Shopping



45610.jpg

Köpte lite nya skydd igår till Molle. Nya vita tränings/framridningsskydd, då mina i neopren börjar bli lite slitna så det kan vara kul att ha något snyggt och helt med sig på tävling. Det är vita med ludd i.

Sedan har jag ju sett lite neröver i Tyskland och Holland så tränar många dressyrhästar med vanliga hoppskydd på hemmaplan, vilket är skönt för dem kan man bara rengöra med diskborsten efteråt tack vare neopren-insidan. Så inspirerad som jag blev köpte jag ett nytt set i svart, då vårt gamla set har dels gått sönder, dels använts i hagen. Så nu har vi nya hoppskydd och kan spara på dem vi har i läder.

 
 
Sprengers kindkedjekrokar förhindrar att hästen kan bli nypt om den vrider sig under ridning, vilket mina har gjort och legat nära Molles mungipa. Så nu ska det bli ett stopp för det, och kanske en påminnelse om att ta tag i den där kandarridningen på riktigt.
 

Härliga ridpass

Igår fick Molle bara jogga lite, men han kändes som en liten guldklimp. Alltså, jag njuter av att säga hur mycket jag älskar den där hästen. Han vet inte om att han inte räknas som dressyrhäst när domarna ser stammen i startlistan, men han gör allt han kan för oss. Han bara kör järnet! Jag älskar det i honom. Så småningom höjs kraven på mer samling och det kommer bli jobbigt, men jag bara vet att en dag kommer han passagera med dem där knäna över bogarna.. <3

Idag red jag och Emma tillsammans. Emma har förberett mig på seriös sitsträning nu (!!) och bara av att veta det så tänkte jag mer automatiskt på det under dagens pass. Och fick ont i magen direkt för jag sluta luta mig bakåt och tog upp stötarna i magen istället. Molle var guldhäst idag också. Jag är så glad att jag valde att köpa en unghäst och göra denna resa tillsammans. Man blir liksom, som en. 

I galoppen varierade jag idag mycket med att samla mot piruett, öka i öppna-tänk och några trav-galoppövergångar. När vi ridit en stund bytte vi hästar och jag red Coco och Emma red Molle. Coco försöker jag passa på att träna sidvärtes på, han gör otroliga slutor och skänkelvikningar. Emma tyckte Molle kändes superfin, gav några tips på hur jag ska rida lite framöver. Man måste ändra hela tiden, och vad Emma tycker och känner ger ju mig så mycket mer verktyg. Dem gjorde en halvpiruett i högergaloppen, så duktiga och fina! (den har vi tjuvtränat i ridhusspegeln :P)

 
 

Lika för alla

Jag tror, att många som stöter på motstånd med sin häst väljer att leta efter yttre orsaker och vill ändra på något, helst bett, sadel eller kanske tränare. Det är väldigt jobbigt att ha en tragglig period, men det är ju oftast något som alla bara måste ta sig igenom. Att byta bett, byta tränare, det kanske bara döljer symptomet, men tar inte bort det grundliga problemet. 

Jag hjälper många på mitt jobb med att rekommendera utrustning. Min häst hänger på bettet - vad ska jag prova istället? Min häst är tjafsig i munnen - vad ska jag prova istället? Jag är ganska duktig på mundering och vad som ska användas till vilket problem tack vare utbildning och ett öppet sinne, men jag måste erkänna att ibland önskar jag att man kunde säga: gör du tillräckligt mycket tempoväxlingar? Har din häst verkligen accepterat handen? Ger du eftergift? 

Det är skillnad när man har hittat ridningen med sin häst och tänker att man vill se till den lilla sista, extra viktiga detaljen och byter bett med en liten skillnad för att det ger det där lilla extra, suveränt! Men att byta bett till ett pessoa på en ponny som blir så het på hoppbanan, njaae.


Är det pinsamt att ha problem i ridningen? Är det prestige som får oss att inte se att det kanske är jag som ryttare som hämmar hästen? Eller kan det faktiskt vara så att hästen testar dig och är lite vrång? När Molle hade en trotsperiod i våras så bråkade vi en hel del. Alltså, vi ville olika saker. Ett typiskt beteende hos en sexåring skulle jag vilja säga, och jag behövde aldrig oroa mig för jag vet att man kommer ur såna perioder. Det var bara att bita ihop och hålla ut, sätta sig upp och rida igenom dem där passen. Oftast kommer dem när man ändrar på något. Ändrar, försämras, förbättras. Och ibland hamnar man i den där försämringen lite längre än man önskar, jag önskar jag kunde säga till alla som är där att inte ha panik, ni kommer ur det och vidare. 

Alla, ALLA har såna där perioder när hästen gör tvärtemot vad man vill och man känner sig som ensammast och mest värdelös i hela världshistorien. Tillochmed proffsen känner så. Och kan man prata om det och få ur sig det, så blir allting så mycket enklare. Det är inte lätt det här vi håller på med, och vore det lätt så skulle det inte vara kul!

 

Film - MSVB2

 

Tävling 26/9 - Segersta Sportryttare

Nu var det gjort! Debut i MSVB och det kunde ha gått hur som helst faktiskt. Molle var extremt fin och elektrisk på framridningen, han gjorde en sån jäkla framridning att jag kunde åkt hem utan att starta.. Traven börjar bli så fin! Och det GÅR verkligen att få vilken häst som helst att lära sig trava, det är han ett levande bevis på. Inne på banan blir han lite blockerad men jag var verkligen inställd på att rida igenom det innan startsignalen och började ta mig längst bort på banan i höger varv då min plan var att rida in i höger galopp. Ja då är en fontän placerad på kortsidan och Molle trodde nog att han skulle bli dränkt om han klev nära så vi kom inte förbi... Visst det gör ingenting att han blir rädd för inga ridbanor där vi tävlat förut har sådan lyxig dekor, men när Molle-mus väl börjar se spöken, ja då drar han igång hela registret... 

