Treårstest

Idag har vi varit på treårstest med Emmas Federation e: Fürstenball och Martinas Leya e: Cabachon. Dem båda har skött sig utomordentligt, och vi har fått fina lovord av visningen på båda. Vi var bra team och hade bra kommunikation när vi visade gångarter och löshoppning. Emma erhöll diplom på Federation som domarna inte kunde sluta ösa beröm över, vilken underbar känsla det måste ha varit för Emma, hela teamet sträckte på sig. Duktiga killen!

Leya mättes till 156cm i mankhöjd vilket drog ner poängen sa domarna, då dem önskar att dem är över 160 som treåringar. Hon hoppade 130 med en riktig lyra så ett sus gick igenom publiken, fick 7,5 på teknik och 7 på temperament för att hon inte tänkte efter mer, utan var lite överilad mot hindren. Underlaget var plaskblött och under all kritik på förmiddagen, så hästarna hade dåliga förutsättningar att hoppa bra. MEN, det var lika för alla. Men tråkigt för dem som kanske ville hoppa sig ner till Flyinge.

Ridprovet gick bra, hon var trött och bockade när vi skulle fatta galopp men galopperade åt bägge håll och blev godkänd med 7-7, vi fick även där mycket beröm för bra självbärighet, god framåtbjudning och samarbetsvilja, väl i fas, goda förutsättningar i framtiden under ryttare. Så stolta över lilla Leya med det fantastiska psyket! 

Den här dagen var bara så rolig, och hoppas på att få visa fler fina unghästar i framtiden.


Recension - Bates Innova Sadel

Nu har jag haft min nya sadel ett bra tag och tänkte skriva en recension.

Jag har en Innova Extended från Bates Saddlery i storlek 16,5, Molles bomvidd är medium. Sadeln har ett CAIR system vilket är ett slutet luftsystem som har en unik tryckfördelande/stötdämpande panel. Om sadeln ligger i balans på hästen så kan man garantera uteslutningen av tryckpunkter, vilket jag personligen tycker är helt fantastiskt! Tack vare den får musklerna plats att vidga sig under arbete = bygger muskelmassa snabbare och ger enorm rörelsefrihet.


Sätet är öppet men djupt, vilket gör att man får plats att hitta sin egna sits litegrann. Stöden är gigantiska tycker man i början, men nu är dem bara underbara. Dem hjälper mig hela vägen från fot till höft på det sättet att jag inte kan dra upp häl och knä, utan blir tvingad att ha nere hela skänkeln. I början lade jag till med olaten att flytta bak foten som en reaktion på det nya stödet, men med konsekvent träning så hittade jag sätet och fick ÄNNU längre ben på hästryggen.

Lädret är inget greppläder men inte heller halkigt. Jag behövde fetta in min ordentligt i början så den skulle bli greppigare, för den var lite torr från början. Men nu är lädret så mycket bättre och ger ett bra grepp. Sadeln ger samma känsla som en enkelkåpad tycker jag, då den är så tätt intill hästens kropp. 

Både jag och Molle älskar den och den får hjälperna att gå igenom mycket mer än en traditionell ullstoppad. Jag kommer inte byta bort denna luftpanel i första taget då jag med egna ögon ser vad den gör med Molles rygg och hans gångarter. Vi har jobbat med hans bakben sååå mycket och direkt jag fick denna sadel var det ungefär som att han äntligen fick visa att han hade förstått vad jag ville, men inte kunnat pga gamla sadeln. En helt ny häst fick jag ärligt talat. Jag kom ju även åt honom lättare och på ett nytt sätt, så vi hade ju en trotsperiod precis när jag bytte sadel. Men jag kan verkligen varmt rekommendera dessa sadlar, finns en modell till alla ryttare, och är det mest skonsamma för hästens rygg. Den modell jag rider i kostar ny ca 24tkr.

 
Kan tillägga att jag provade rida Leya i den och sa direkt till Martina att det är en ny häst idag. Gick på tygeln från start till slut i alla gångarter. Avslappnad och nöjd, mycket tack vare luftpanelen tror jag.

