Avslappnad

Tack för all respons på föregående inlägg, jag tror min statistikräknare slog volter när inlägget hade börjat delats på facebook. Ibland måste man våga stå upp och skriva för sina värderingar, anti-mobbing är en sådan bland annat!

Igår red jag ett lugnare pass på Molle, fokus var på avslappning och lång hals med kontakt -  undra var jag fick den inspirationen ifrån? Haha. Jag hade lagt ut travbommar för att han skulle söka den kontakten med rundad överlinje så jag lättade hittade till den känslan, utan att behöva "rida ihop" honom så mycket. Jag vill ha full kommunikation även fast vi bara ska "lulla" i lägre form. Då fungerade travbommarna så bra. Jag hade en till tanke med ridpasset igår: min sits, känslan ska vara luta dig framåt (då sitter jag lodrätt), stilla hand, korrigera formen för skänkeln fram till en stilla hand. Små kramningar på ytter för att rida innerskänkel till yttertygel. Formen blev rundare och han fick sving över ryggen trots att vi bara joggade. Min andra tanke var: rid bara 10 steg sedan ändrar du något. Ändrade tempo, gångart, ställning, böjning, sidvärtes m.m. Det blev ett roligt och intressant pass fast jag bara joggade! 

Idag tänkte jag se om det gav något, ett dressyrpass med mer fokus på skolorna idag och lite enkla byten hade jag tänkt. Hörs senare!

 

Ett frustrerat inlägg

Varning! Detta är skrivet rakt ut och inte riktat till någon specifik, om du tar åt dig, strunta i att läsa!

Nu är skriverierna igång igen. Eller borttagna kanske, just den diskussion jag fick bevittna. (Fast kan man kalla det diskussion, där någon hängs ut med namn, utan chans eller förfrågan att få yttra sig om in sak, eller kallas det bara smutskastning?) På internet, bakom en datorskärm, är det ju så enkelt att tycka och trycka lite på andra. Denna gång var en av våra främsta dressyrryttare utsatta, baserat på 19 minuter film från clinicen med Isabell Werth. Dem arbetar för att hästen ifråga ska lära sig att fortsätta ha stöd i tygeln i en lägre, form där Isabell betonar att det är den svåraste formen för hästar att BÄRA sig i, med stöd på tygeln. Han orkar inte riktigt, och lägger nosen bakom lod. Isabell poängterar igen att det kommer ta kanske tio månader med det jobbet dem gör för att han ska orka komma fram till stödet med nosen framme i det jobbet. Dem fokuserar alltså på det, att han inte lägger sig mot någon skänkel eller försöka hålla balansen via ryttaren utan att han ska komma till stödet i den formen, dem kanske måste rubba takten lite, eller överböja honom, men allt görs med en ändå lätt, mjuk hand.

Och skriverierna var igång. Rollkur, hästen kunde inte andas, den klev inte under sig, dressyr är förstört, hårda sågande händer, shame on you Isabell, djurplågeri?! Alltså?? Tittade de ens på filmen som de diskuterade, där Isabell säger vad som händer och vad dem siktar på? Det är INTE samma sak att släppa ut tygeln och låta hästen stretcha ut nacken långt nere som att rida hästen på tygeln i en låg, bärig form med ryggen och bakbenen fortfarande i synk.

Det är så tråkigt, att det alltid är samma grupp av människor som går till attack. Dem rider inte hästar med samma kaliber. Tyvärr tycker många att dem klarar att rida en ferrari men dem borde egentligen ha en volvo, förstår ni? Det finns inte bara ett sätt, en lösning. Det finns en för varje häst! Blir så upprörd att folk som själva valt andra ridsätt klankar ner på dem som är duktiga i sina grenar, då har man inte ens insikt eller vet vad man pratar om känner jag. Om målet är att gymnastisera hästen, då tror jag definitivt att man gymnastiserar lite olika på en bruksnordsvensk och en varmblodig ridhäst, både baserat på exteriör, psyke och förutsättningar. Och det säger jag ABSOLUT inte i någon negativ klang, utan det är fakta.

Varför koncentrerar vi oss inte på det riktiga problemet i Sverige istället för att klanka ner på våra proffs? Jag menar alla proffs gör ju antagligen många rätt i sin ridgren, om det är akademiskt eller dressyr kvittar (har svårt att tro att alla amatörer inom akademiskt rider hästarna som bent), men problemen ligger väl egentligen hos oss amatörer? Jag tycker nästan det är värre när man ser hästar som rids på bogarna, som är för feta, som tränas för lite eller som får gå med sju meter lång kropp följt av ledinflammation mm eller dem hästar som bor hos människor som bara vill äga en fin häst men den är understimulerad... Har ofta tyckt att en ren box, mat och kärlek och kompisar är väl livet, men om man kallar dennes ridning för djurplågeri så finns det tusen andra problem vi måste ta tag i här i Sverige.

Sen önskar jag också att fler kunde tänka: kan jag säga detta i ansiktet på människan jag pratar om? 



 




 

Hoppträning

Idag började jag dagen med att rida Federation, han var fin idag med, mycket fin häst att rida. Sedan tog jag med mig Molle och hade en dressyrlektion för min hopptränares dotter, och efter det så hopptränade vi för Anna. Molle är så häftig, kan gå från fin och sansad dressyrhäst för att andra dagen göra bra ifrån sig på hinder. Jag och Anna är väldigt lika i sättet att rida på, och hon vet vad jag vill få ut av både mig själv och hästen när vi tränar. 

Vi började med att trava bommar, det blev nog en 10-12 bommar på rad och Molle rundade hela överlinjen och travade så fint över dem, men första vändan upp så tror jag han hade en hov i alla hörn och några galoppsprång på 2 ben haha, han visste inte vad han skulle göra av dem när han såg alla bommar uppradade. Efter några upprepningar blev det galoppbommar med trav in, och fattning över bom nr 1 eller nr 2. Precision, i en lägre rundare form. Molle blir så koncentrerad på bommarna för han är väldigt försiktig så han stänger av mig. Jättebra sätt att träna upp lyhördheten. Efter vi galopperat på dem började vi hoppa serien med räcke - bom - studs 2 räcken - bom - oxer. Han är rak och fin, men för att jag skulle få in känslan av vad som händer mitt i serien så fick jag hoppa 1 hinder och bommen, sedan svänga ut på en volt och fortsätta på samma ställe, MYCKET svårt! Att "avbryta" en naturlig linje, ha balans i volten, sedan få en häst som är rädd för bommar att suga tag igen över bom - serien, det var en mycket svår övning. Men så nyttig! Efter några upprepningar och från bägge varven så började känslan att infinna sig: skänkeln skapar ett framåtsug, handen fångar upp, upprepa om suget/kraften försvinner. 



Molle är ju en "fälttävlanshäst", hoppar rätt flackt och på det är han försiktig, han går alltid på hinder men han backar "in i sig själv", så jag måste ha honom framme! Men utan att släppa iväg honom. Så nyttig träning, och han kom så fint ihop och kvick för skänkeln, när jag skulle gå ner till trav från galopp när jag skulle byta varv hade han kommit igång så fint så jag fick passage på honom! 5 steg, sedan nästa galopp. Lyckorus!! Idag var en sån bra träning så jag vet att detta gynnade oss även som dressyrekipage.
Längtar till nästa gång! Så skönt att ha en hopptränare som förstår att vi kan jobba mer sånt här när det inte är tävlingssäsong, för hon vet att jag inte vill förstöra känslan i dressyrsatsningen när vi ändå tävlar på den nivån vi gör.