Den kortsidan, vattenpölarna framför domaren och på mitten av en långsida skulle vi inte gå igenom. Och att rida program runtom det är svårt. MEN, där han var fin, där var han fiiiin... Vi hade superbra flyt i traven, men jag har missförstått slutorna. Jag trodde när det var så lite tvärning så ska dem vara rakare, och ju tvärare dem blir desto mer böjd. Men jag ska ha en ganska rejäl böjning i bålen trots att slutan inte tvärar så mycket. Jag är ju rätt ny och har aldrig ridit på denna nivån, så hem och träna på det. Öppnorna fick vi 7:or på, som jag hade planerat haha. Längningarna var hon lite snål med poängen på, men Molle har ju inte världens bästa bakben i traven som var just det domarna såg i B2:an. Överlag så var alla transportsträckor på dem ställen som Molle såg spöken och han tog inte halvhalt utan försökte springa igenom dem med spänd överlinje. Så att få 5:or där har man inte råd med. 

Mer då: volten vid fontänen spänd och för stor, han ville mest fly, andra volten bättre lite stor bara då han inte bjöd genom vattenpölarna. Omslag inför enkla bytet, spänd skritt, vä-bytet rent och en sexa, ska få mer kvalite och luft i dem nu, hö-bytet före bak, efter ökade galoppen ville han inte gå ut i hörnet vid fontänen, omslag och skutt/trassel. Och med allt detta landade vi på hedersvärda 57,7%. Och 4:a från slutet haha... Man har inte råd med allt detta, men nu har vi provat på, och det var inte det "svåra" som var svårt, det var lite pga yttre omständigheter, men det hör också till tävling! Så det ska man klara av, dressyrhästar ska ju vara lydiga (haha Molle!).

 
Jag är faktiskt så nöjd och stolt över vår insats att jag tänkte ladda upp hela filmen här på bloggen i eftermiddag/kväll. Det är inte fint jämt men så bra att se var det felar. Tävlingsformen måste vi orka ha hela vägen i mål, och han måste lyssna fast vi har lite mer tryck. Men han var precis som jag ville i temperamentet, het och på hugget! Då har man något att rida på, sen ska vi hitta mer avspänning i det, men det kommer också med styrkan.

Mitt i prick


Denna bild har jag visat förut, men JA den tåls att visas igen! Detta kan aldrig gå ur tiden, ser så lyxigt och fint ut och man ser verkligen att marinblå och brunt aldrig kan slå fel. Jag väntar ihärdigt på ett Mias schabrak som jag beställt med 5 (!!) snurror men det verkar gå lite sakta på verkstan. Har inget marinblått schabrak jag är riktigt nöjd med sen jag sålde mina BR. Men snart så. Min fas med högljudda knalliga färger börjar kanske gå ur lite.. Men jag kommer alltid komma tillbaka till att ha en knallig tröja eller pike, det är liksom bara jag. :)



Ridstövlar

Ska beställa nya stövlar. Jag har bestämt mig för att ha dem svarta till tävling och investera i träningsstövlar att slita på. Jag är ju lite egen men jag hade tyckt att det var fint med stövlar i typ burgundy eller någon annan rödlila färg, men efter lite prat med andra så kanske jag ska hålla mig till någon brun nyans då jag ska vara nöjd med dem i kanske 10 år framöver. Jag är nog helt inne på cognac iaf, som här nedanför:

Det är dem längst ut till höger som är cognac. Och först tänkte jag sätta ett spänne upptill i croco-lack, men sen ångra jag mig igen och tänkte, nej jag ska nog ha en helt slät stövel! Det blir iaf denna modell här nedanför, som är smal i vristen för det värsta som finns är att "glida omkring" inuti stöveln för att den har den "gamla" skärningen. Jag hoppas jag kommer bli nöjd! :)


Emmaträning - Trav

Underbara häst.. Idag tränade vi i ridhuset för Emma. Jag värmde i galopp och han var i princip där vi slutade igår. Så fin, några enkla byten och några riktiga, så lätt när man känner bakbenen under magen på honom. När träningen började gick vi på traven direkt, som planerat. Först bara hitta bakbenen på samma sätt som i galoppen, under honom. För att få dem dit så måste jag få honom att svara kvickt för skänkeln, men utan att häva sig iväg eller på handen, det förhindrar jag genom att fånga upp med kvicka, och många, halvhalter. Man kan inte sitta och segdra när man ska ha hästen kvick, utan då måste man själv vara väldigt snabb med signalerna. (Och tvärtom om man ska rida hästen långsamt..)

Han har landat lite i den här nya traven vi jobbat fram, han börjar fälla ut skenbenet framåt och blir mer framåtgripande i sin trav istället för upp/ner. Häftigt! Vi har jobbat på bra på egen hand sista tiden. Vi började med lite skolor, först öppna som jag verkligen kan börja använda mig av och inte bara sitta och rida den "perfekta öppnan". Sedan slutorna på diagonal, hittade mer ridning i dem och avslutade med att ta lite mellantrav och sedan några uppridningar. Molle var så grymt fin så vi avslutade efter 25 minuter tror jag, alla nöjda och glada!

  

Trygghet

Något jag glömmer bort att prisa min häst för emellanåt, är hur mångsidig och trygg han är i alla ridsituationer. Ni får bara höra om när han blir mötesskygg på träning eller om när vi tränar och analyserar våra pass. Men något jag tänker på varje gång jag rider min prins är att det inte är så många som kan skritta ut på en trafikerad bilväg på lång tygel och hästen är totalt trafiksäker. Eller går fram överallt, förbi andra hästar som kutar i hagen utan att blinka ens, förbi och genom vatten m.m. bara av att matte säger så. Att kunna släppa ut honom i fyrsprång över åkern och släppa tyglarna, den lyckan går inte att beskriva! För att inte tala om lyckan att du direkt efteråt bara sjunker ner i sadeln och tar tygeln, och hästen kommer ihop och tillbaka, redo att lyssna på nästa hjälp. 

Det är inte alla hästar som är så, och jag är så grymt tacksam att det ger mig möjligheten att träna Molle var jag vill, hur jag vill. Jag klarar inte att bara träna på en ridbana, men jag vet att många inte heller klarar att rida ett dressyrpass ute på en åker med hästar som tappar fokus eller blir spända m.m. Så jag är verkligen tacksam att jag och min häst har den kommunikationen mellan oss. Jag litar faktiskt blint på Molle när jag sitter på hans rygg, aldrig varit rädd där eller känt mig osäker. Det är en känsla som jag ska vara tacksam över, och det är jag. Jag tror att det gör att han litar på mig också.