Emmaträning

Wow!
Det finns så mycket i min lilla skrutt! Min fantastiska lilla häst. Och mycket har vi redan plockat fram, men flera växlar finns kvar att upptäcka. Idag var han bara så härlig att rida. I början lite nonchalant för skänkeln men jag tyckte att jag löste det bra genom att bara vara konsekvent, inte börja klämma utan vara tydlig att den ska man gå fram för och sen får man lösa det själv, inte sitta och driva driva driva. Började med galoppen och hade allt på plats, fick träna på rakriktningen innanför spåret och kunna ställa framme i ganaschen utan att rida öppna/förvänd sluta utan rak häst bara. Därefter gick vi och tittade på byten, vi gjorde två från höger galopp till vänster och ett från vänster till höger. Fick göra honom mer alert och vaken första 2 bytena och det sista tog han så fint på hjälpen. 

Sedan hitta lite piruettgalopp som vi har börjat med ute på åkern, tänka öppna in för att han ska sätta sig på bakdelen, istället för att lägga rumpan lite innanför som i en sluta, då blir det en liten fusk-piruett. Bättre att ha 2 språng där han sitter på baken, än att rida sluta på en pytteliten volt för att det ska "kännas" som en piruett. Han ska klara både och, men om vi ska kunna göra riktiga piruetter sedan så vill jag att han lär sig tekniken på rätt sätt. Och han lyfter två decimeter i manken känns det som, vilken känsla.

Avslutade med travöppnor och wow, efter jag hittat halvhalter och insidan i vänstervarvet så travar han som jag vet inte vad. Han är fantastisk! SÅ ska vi rida nästa tävling. I höger är dem redan BRA, lättare där. Kände också på en diagonalsluta när han var som finast och ja, när jag har alla sidor på plats så är det ju bara sååå läckert... Önskar att jag i framtiden kan få visa det på tävling. Men hur det än är, så är det ju träningsridningen det allra roligaste med hästlivet! Pirrar i magen när jag tänker på Molle! Underbara häst som ger mig upplevelser jag bara drömt om ännu. Och tänk min (framtida) nästa unghäst, vad jag har med mig på den resan tack vare honom. <3




Underbara maj

En kort resumé av dagarna som gått. Molle vilade i måndags efter en lång tävlingsdag, istället red jag Leya som ska visas på treårstest till helgen. Hon var väldigt fin om än lite busig i ena hörnet. Fick galoppera på rätt mycket. Igår skulle jag rida Molle igen men orkade inte åka till någon lämplig ridbana och åkern var halvkass så blev skritt och trav övergångar. Inte så givande, och Molle måste man rida lite framåt för att han ska komma igång i sin kropp, så blev liksom inget. Så idag när jag skulle rida Leya igen så tog vi med honom och red han på banan efteråt.

Leya.

Och jag vet att efter 2 dagar med vila så känns det inte 100%, ändå blir man besviken på sig själv FAST MAN VET att man inte ska förvänta sig mer. Och egentligen så är det bara att rida dessa pass för dem ger kanske varken mer eller mindre, men de är ändå nödvändiga för att ta sig till nästa pass och då känns det ju tio gånger bättre. Men jag hade redan frågat Martina om hon ville rida Molle lite, det är hon som äger Leya. Hon har haft en skadad häst länge så det var länge sen hon red "på riktigt". 

Då märkte jag vad bortskämd jag är. Jag har glömt bort hur en annans häst är att rida. Eftersom jag vet hur fin Molle kan vara så känns det inte "bra" fastän han gör precis det jag ber om... Löjlig kände jag mig då för jag såg ju från marken hur fin han är på en "dålig dag". Wow, vilken häst jag har. Han bara arbetar och frågar vad man menar hela hela tiden. Så fin! Och Martina vågade komma till riktig ridning, så kul att se och höra vad hon tyckte om honom. Det är inte många som har ridit honom men det är fantastiskt att någon annan kan hoppa upp och han är så flitig och arbetsvillig oavsett! Min prins!




Tävling 24/5 Gävle RS

Tävlade i Gävle idag, blev en heldag från morgon till kväll men Molle har varit fortsatt gudomlig att ha & göra med, både i och utanför transporten. I första klassen var framridningen helt fantastisk! Kunde rida honom i den höga formen vi hittat, mjuk och fin i sidorna, kändes kanon helt enkelt! Men när vi kom in på banan så började jag länga traven innan jag hunnit in på diagonalen, med Molle ställd i nacken så han gick över i galopp. Jag vet inte varför men efter den missen så kom jag av mig. Är riktigt besviken med ritten, vilket jag aldrig känt förut. Det enda som gick i huvudet var: vad säger hon nu efter den dåliga starten. För jag visste att en "hård" domare skulle döma. Jag är självklart inte besviken med Molle, utan med mig själv och hur jag slutade rida.

