Shopping



45610.jpg

Köpte lite nya skydd igår till Molle. Nya vita tränings/framridningsskydd, då mina i neopren börjar bli lite slitna så det kan vara kul att ha något snyggt och helt med sig på tävling. Det är vita med ludd i.

Sedan har jag ju sett lite neröver i Tyskland och Holland så tränar många dressyrhästar med vanliga hoppskydd på hemmaplan, vilket är skönt för dem kan man bara rengöra med diskborsten efteråt tack vare neopren-insidan. Så inspirerad som jag blev köpte jag ett nytt set i svart, då vårt gamla set har dels gått sönder, dels använts i hagen. Så nu har vi nya hoppskydd och kan spara på dem vi har i läder.

 
 
Sprengers kindkedjekrokar förhindrar att hästen kan bli nypt om den vrider sig under ridning, vilket mina har gjort och legat nära Molles mungipa. Så nu ska det bli ett stopp för det, och kanske en påminnelse om att ta tag i den där kandarridningen på riktigt.
 

Härliga ridpass

Igår fick Molle bara jogga lite, men han kändes som en liten guldklimp. Alltså, jag njuter av att säga hur mycket jag älskar den där hästen. Han vet inte om att han inte räknas som dressyrhäst när domarna ser stammen i startlistan, men han gör allt han kan för oss. Han bara kör järnet! Jag älskar det i honom. Så småningom höjs kraven på mer samling och det kommer bli jobbigt, men jag bara vet att en dag kommer han passagera med dem där knäna över bogarna.. <3

Idag red jag och Emma tillsammans. Emma har förberett mig på seriös sitsträning nu (!!) och bara av att veta det så tänkte jag mer automatiskt på det under dagens pass. Och fick ont i magen direkt för jag sluta luta mig bakåt och tog upp stötarna i magen istället. Molle var guldhäst idag också. Jag är så glad att jag valde att köpa en unghäst och göra denna resa tillsammans. Man blir liksom, som en. 

I galoppen varierade jag idag mycket med att samla mot piruett, öka i öppna-tänk och några trav-galoppövergångar. När vi ridit en stund bytte vi hästar och jag red Coco och Emma red Molle. Coco försöker jag passa på att träna sidvärtes på, han gör otroliga slutor och skänkelvikningar. Emma tyckte Molle kändes superfin, gav några tips på hur jag ska rida lite framöver. Man måste ändra hela tiden, och vad Emma tycker och känner ger ju mig så mycket mer verktyg. Dem gjorde en halvpiruett i högergaloppen, så duktiga och fina! (den har vi tjuvtränat i ridhusspegeln :P)

 
 

Lika för alla

Jag tror, att många som stöter på motstånd med sin häst väljer att leta efter yttre orsaker och vill ändra på något, helst bett, sadel eller kanske tränare. Det är väldigt jobbigt att ha en tragglig period, men det är ju oftast något som alla bara måste ta sig igenom. Att byta bett, byta tränare, det kanske bara döljer symptomet, men tar inte bort det grundliga problemet. 

Jag hjälper många på mitt jobb med att rekommendera utrustning. Min häst hänger på bettet - vad ska jag prova istället? Min häst är tjafsig i munnen - vad ska jag prova istället? Jag är ganska duktig på mundering och vad som ska användas till vilket problem tack vare utbildning och ett öppet sinne, men jag måste erkänna att ibland önskar jag att man kunde säga: gör du tillräckligt mycket tempoväxlingar? Har din häst verkligen accepterat handen? Ger du eftergift? 

Det är skillnad när man har hittat ridningen med sin häst och tänker att man vill se till den lilla sista, extra viktiga detaljen och byter bett med en liten skillnad för att det ger det där lilla extra, suveränt! Men att byta bett till ett pessoa på en ponny som blir så het på hoppbanan, njaae.


Är det pinsamt att ha problem i ridningen? Är det prestige som får oss att inte se att det kanske är jag som ryttare som hämmar hästen? Eller kan det faktiskt vara så att hästen testar dig och är lite vrång? När Molle hade en trotsperiod i våras så bråkade vi en hel del. Alltså, vi ville olika saker. Ett typiskt beteende hos en sexåring skulle jag vilja säga, och jag behövde aldrig oroa mig för jag vet att man kommer ur såna perioder. Det var bara att bita ihop och hålla ut, sätta sig upp och rida igenom dem där passen. Oftast kommer dem när man ändrar på något. Ändrar, försämras, förbättras. Och ibland hamnar man i den där försämringen lite längre än man önskar, jag önskar jag kunde säga till alla som är där att inte ha panik, ni kommer ur det och vidare. 

Alla, ALLA har såna där perioder när hästen gör tvärtemot vad man vill och man känner sig som ensammast och mest värdelös i hela världshistorien. Tillochmed proffsen känner så. Och kan man prata om det och få ur sig det, så blir allting så mycket enklare. Det är inte lätt det här vi håller på med, och vore det lätt så skulle det inte vara kul!