 
 
 
 
 
 
 
 

Emmaträning

Idag tränade vi för Emma, höstens första träning och redan imorgon kör vi igen. Vi fokuserade på galoppen. Molle var lite rakbent till en start, och då blir han kort i steget. Jag red på grusväg igår och vi är sällan på hårda vägar, och jag kände då att jag backade av honom och lät honom gå rakbent/kort, vilket jag fick igen för idag. När vi har uteritter på åkrarna får jag ju helt motsatt effekt, ännu mer fjädring bak vilket är positivt. Men just nu regnar det alldeles för mycket för att vi ska kunna rida på åkern.

 
Vi började dock med att rida slutor in till en bestämd linje, antingen första eller andra kvartslinjen eller medellinjen, sedan räta ut och rida rakt fram i samling med bakbenen rakt under hästen. Slutorna tempoväxlade vi mellan kortare och större språng. Mycket effektivt och avslöjande, man känner vad som händer i hästen och med ens hjälper. 

Red några enkla byten på diagonal och sedan gick vi över till riktiga byten, som för dagen var väldigt fina. Ibland när jag förbereder så byter Molle före mig bak, så idag hittade vi ett "nytt" sätt för mig att rida i den förberedande. Det handlar mycket om att jag måste våga ändra på saker, bara för att jag gjorde på ETT sätt när han lärde sig, måste jag våga prova ändra ridning nu när han faktiskt KAN byten. Och det gjorde våra byten så fina!

Fortsatte med enkla byten på fyrkanten. Vi vill få mer touchscreen i Molle, det ska inte gunga igång eller att jag ska använda hela kroppen för att hjälpa honom till galopp. Övergångar med touchscreens-känslan gör att man känner var hästen tar vägen i övergångarna, och dem gånger jag kunde behålla honom helt ihop var så amazing! Aldrig känt detta på någon annan häst förut, alltid har man haft dem på sniskan nånstans. Nu börjar vi komma så ihop! Avslutade med att hitta större språng och högre front ifrån samlad galopp. Jag ska våga ta upp honom i högre form och fortfarande få honom avslappnad och eftergiven, vilken känsla. Nosen långt fram, eftergiven i hela ryggen i den höga fina formen där bakbenen bär upp så hela bogen kunde lyfta med. Så bra inför kommande piruetter. Duktiga, fina Molle!

Luftigt byte från igår.. :P

Program

 
Igår red vi program! Vi hade väldigt bra flyt genom hela programmet. Jätterolig travdel! Galoppen är det inte så mycket i, men nog svårt att rida på dem linjerna när man har en häst som är lite laddad. Men nu fick jag aha-upplevelsen att jag måste rida mer i min vardagsridning PÅ programlinjerna. Inte rida på en stor oval "tills det känns bra". Typiskt mig. 

Traven känns fortfarande bubblig och härlig, med mycket sug på tygeln och baktassarna känner man i tyglarna. Då kan man påverka dem! Länga, korta, kvicka på. Så småningom ska vi få det suget i den formen, och bara förflytta vikten ännu mer på baken samtidigt som då fronten ska åka upp, men med samma sug och nosen framme i den. Som en vågskål, som man hela tiden balanserar. 

Nu blir det Emma-träning 2 dagar i rad! Idag blev det en uteritt i trav och galopp på grusvägarna med älgsafari. 6 älgar och 3 rådjur, men Molle bryr sig inte utan bara går. Duktig pålle.

Underbara fina Molle

Igår var vi till ridhuset med Molle och Coco. Molle kändes fantastisk! Han var lite dum för varje gång vi mötte Coco så skulle han stanna och tvärvända, oavsett var sargen var eller så pep han iväg. Jag blir faktiskt arg på han! Men han gör det mest när han är sådär fin, när han har rätt nerver i sig. Började med galoppen och my oh my, han var ihop från start och jag kunde omgående börja göra lite grejer för att värma upp. Red mycket på kvartslinjen, framåt, samla, framåt samla, öppna - rakrikta - öppna. Tur man har Emma med sig som kan tipsa hela tiden!

Sedan lite slutor, byten, längningar, kollade av allt och han var så härlig att sitta på, wow! Suget i handen, rund form. Kollade också lite samling mot piruettgalopp, ska påminna mig om att vara benhård att jag inte ska driva, ska bara sitta där och han ska gå av sig själv när jag tar upprepade halvhalter. 

Traven kollade jag av momenten i B2:an, han var så rund och fin, och han var där från början. Jag red lite på volt för att hitta det där suget och flytet, sedan red jag längningar och han var framme för skänkeln, bara bubblade på utan att bli vräkig och flack. Alltså, man hinner knappt med när hästen utvecklas så mycket! Öppna, cirkelbåge rakt ner, cirkelbåge diagonalsluta. Molle min prins!


Idag ska jag rida igenom hela programmet 2 gånger, mamma ska filma. Nu ska det banne mig tränas program!!

Svårt

Molle kändes oriden igår, vi behövde få lite ordning på vissa saker för att kunna göra ett mjukt, lösgjörande pass. Han låg på när jag värmde i trav, liksom vräkte sig på utan att egentligen ta varken skänkel eller tygel, så jag började i skritt med att göra halter. Jag vill att han marscherar in i halten, och jag ska känna varje ben och kontrollera när han ska stoppa. Sedan vill jag att han är framme i handen under halten, att hela hans energi vill framåt, för att när hjälpen sen kommer (skänkeln alltså) så ska bakbenen börja och han ska bara "vara där", vilja framåt. Molle blir när han är lite bakom hjälperna, att häva sig framåt. Som att han lagt all vikt på framdelen och säger "vänta jag ska bara sträcka på mig här sen ska jag skritta..." Nej nej. Fortsatte sedan i trav. I traven är det viktigast att jag inte samlar traven innan övergång, jag tar gärna 10 steg på mig. Jag ska kunna rida trav sedan skritt nästa steg om jag kommer på det. Så viktiga grunder! Och samma sak upp i trav, då vill gärna Molle tassa igång men han ska ha den traven jag tänkt från första steget. Om man inte är konsekvent med detta jobb, hur ska jag få en reaktion den dagen jag ska trampa, eller gå in i passage? (det betyder inte att man sparkar igång en piaff eller ska sitta och nöta med skänkeln, men om man inte får reaktion i dessa övergångar får man inte reaktion när det blir jobbigare/svårare)