Med en så fin häst och en bra start på framridningen så skulle jag kunnat göra en så bra ritt. Men men, nya tag! Det räckte ÄNDÅ till en placering och vi laddade om till MSV. Den klassen hade också en bra framridning men sen blev Molle överladdad och började skygga för alla ekipage efter att ett svart sto red halvt in i oss. Så då började han kasta sig såfort dem var ca 10m ifrån, när dem kom bakom oss på spåret m.m. Så jag fick först försöka ta igenom det och utmana honom att gå så nära vi kunde. Men sen 2 min innan start bestämde jag mig för att lägga ner formen och bara gå tillbaka några steg. Fokusera på en bra känsla inne på banan, utan tryck och i lägre form helt enkelt.

Vi "joggade" runt kändes det som, traven var medelbra, galoppen var bra förutom att han skulle bajsa in i första enkla bytet och vi blev lite klumpiga i kommunikationen. Men allt som allt, en helt godkänd ritt. Den gav oss 62,6% och första utanför placering i ett stort, starkt startfält. Man kan alltid tänka: tänk om vi kunnat gå in som vi "ville", men nu behövde vi en avslappnad ritt och bara få erfarenheten. Han ska gå som bäst om 6-7 år! Och nu är vi "officiellt" kvalade till MSVB! En sex- och sjuåring får starta MSVB utan kval för att dem ska kunna gå årgångschampionat, men det har varit en liten "grej" för mig att göra det ändå, som en vuxenhäst.

Nog snackat, här kommer massor av bilder! :) Tack bästa mamma som följer med oss. 




















 
 
 

Äntligen fredag

Underbara, underbara häst. Mordillo! Han ger mig så mycket, både glädje- och prestationsmässigt.

 
Idag red jag ett mjukgörande pass, rätt lugnt eftersom han vilade igår. Vi var på åkern som vanligt när vi rider "pass" hemma. Den var inte helt torr, sög lite i hovarna. Men bra träning att gå på alla underlag såklart. Han var väl framme i stödet och kändes bärig och fin från början. I traven red jag cirkelbågar för att han skulle följa tygeltagen och ta halvhalterna, vilket han gjorde. Tog vänstergaloppen först och red mycket förvänd för att jag ska våga påverka med yttersidan utan att jag spänner mig, för då tror han att vi ska byta galopp och då blir jag passiv istället för att fortsätta rida. Fördelar och nackdelar med att det var så "lätt" för honom att lära sig bytena. Men jisses vilken galopp han börjar få. 

Avslappnad och uppe i formen, jag fick flytta fram handen 2 dm och bara hålla handen stilla, kunde göra allt från sätet. Underbara känsla! Högergalopp är ännu bättre, där känns han fantastisk. Men såklart, så har det inte alltid varit så utan vi har kämpat oss dit med mindre bra känsla också. Vägen dit är en trappa som går upp och ner, sen har man nått toppen en stund så man får njuta och "åka" sedan börjar det om igen. :P


Uppfostring utan våld

Jag är av den tron att man måste få säga till en häst. Ett djur som väger ett halvt ton och som vi ska hantera med någon slags säkerhetstänk kan inte få bestämma och göra vad den vill. Om så var fallet så skulle hästarna bara gå och vi skulle släpa efter i grimskaftet. Att man uppfostrar en häst kan i vissa öron vara självklart, och i andra djurplågeri. Men hur jag än vrider och vänder på det, så kommer jag alltid tillbaka till att jag som människa måste vara tryggheten och ledaren, för annars skulle jag aldrig våga hålla på med häst. 

Det låter hemskt och brutalt att säga att vi ska vara över hästen i hierarkin, men det betyder ju inte att jag bestämmer när och hur hästen ska andas, fisa eller sova? Det verkar vara många som tappar bort den viktigaste delen av att vara en ledare. Respekt. Vi ska respektera varandra, kunna läsa av individens vilja och beteende, sedan förhålla oss till det på en nivå som är säker för människan och djuret.

