck, för han kändes ändå helt OK så jag var nöjd med det så jag inte tjatade på honom. Han genomför travprogrammet riktigt bra med 67% efter traven och vänstergaloppen, men sedan fick vi ett avbrott i den annars så säkra högergaloppen, han tog ett jämfotasprång i galoppen för jag red inte den, med allt mitt fokus på vänstergaloppen som inte är riktigt i fas men inne på banan red jag varje språng så den var jättefin, min tanke var "aah högergalopp då kan jag åka lite" men så fungerar det konstigt nog inte. Första bytet laddade han och böt själv, orent dessutom, inget jag tillrättavisar på något sätt inne på banan. Andra bytet visste han exakt men väntade in hjälpen. Ökade galoppen är jag nöjd med, fick för första gången upp fronten i längningen och inte bara framåt-neråt. Kommentar: "Mer upp än fram" haha, så det kan jag absolut ta, för annars har det varit önskemål att komma mer upp haha. 

Bytena, volten och lite lösgjordhet drog ner helhetspoängen men jag är nöjd att han kunde prestera efter den hemska framridningen. Ni vet när man undrar om hästen någonsin varit mellan hjälperna, eller hur fan man ska kunna styra ens en volt? Uäähh.. Nya tag, men jag måste få tips på hur jag får honom mer fram för hjälperna (alltså inte gas, utan att han tar skänkeln) när han spänner sig så väldigt? Är väldigt svårt att ligga på en volt och galoppera ur honom lite på en framridning där alla rider runt runt, speciellt när han skyggar om man försöker styra mellan 2 ekipage.

Slutade på 9e plats med 63,8% och tänk i april förra året, då red vi MSVC på ~60% och nu har vi redan en lägstanivå på MSVB. Jättekul! :)