 
Fortsatte med galoppen där jag tänkte framåt samtidigt som jag ville sätta framdelen innanför bakdelen. Molle har nu kommit på att det är lite jobbigare att hålla upp hela kroppen när vi tränar än att luta lite åt nåt håll, så han kändes lite bromsig. Då gjorde jag 2 språng samlar, 2 språng framåt i galoppen. Det brukar sätta lite mer energi i honom. Sen är det också så att han känns bromsig innan man får koll på alla gångjärn, det brukar vara så att han lutar sig lite in åt vänster istället för att runda sig och sträcka högersidan, men när han blir eftergiven där så kommer även bjudningen igen. Så det är bara att jobba på med att lirka och försöka lösgjöra dem där sidorna. Det är inte gjort på ett varv eller en hjälp, utan man får spela med sina hjälper och inte tappa dem viktigaste bitarna. 

I höger kändes han dock mycket fin, är lättare att få med sig vänstersidan när den är som ytter. Då får man istället tänka högersidan uppåt. Nyttigt för ryttarhuvudet! Avslutade med traven där jag ville att han skulle få igång bakbenen. Han gör lika där som i galoppen, innan jag fått koll på gångjärnen så går han lite väl mycket i sin comfortzone, vilket jag måste tänja på hans gränser. Jag vill att han går som tåget, av sig självt. Jag vill att han kommer fram till ett ärligt sug, jag ska inte backa av honom till ett stöd utan han ska komma självmant när skänkeln kommer på. Sedan ska man åka. Igår började det röra sig ganska mycket, så jag fick jättesvårt att sitta ner på honom! Det skakade överallt tror jag, skänkel, mage, händer. Jag har så mycket att träna på där! Men jag har inte samma problem när jag rider andra "dressyrhästar". Eftersom en dressyrhäst ofta är så taktfast och framåtgripande är det inga problem att sitta still med ben och kropp. Men Molle måste jag hjälpa så mycket med takten, och när han väl går så har han en annan rytmik och mekanik, han blir väldigt lätt fram vilket är härligt, men jag hinner inte alltid med när han sänker sig bak så jag sabbar det igen genom att halka efter och få fel balans och då spänner jag ryggen istället för magen och då får jag klämma mig fast med benet. Ja, ni hör. Så mycket att jobba på! Men jag hoppas få mer kontroll på den där gången. Om 2 år tror jag att Molle kommer sitta ordentligt på rumpan i traven och jag kan få uppleva mycket elevation...


Här har jag bett honom kvicka till bakbenen, vilket medför att jag direkt inte följer med. Jag måste bli så mycket snabbare att fånga upp mina hjälper, få dem att mötas.


Här är i vanlig arbetstrav, jag tror att han bara såsar runt men han börjar arbeta fint även i arbetstraven.

Här har vi brytit ner högeröppnan och börjat med att rida rakt på linje och ställa höger i ganaschen, sedan tagit in framdelen och rundat insidan. Öppnorna gör att han lyfter väldigt mycket i fronten och jag tippar igen bakåt istället för att ta emot med magen. Svårt!

Foton från clinicen










Tack Li Sjöstrand för dem underbara fotona från clinicen för 2 veckor sedan. Så kul att få ett minne kvar på bild. Och tack alla som kommit fram eller skrivit om hur ni uppfattade oss och för alla fina ord. Man är alltid nervös att visa sig som ekipage inför folk, speciellt när vi båda blir lite spända men jag har fått så många uppbackande kommentarer om hur jag löste hans spändhet så jag blir så glad och stolt. Tack, ni anar inte vad några peppande ord kan ha för kraft! :)



Jogging

Nu har Molle fått 2 lugna dagar efter tävlingen, och ska joggas lite ikväll. Jag ska fokusera på låg form men mycket aktivitet. Jag tyckte i Säter att han kunde ha bjudit till mer, men jag skulle också ha ridit uppvärmning som om jag skulle startat en högre klass = öppnor, slutor mer konsekvent lösgjörande. Så nu har jag senaste 1½ veckan fokuserat väldigt mycket på rakriktning, fått in sidorna mer på Molle och nu kommer jag rida mer öppnor och zick-zacka mer igen för att få böj på dem där bakbenen! Snurr på dem samtidigt som jag hittar det där lugna i den stora traven.. så kan det nog bli riktigt bra! Haha! 

När jag rider nästa tävling så är min plan att sätta lite snurr på han igen. Vi ska inte fega oss runt utan han måste ha energi hela vägen i mål om vi ska orka tävla ÄNNU högre klasser såsmåningom. MEN, jag ska ta mer halvhalter. Jag måste börja kräva den fina lugna, men energiska, gången som vi får hemma även på tävling. Ska bli spännande! Jag vet vad jag letar efter, jag har en plan, så får vi se om den går att följa. 

Nu ut till stallet! :)

 
 
 
 

Tacksam

 
Alltså. Detta år har inte inneburit så mycket tävling för oss. Jag ser hästar i samma ålder som tävlar hela helger nästan VARJE helg, och det är jättebra att få tävlingsrutin såklart om man vill bli bäst på tävlingsbanan. Jag är ju bara glad för allt tillsammans med min häst, jag vet att vi kommer göra bra tävlingsritter i framtiden, dem måste inte vara nu när han bara är 6 år. Vi har gått från att starta LB i mars till att rida ett sexårsprogram i juli med 4 byten inne på banan, bara det gör mig nervös och knäsvag! Haha! Men det har just varit det, en resa. Vi har inte "flyt", eller tur. Vi har tränat upp en väldigt bra grundkondition, jag tänker hela tiden på hur jag bäst ska motivera arbete hos mig och min häst, vi har trimmat många timmar på saker som är svåra och känns förjävligt, men vi har också kommit ur det och vidare. Vi har båda två också mycket jävlaranamma!

Om ni kunde se alla timmar vi slitit vårt hår för det inte ens har gått att kommunicera om vilket håll vi ska rida åt, eller hur fan man rider en öppna och använder den till sin fördel? Hur vi har fått variera arbetet hela tiden, hos oss fastnar inget på rutin utan vi har fått mixtra rund, låg form en period, sedan en högre med mer tryck, sedan tillbaka med mer ställning/böjning, rakriktning m.m. Vi tränar och tar fram det som är svårt på träning, för att det ska se lättare ut på tävling. 