Att slå vett i en häst fungerar inte. Att repetera, om och om igen, fungerar bättre. En rädd häst är en farlig häst. En rädd häst måste man träna upp självförtroendet och förtroendet på, inte skrämma när den redan är skrämd. Man måste kunna se på sig själv och vara ärlig inför vilken sorts häst man ska ha, som man ska kunna hantera på ett sätt som är säkert. En framfusig häst kan behöva tydligare kroppspråk och tydligare gränser, för att vara stimulerad. Medan en annan kan hoppa upp på väggen av att du höjer ett finger. Individer kommer alltid kräva att du som ledare är nyfiken och hittar olika vägar, men man måste komma ihåg att en fostrad häst är en säker häst, för hur vi än gärna vill hålla dem i säker miljö och alltid i säkra situationer, så kommer omvärlden aldrig anpassa sig. En uppfostrad häst på asfaltsvägen i ett möte med en galen bilist blir säkrare än den som aldrig fått lära sig att lyssna till sin ledare.

Vad tycker ni om detta ämne?

En puss på mulen, inkräktar på Molles bubbla. Men djur är för snälla, han låter mig hållas. Då får jag inte bli sur om han provar komma innanför min bubbla heller. Redan här är det en dialog med hur gränserna ska vara.

Träning igen

Min lilla stjärna, Mordillo. Igår var det andra dagen i rad med träning för Emma, denna gång hos Eva i Dalsjö som har en sån fantastiskt inspirerande ridbana och miljö runt den. Molle är jättebusig där, men full i energi också! Igår var det bara att rida in, värma och sen göra grejer. Han var mellan alla hjälper och jag började med att rida öppnor - in i sluta över en diagonal. Han var till en början lite för ivrig och tog inte riktigt halvhalt i vänstervarvet, men efter några cirkelbågar med snabbare omställningar så släppte det också. Fortsatte med skänkelvikningar för att höja oss från 7 till dem där 8:orna... Molle börjar bli stark och bärig i den högre formen och är även mjuk så man kan arbeta med små hjälper framme i mungipan om han blir styv.

I galoppen kollade vi mest av uppridningar och halter - fram i trav. Molle gissar att det ska komma byten när jag rider rakt fram, så jag får tänka svag svag öppna bara för att han ska vara eftergiven och inte få tid att fundera på vad som kommer härnäst, utan bara vänta lugnt.
Avslutade med några längningar, som faktiskt börjar bli längning, inte större steg bara. Häftiga känsla när det blir sån kraft.

Idag blir det lugnt med en vilodag, sedan ett mjukgörande, lösgjörande pass på fredag och lite trimm lördag igen.

  

Uteritt & träning

Igår red vi ut en sväng, jag travade genom byn med vackra hus nere vid sjön Runn. Molle tycker det är lattjolajban där och brukar spänna upp sig lite, men den här gången travade han med mycket kadens och höga lyft, han var superläcker att sitta på. Mjuk och fin i sidorna, behövde inte göra så mycket mer än att åka med. Vi fick en så mysig stund tillsammans i solskenet. 

Idag tränade vi för Emma för första gången på 2 veckor, och Molle var så himla fin. Så mycket som har kommit på plats, dessa lugna dagar har verkligen gjort sin magi. Traven känns så stark och elastisk, idag fick vi äntligen till dessa öppnor och när jag rider dem riktigt så har vi knäna i boghöjd.. Om 2 år som sagt, då jäklar.
Galoppen är också väldigt fin, just nu idag är han så stark och bärig, mjuk i handen och kommunikationen mellan oss sker på så fina, små hjälper från sätet. Jag blir så lycklig såna här dagar! Då kan man göra allt känns det som.

 

Svettigt pass

Idag var första dagen som Molle fick bli svettig efter vaccinationen, och det märktes att jag har haft lägre krav och bara åkt räkmacka på hans goda vilja ett par dagar haha... Idag ville jag ha mera effekt och respons av mina halvhalter, mer bakben och lite extra allt såklart. Han tyckte det var jobbigt att behöva vänta och vila på steget, men tillslut gick det igenom. Han var lite för snabb i frambenen idag tycker jag, han blir lite sur när jag kommer "åt honom" så han sprätter ännu mer med dem. Men nu har vi tagit det lugnt nog, imorgon kan vi börja jobba mer skolor så kommer halvhalterna automatiskt och mer vila på steget. 