Sedan min semester har jag verkligen dragit igång att rida fler hästar. Jag har med hjälp av dem runtom mig fått in en bra rutin och kan få in upp till 4 hästar efter en arbetsdag. Dem timmarna i sadeln ger mig så mycket, både fysiskt och till min rutin. Att rida många olika hästar, allt från inridningar till äldre, och hitta vägen på just den individen ger mig en stor verktygslåda. Och detta är bara en liten bråkdel av vad en beridare får lära sig, men jag behöver heller inte packa ihop och flytta till Tyskland eller Skåne för att lära mig rida. Jag får den chansen här och nu, och jag tar den! Jag jobbar lite längre, lägger några fler timmar, svettas, gråter, blöder. För jag vill bli så bra jag kan bli. Och jag vill kunna vara lite bättre hela tiden för att kunna utbilda min älskade Molle på ett bra sätt. Tillsammans kan vi lära oss mycket, om inte annat om träningsupplägg och gångartsutveckling. Vi tänker fortsätta hålla i, oavsett hur mycket dippar vi har, så kommer vi ur dem om vi kämpar på.

Jag är så tacksam för min häst, min tränare, min mamma och alla hästar jag får rida. Det är så roligt, och ger mig så mycket erfarenheter. Åh tänk om ett år bara! :)

 

Tävling 13/9 - Säterbygdens RK


Vi höll oss till planen och det ledde till vinst! Wow!

Vi tar det från början. Jag hade en klump i magen av nervositet, det hade inget att göra med att det var lagtävling eller press, för det fixar jag. Jag var nervös för jag visste att domaren varit väldigt hård på oss och vi är inte riktigt henne i smaken, jag var rädd för att bli sågad. Konstigt att jag känner så, när jag är så trygg i hur jag tränar och rider min häst! Men det var sanningen från mitt hjärta. Man bryts ner när någon går väldigt hårt åt en, men som jag skrev innan så hade jag en plan att rida så jäkla bra att det inte skulle finnas något att klaga på.

Molle var en dröm på framridningen. Han var mjuk, följsam, kvick i tassarna men i det här lugna. Satt fint i galoppen, kanske lite bekväm om jag ska påpeka på något. Traven kändes fin ända tills jag skulle rida in, då jag spände mig. Banan var lite hård så jag fick inte riktigt till de där schwunget från framridningen. 
Jag upplevde själv att han inte var loss för skänkeln inne på banan, han var inte undan för den. Men vi genomförde programmet, visade inga riktiga längningar för han spände till, bakdelsvändningarna var lite lama och vi kan höja oss på så mycket, men inga stora "fel". 

Jag var rätt besviken på känslan när jag red ut, Jörgen var på mig direkt och sa åt mig att bita ihop och le, gråta kan man göra när man kommit hem. Sant, men ni tävlingsryttare VET hur det känns att bara vilja visa allt som var på framridningen och när ni kommer in får ni en helt annan känsla? Kände mig så dum mot Molle men det var ju inte han jag var besviken på, utan min ridning. Varför vågar jag inte rida igenom det innan hon visslade? Jo för att på lagtävling så är det mkt publik och då blir det "barbieridning"... Skärpning Elin!

Men bedömningen var helt rätt, hon skrev exakt som det kändes! Hon ligger rätt lågt i siffrorna men det viktigaste är ju att det är rättvisa i slutändan, vi vann på 65,6% i ett stort, starkt startfält. Vår ritt höll sig hela vägen, och vi vann! Det kändes som en stor revansch och jag känner mig så glad och stolt att vi kan hålla den nivån, men ändå veta att det kommer bli så mycket bättre. Det gäller ju att vara ute och tävla mycket, så Molle OCH jag kan slappna av när vi kommer in på banan, och fortsätta prata med varandra.

Våra ritter räckte också till att ge LAGET en andraplats! Jippi! Så roligt att dela glädjen med fina kamrater, det är extra kul då ju såklart. Så glad! Fina fina Molle. 2 raka segrar! Och bara 2 veckor till nästa tävling, känns jättebra att få komma ut regelbundet.

Styrkefas


Idag blev det ett pass med fokus på traven då jag tog galoppen igår. Började ändå i galopp för att checka av gårdagens jobb, när man fått analysera och sova på saken så brukar jag känna precis vad jag behöver göra för att få det lite mer som det ska, och så även denna gång. Jag eftersökte lite mer självbärighet när jag får ihop honom, och idag visste jag hur jag skulle göra. När sidorna är på plats, så är liksom manken centrum för sidorna och för halsen och för ryggen, som att allt rör sig kring den. Jag ser på Molle i stallgången att han börjar bygga om sig i kroppen, för det vi börjat närma oss sista tiden. Det är en så häftig känsla när han kommer in blir helt rak, sätter under sig. Jag har inte vant mig ännu, så även idag trodde jag att han såsar när han egentligen är så fin. Men det betyder bara att jag vill ha mer, och jobbar mot det.

Nu kommer vi gå in i en period där jag vill ha dem där stegen hela tiden, och jag kommer rida aktivt för att få det. Så nu kommer jag inte nöja mig om han vill luta mot skänkeln eller mot tygeln, jag kommer märka det direkt och rida "loss" det. Men nu kommer jag istället kanske rida upp den traven, göra en rörelse, sedan lägga ner och rida tillbaka och försöka rida mer "skittrav", för att sedan hitta knapparna och göra grejer i den fina traven. För jag kommer verkligen inte kunna rida runt i den fina traven hela tiden, utan måste börja hitta start och stopp så att säga. Nu har Molle haft en period när han har förstått och det har landat hos honom, han har känt själv att det blivit rätt och har bjudit till och gått på sin fina vilja. Nu ska det befästas och kräver styrka, så nu kommer det komma en liten dipp. Men för varje sån förbättring som följs av en dipp, så märker vi att vi inte kraschar lika långt ner utan har höjt vår lägstanivå. Så även om dagens pass kändes som ett dålig genrep, så tror jag inte vår lägstanivå ska vara för dålig så vi inte kan genomföra LA4 BRA som planerat imorgon.