Ibland känns det orättvist att försöka rida dressyr på en häst som inte har rörelsemekaniken gratis, jag menar att rida en dressyrhäst som böjer på bakbenen och har en bra takt gör så man kan fokusera på helt andra saker, även om det inte är "lättare" såklart. Men jag måste förutom att göra rätt sak vid rätt ställe, hela tiden rida fram gångart för annars är Molle helt platt. Rakbent och markbunden. Det är ridning som gör att han rör sig som han gör, eller inte rör sig, för den delen också. Allt beror på ryttaren. När jag ber någon annan rida så är han underbart snäll, gör allt man ber om, går så fint på tygeln, men det är ofta platt och ser ut som han joggar runt. Och det räcker långt, men inte för mig. Jag vill att det ska vara en dans, uttrycksfullt och med lätthet/spänst. För att lära honom att använda sitt steg rätt så måste man aktivt/medvetet rida fram mera gång hela tiden, det gör man med hjälp av halvhalter, upprepning gånger tusen... Molle måste "lyfta" i manke och bog, för att kunna sitta på sina bakben när han travar.

Men jag tror att om 2 år, då kommer han vara ruskigt fin. Med mer styrka, mer rutin och när mer saker är befäst, så kommer han ha det här som han saknar naturligt. Jag menar, han är ju bara sex år, han har inte all styrka i kroppen ännu. Jag får vara glad åt hans fina fina framben, så får vi fortsätta jobba hårt med dem där bakbenen. Man kan inte skynda på styrkan, den kommer med tiden. Vi tränar på och lär oss och utvecklas tillsammans under tiden! <3

Börjar bli stor häst av han åtminstone... 

Fina killen

Blir bara lugna pass ett par dagar för att Molle som jag skrev blev vaccinerad. Men jag försöker röra på honom i alla gångarter, utan att kräva upprepningar och hårdjobb, bara leker lite med samling/framåt. Och han känns så fin! Alltså vi kan leka med samlingen i galoppen tills vi får piruettgalopp, och då tänker jag bara öppna på en liten volt så vänder han. Då får han galoppera framåt och "busa" lite som belöning. Han känns ruskigt fin!

Värmer fortfarande upp i den runda formen, nu börjar han bli så mjuk i sidorna så jag behöver inte ta lite med innertygeln utan bara lägger fram och om innerbenet så rundar han sig för den utan hjälp av innertygeln. Det är så uppskattat att få respons och kvitto på det man jobbar med. Nu händer det grejer. När han är "som vanligt" igen så ska jag fortsätta mitt konsekventa hårdjobb: galoppfattningar och avsaktningar på raka spår, känna att han är igenom i sidorna utan att behöva böja honom. Tillbaka till rakriktningen, men variera med böjning för att hela tiden blanda och mixa av bägge för att fortsätta utvecklas framåt. Vi har haft en fantastisk kurva, men den består ju faktiskt bara av hårt jobb, ibland tårar och frustration, men mest glädje och samarbete!

 
 
 

Så fin

Igår var Molle riktigt fin. Lösgjord och ihop från början. Bara satt och red med sätet, mjukt och fint stöd. Tog mest galopp, kunde samla bara genom att tänka att naveln skulle mot ryggraden, han fick behålla den samlade galoppen och öva den längre bitar, varierat med att rida fram några språng. Han kändes rund och stark, äntligen! Nu blir det några lugna dagar då han blivit vaccinerad, och nu får han tid att återhämta sig och smälta senaste tidens träning. Sen laddar vi för tävling om 1½ vecka igen!

 

Unghäst



Idag har Molle vilat som han alltid gör efter tävling. Istället har jag varit och ridit treåringen som jag red in i vintras. I lördags var vi iväg på träning inför treårstestet, hon löshoppade, visades för hand och jag red henne även där. Vi bestämde oss för att träna på galoppen, vi har ju tagit det så lugnt med henne. Men vilket psyke! Red ut henne idag för första gången och vilken pärla, hon är skarp på rätt sätt i huvudet, riktigt lovande för tävlingsbanan.