Håll tummarna :)

Morgonpass

Imorse var jag upp tidigt och red ett pass på Molle. Värmde med lite trav på fyrkantspåret där jag längre sträckor ställde i nacken utåt/inåt. Samtidigt som jag ställer understödjer jag med den skänkeln, alltså ställer jag åt höger så tar jag fram höger skänkel. Galopperade fram på fyrkanten i en framåtgripande galopp, lite lägre form och känslan av svag öppna på spåret.

Jag ville få igenom sidorna lite mer idag, och därför red jag lite på stora 20m volter där jag först checkade att jag kunde rida på volten med rak hals, bägge sidorna in på hästen. Sedan lösgjörde jag insidan genom tempoväxlingar, 2 språng fram, 2 tillbaka. Jag tog bara galopp idag. Jag varierade formen rätt mycket, tog inte upp honom men red mycket lägre och sedan i vår arbetsform igen. 

Gick över till att rida 10m volter, först 3 på långsidan, sedan in på medellinjen och 10m volter från den. Alltså, jag hade mycket mer kontroll än vad jag trodde jag skulle ha. Ur detta ska vi få mer galopp, men jag var impad över vår kontroll som sagt. Detta gjorde jag i bägge varv. Avslutade med att rida på 20m volten igen och låta rumpan komma lite utanför spåret för att han ska vänja sig att balansera sig på yttre bak inför piruettarbetet. Ett bra sätt att stretcha lite när man varvar ner.

Älskar Molles uppsyn efter ett pass, det syntes på hela honom att det kliade i kroppen innan och efteråt så är han så nöjd när han har fått träna. 

 
Molle 4 år :)

Gårdagens programträning

Igår red vi igenom lite programdelar. Jag började med att kolla av sidorna för dagen i galopp, han var lite på tårna och ville göra omslag när han tyckte han var "ihop". I dem lägena så vill jag få lite lugnare, långa galoppsprång och komma långt bort ifrån kvicka mer samlade. Ridning kan låta så enkelt som att man ska försöka få den långsamma hästen kvick, den snabba hästen lugn, den låga hästen högre och den högställda mer rund. För hästen vill ju självklart jobba i sin egen comfortzone, och det ska man göra, men man måste möta hästens svagheter för att få den starkare. På samma sätt som vi i vardagen måste möta våra problem och ta upp dem till ytan för att arbeta oss igenom dem. Som att jag skumpar skänkeln i takt med Molles takt, det måste jag ha självdisciplin till att våga bemöta fastän det känns fel och stumt, en dag kommer en stilla skänkel kännas helt naturlig.

Ville ta det lite lugnt och "jogga" programdelar men vi hade sällskap av 2 andra ekipage på banan och Molle var lite laddad då han dagen före bara gick 20 minuter för han var så gräsligt fin att rida, så han hade lite överskottsenergi som kom ut i bus. Alltså ibland behöver dem andra bara titta mot oss från 20 meter och han kastar sig ut i sargen. Så får man inte göra! För han tar faktiskt till det om jag "åker" lite häst. Så jag måste flytta undan och ställa ifrån när vi möter, jag kan inte bara fortsätta göra det jag gör. 

Ju mer jag aktiverar Molle, desto hetare blir han och jag bestämde mig för att ta upp till tävlingsform och faktiskt rida lite grejer i den. Och som han gick! Waow. Blir så impad, vilken trav som har landat i honom sedan jag fick ihop honom lite mer i sidorna. Nu känner jag ju direkt när han hamnar på sniskan, och kan enkelt vägleda honom ihop igen. Det är så små, små hjälper, en parering med magen, kanske en halvhalt på ytter. Som gör sådan skillnad. Och när han kommer ihop så lyfter han i manken och takten blir så fin!

Han behåller samma aktivitet när jag travar av honom, och som vanligt tar jag tillfället i akt och böjer lite extra, flyttar sidvärtes och lösgjör honom över rygg och bogar ordentligt. Han är så fint framme på stödet i den lägre, rundare formen också och bär sig. Han känns stolt och mallig, glad över att känna sig stark tror jag. Hoppas jag. Nu blev det världens längsta inlägg om en timmes ridning haha. Kul att du läste ända hit. 

Li Sjöstrand har fotat.

Jag rider inte i denna formen varje dag, utan tar upp ibland för att se så man kan rida där avspänt. Detta är den finaste bild jag nånsin sett på min häst och mig. Jag blir så stolt ända in i ryggmärgen ska ni veta. Det var inte många som trodde han skulle blomma ut, jag är så glad för mitt driv och min förmåga att se bortom det huvudet kanske säger. Jag såg hela tiden runt nästa hörn, fått känna glimtar av vad som skulle komma, och nu börjar det jag alltid sett och känt komma ut på riktigt. Och min älskade Mordillo, han gör allt för mig! Vi är ett starkt team. <3 Älskar denna häst, kompis, själ. Soulmate.

Sadelfix och lagtävling

Jag justerade ju Molles sadel igår och vilken skillnad. Satt så mycket bättre, fick tillochmed ont i magen för jag fick ett annat utgångsläge att sitta rakt och upprätt. Har känt mycket på sistone, speciellt i t ex öppna och lite mer samlade rörelser att jag hamnat i bakåtvikt, men kämpat mig att sitta rakt ändå så gott det går. Men nu var jag där automatiskt. Så skönt att jag har en sadel som går att vidda så enkelt. 

 
Idag ska jag rida igenom programmet som vi ska rida på söndag. Vi åker och tävlar med laget i div2, vi ska rida en LA4 och för en domare som jag vet inte tycker om oss. :/ Jag lovade mig själv att inte tävla för henne, men nu måste vi ställa upp för laget så jag har helt enkelt bestämt mig för att rida så jäkla bra att det inte ska finnas en grej att påpeka! Haha! Nu kommer jag tycka det blir svårt att rida en A4 när vi har trimmat inför MSVB senaste tiden, men det är ju alltid bra att träna tävling. Och jag vill visa mig och Molle i fin form, så jag ska träna program ikväll.



Vill du träna för Jennie Larsson

Molle var helt l ö j l i g t fin idag. Så lösgjord i hela kroppen. Ett stort lugn över gångarterna, rörde sig elegant liksom. Behövde bara sitta och finåka. Underbara, underbara häst. Utöver Molle blev det 3 till hästar idag, nöjd med alla idag faktiskt. Jag rider i genomsnitt 3 hästar per dag numera, det är så roligt och givande! Min ridning utvecklas så mycket då jag rider min ridning på alla men på olika nivåer och det fungerar. Riktigt roligt!

Till något annat. Jag har bjudit hit Jennie Larsson att komma som gästtränare till oss. Hon kommer antagligen komma en vardag och prova på, sen om vi är nöjda så vill hon komma en hel helg. Så jag tänkte slänga ut en blänkare här att man kan höra av sig till mig på elin@daladressage.se om man vill lämna en intresseanmälan! Det betyder att då kommer jag kontakta dig när datum är satt så har du chans på en plats att rida för henne.

Jennie rider internationell Grand Prix, tränar själv för Tinne Wilhelmsson-Silfven och har sin grund i Tyskland, men sedan varit beridare på Lövsta också. Enorm kunskap och flertalet elever på hög nivå, både nationellt och internationellt. 

 

Min väg

Ville slänga in en liten notis här på bloggen: Allt som jag skriver om i träningsväg, beskriver hur jag går tillväga för att få MIN häst att bli som jag önskar ha honom. Att jag gör på ett visst sätt, kan verka oförståeligt i någon annans ögon, men antagligen gör jag så för att komma dit jag vill. Jag har full förståelse och respekt för att någon annan tränar sin häst på ett annat sätt, med andra grundliga värderingar. För vi alla har olika känsla om vad det är vi vill känna i sadeln varje dag, och därmed har vi olika träningssyner.
En till sak. Jag märker iaf häruppe i Dalarna att det ofta är "krig" om vilken tränare man rider för, som att man blir uppdelade i olika läger för att man valt olika ridinstruktörer. Om jag rider för en annan än du, betyder väl inte det att jag tycker det din tränare säger och gör är helt fel? Ibland kan det räcka med att man känner en kemi med en viss tränare som gör att man valt den. Och jag tycker det är fantastiskt när en vän uppnår träningsmål och "den" känslan, även fast vi rider på olika vis.

Som jag sagt tidigare, jag inspireras inte av dina resultat, jag inspireras av att du jobbar 110% för att nå dem! :)

 
 

Dagens pass (med bilder)

 
 
 
Idag red jag ett checkpass (checkar av att allt funkar efter gårdagen) med kandar igen! Antagligen har jag det på imorgon också, då jag föredrar att byta ett par dagar i rad för att inte "hatta" med det. Jag har bytt till mitt vanliga tredelade bett, som ioförsig också är en bridong, och känslan var mycket bättre än med det tunnare 2-delade. Men jag är lite för försiktig i början, för jag måste ju rida lika med kandaret som jag gör med tränset, alltså jag måste våga ställa igenom när det behövs, och hitta det där "spelet" med hjälperna. När jag har gjort det så känns det ungefär som att rida med tränsbett. Dock har Molle utvecklat sin trav så mycket så jag ber om för mycket av allt, jag måste våga nöja mig. Lita på att han tar i, för jag har sån tur att ha mamma med mig som kan filma/fota och då ser jag; jovisst tar han i bak fast jag tror att han såsar runt.

 
Även Emma säger att han tar i mer nu. Så efter dagens ridpass bestämde jag mig också för att ta ut mina sadelpassar-grejer och göra en liten korrigering av sadeln imorgon. Praktiskt med en sadel man öppnar och fixar direkt på plats! Ingen fabrik i något land långt borta som ska fixa och dona, utan jag gör det direkt i stallgången. Så lyxigt! 

Gäller väl att ha tungan rätt i mun? Hahah!
Började med galoppen där han kändes fin faktiskt, så jag red lite förvänd, sedan raka linjer där jag bara jobbade ställning i ganaschen, åt bägge håll flera gånger på kvartslinjerna. Sedan red jag lite programlinjer ur b2:an och b:4an. Började med volt - diagonal enkelt byte - volt, kort diagonal byte, halvcirkel, byte, längning, förvänd genom hörnet byte på kortsidan. Red även cirkelbågar rättvänd båge - förvänd båge. Roligt att prova sånt också! För man måste träna program även om allt inte känns fantastiskt, för det gör sällan det på tävlingsbanan.




Vänstersluta.









Det saknas böjning i våra slutor, men vi är inte riktigt där ännu.

Sedan tog jag traven, där jag också red öppna, cirkelbåge, rakt ner, cirkelbåge sedan diagonal sluta som i b2:an. Längning på långsidorna vilket Molle inte riktigt tog i idag, då brukar jag be honom fortsätta runt fyrkanten i mellantrav tills han tar i, sedan tillbaka och tempoväxling igen. Sedan red jag bara och tänkte på noggranna hörnpasseringar, inte att han gräver ner sig i hörnet utan han ska växa i hörnet.. Då blir alla skolorna bättre från början också. Gäller att jag litar på honom och han tar ansvar själv. Avslutar numera alltid med att rida ganska låg form och flytta på volt i skolor, öppna, förvänd sluta, sluta, förvänd öppna o.s.v. Och jag tänjer alltid lite på gränsen, när han är varm och igång så kan han ta i här och får träna både sin styrka, sin stretching och lösgjordhet.



Ett halvår

Fick dessa skickade från vår fotograf Li Sjöstrand. Molle har blommat ut och blivit en riktigt snygg häst! <3
Är så stolt så mitt hjärta svämmar över. Min älskade, fina Mordillo!

Clinicen

Idag har vi alltså haft clinic! Vi hade en röd tråd genom clinicen där vi visade en treåring först och visade att redan då kan man lära dem rakriktning - framåtbjudning - kontakt. Och när man har allt det så börjar man sätta ihop det ena med det andra och gör tempoväxlingar, vändningar, volter m.m. för att lära hästen att lägga vikten på sina bakben.

Sedan visades en 11årig valack som går LA, där det syntes hur viktigt det egna drivet är, om man inte har det finns inget att "ta i" sen när man samlar. Och som han gick efter att grundstenarna kom på plats, hans galopp är fantastisk! 

Efter det kom Emma Ek på sin ponny Tictac, två fjortonåringar som visade mycket övningar och gjorde ett mycket gott intryck, en väldigt fin och välriden ponny med duktig ryttare. Sedan kom jag och Molle. Han kändes spänd men jag tänkte att jag bara rider, det är bra träning att han ska lyssna trots att vi inte lägger en timme på lösgjörande först. Vi visade övningar där man kontrollerar hästens sidor och checkar av att framåtdrivning och halvhalter fungerar, och byggde på övningarna allt eftersom för att göra nivån högre och svårare. Han travade jättefint idag! Något som har landat hos honom. Jättefin i reaktionerna framåt - tillbaka. Vi visade också hur det INTE ska se ut, haha Molle hjälpte till bra och tog upp huvudet i himlen å bakben 2 meter bakom.

Efter oss kom Emma igen på Cocu, där vi liksom slöt cirkeln och alla övningarna vi byggt på kom fram i rörelserna från Grand Prix. Liksom bryta ner rörelserna till övningar för att en efter en börja pussla ihop dem till t ex galoppsaxen. Svårt, men nyttigt att se och lära sig! 

Vi hade jättekul, hoppas ni också hade det! :)

 
Mest av allt är jag så stolt att Molle gick direkt från boxen till transporten, fick stå där ett par timmar innan passet, sedan 1½ timme till innan han fick komma hem och gå ut till hagen. Han sköter sig så bra! Är så stolt och glad över min prins.

Ridhuset

Igår var vi till ridhuset då det regnat konstant i två dagar och ridbanan är alldeles för sjölik. Vi älskar ridhuset, det är härligt underlag, speglar, gästboxar, fik och toalett. Så det går ingen nöd på en där!

Molle var fantastisk från början till slut. Hade aldrig trott det med en vilodag samt en heldag ute i regnet bakom sig. I uppvärmningen red jag honom så lång och låg jag kunde, för att stretcha ut ryggen efter en dag med spänningar (regnvädret) och sökte lätt kontakt långt fram. Han fick galoppera igång genom ryggen likadant, och när jag sedan kortade tyglarna var han mjuk som smör. Samlade och han kändes reglerbar, började rida skänkelvikning - sluta i förvänd galopp. Det sätter igång maskineriet där bak vill jag lova, Molle bakben pumpar istället för att paddla.

Sedan övade jag på övningar som jag ska göra i helgen, och det gick så bra. Så jag hoppas det sitter i. Jag red utan sporrar och spö, vilket jag har ridit utan hela denna vecka. Ibland är det bra att veta varför man använder såna hjälpmedel, och kolla av att det går lika bra utan. För ibland kan det sitta i ryttarens huvud att man ska ha ett spö i handen, men det behövs inte alltid.

Traven kändes först inte lika bra, men när jag ser på filmen sen ser jag... en häst som är ihop? Som är en! Det har en så fin takt och jämnhet, lugnare framben och bakbenen kvicka. Det börjar verkligen närma sig något med traven, längtar tills efter vintern, att få se vad som hänt på ett halvår från nu!

Rider vänsteröppna i höger galopp. En av mina favoriter, får verkligen hela kroppen att mjukas upp.

Kämpar med galoppen

Idag tog jag tag i galoppen. Vi red på åkern. Vårt "huvudsakliga" problem ligger ju i att han älskar att vara lång i sin vänstra sida, och kort i sin högra. Då försöker man så mycket som möjligt att rida tvärtom, stretchar ut högersidan och kortar vänstersidan. Det ska ske med gångjärnen på rätt ställen också, som är i ganaschen och vid din skänkel. Det som oftast händer för dem flesta är att man fuskar och sätter gångjärnen i baken och i halsen på den sida som är svår, men då bara böjer man hästen som ett C. För mig är det självklart att ta den andra vägen, även om det innebär mer tid och lite jobb, för att i slutändan ha Molle så korrekt som möjligt. 

Men idag red jag mycket framåt, för att komma till yttertyglarna. Vi har kortat och samlat mycket på sistone, och när det är problemlösning på gång så rättar jag alltid hästen framåt, samtidigt som jag tänker på sidorna och hur jag får honom rund för skänkeln utan att ligga på insidan, eller tappa ut utsidan. Molle blev riktigt fin tillslut, finns ett filmklipp på min instagram: haglofelin. Vi gjorde faktiskt några byten, i framåttänk. Jättefina, och härligt flyt! Duktiga, kämpande Molle.
 
 

Clinic

I helgen ska jag och Molle rida på en clinic som Emma ska hålla! Den handlar om vardagsarbetet och grunderna i dressyr, och vi ska visa lite övningar som man kan göra varje dag, och förhoppningsvis kunna exempelfiera vad övningen ger för skillnader på hästen. Ett roligt inslag kommer också visas hur hästen går med aktiv ridning kontra vad som händer om man åker med och inte tar en halvhalt, har för lång tygel m.m... Eftersom Emma är väldigt liten, har hon inte möjlighet att rida med någon "styrka". Nu på dagens hästar måste man också ha en teknik. En teknik där man lär hästen att svara för så lätta signaler som möjligt. 

Jag hoppas Molle kommer visa sig på bästa uppförande, han brukar vara duktig när han åker bort och tränas. Han gjorde fina byten igår om vi ska visa några sådana, det är ju intressant att se hur vi förberett och lärt honom dem. Jag gör inte så många byten när jag rider, jag förbereder mycket för att han ska lära sig att han alltid måste vänta på hjälpen. Om jag förbereder och han blir ivrig, då måste jag vara kvar och få honom avslappnad i den förberedelsen, inte låta honom byta för då blir bytena hastiga och kanske inte rena. Jag måste ju kunna runda den nya insidan utan att han tar det som byteshjälp, då får jag backa bandet isåfall. Det känns så tryggt med bra grunder, vi faller aldrig långt när vi måste backa bakåt.

 
Det roliga är att vi jobbar hästarna mycket likadant i alla åldrar, men varierar kvaliten och svårigheten såklart. Molle får göra sluta - skritt -galoppsluta andra hållet medan Coco gör tvär sluta - galoppombyte - tvär sluta andra hållet. Man kan alltid träna på samma sak, men man håller nivån efter "don". Jag hoppas iallafall att många tar chansen och få ta del av alla Emmas små övningar! Man får med sig mycket hem så att säga.

RSS 2.0