Red trav och galopp på banan och redan här börjar man tänka inför framtiden. Hon tränger lite med vänsterbogen, ja då måste man rida upp den sidan och ta ut henne på högertygeln. Då vips springer hon på tygeln. Det är inte svårare än framåtbjudning - rakhet - stöd. Och istället för att rida unghästen på lång tygel och den inte vet vad som förväntas av den och sedan ska man försöka att få kontakt efter att ha ridit ett halvår utan så blir det ju ett "problem". Så vi är noga att hon lär sig "rätt" från början.

Så fin häst!

Tävling 10/5 - Gagnefs RK

Igår var vi på tävling, vi red en regional LA:4 och en MSVC:1. Molle var verkligen helt fantastisk att hålla på med, så snäll och lugn, tålmodig. Både i transporten och utanför. Blir så glad när det utöver själva ridningen verkligen fungerar. Molle var väldigt fin på framridningen, men lagom tills vi skulle gå in bestämde han sig för att bli skiträdd för två hundar som gick till gräsmattan utanför framridningen. Han har ju sett hundar förut, så det kändes som att han letade något att "gå igång" på. Som tur var, låg dem efter i tiderna ca 7 minuter, så jag hann rida igenom honom. Tyvärr är det inte kul att sitta på en atombomb som man inte har kontroll på, och han dummade sig så jag fick säga till honom på skarpen några gånger. Jaja man måste våga rida igenom sina problem även på en framridning, inte bara sitta och fisrida.

In på banan hade jag mycket bra känsla, han var lagom i formen och tryck framåt men ändå mjuk. Gjorde ett väl genomfört program med lite för dålig ridning i bakdelsvändningarna och sista halten - ryggningen blev sne och lite ovillig. Attans, jag som har tränat den. 67,7% och en andraplats! 7,5 på gångarter och två åttor, "Spänstig, rörlig och snygg häst under ryttare".

Mellan klasserna hade vi Molle kvar ute, han blev borstad, åt lite mat, promenerades innan det var dags att sadla på igen. När Molle blir trött, vilket han blev, så blir han inte trög som i trött utan han spänner ihop sig lite, tappar den där framåtbjudningen men går ändå i anspänning. Eftersom framridningen var en lervälling så sög det lite i benen på honom, och jag fick i C1:an försöka rida fram honom så han skulle mjukna upp och lyssna, men vi var lite på olika planeter. Och det första som händer är att efter en bra inridning och halt så tog han bara samlad galopp, hela vägen fram till hörnet, vägrade trava. Efter en så stor miss så kommer man liksom av sig och jag blev stressad. Hela öppnan och volten var stressad, sen i första slutan så galopp igen....

Inte förräns det blev skritt kunde vi andas ut lite, och genom galoppen sätter vi nästan bara 7:or. Så nu har vi provat på att få ett bra galopprogram i denna klass också, förra gången var det ju traven som var bra. Vi kanske får ihop det till nästa tävling? Procenten blev 60,9% "Elegant häst med många kvalitéer. Kunde dock vara mer avspänd och vila mer på steget". Trevligt domarutlåtande trots att vi sumpade hela travprogrammet. Men dessa stora missar ger oss massor med erfarenhet, nu vet jag hur den panikkänslan känns och hur vi ska reagera nästa gång det inträffar.

 

Trimmat min fina prins


Idag har vi trimmat lite inför morgondagens tävling!
Jag red fram som vanligt med lite check av sidorna och tempoväxlingar. Han kändes faktiskt ganska bra, kanske lite ovillig sidförande. Måste hela tiden underhålla mjukheten i hans sidor för att han ska kunna korsa över så bra som möjligt. Red ganska effektivt, mycket volt - förvända linjen - mellangalopp som det är i A4:an, som kändes riktigt bra. I traven gjorde jag lika, mellantrav - skänkelvikning - öppna - volt - sluta. Blandade lite från A4:an och C1:an för att hinna träna på allt.

Jag höjer såklart kraven och min egen gräns för att känna hur jag VILL att det ska kännas hela tiden. Och jag tyckte emellanåt, jamen ta i lite till, samla lite till, bjud lite till. Men så får jag se vad mamma filmat efteråt, och wow! Han är ju riktigt fin. Han börjar tillochmed böja på haserna i vanliga arbetstraven! Tänk vad långt vi har kommit, och ska komma med fortsatt styrkearbete. Tänk vad jag har lyx och är bortskämd med att mamma filmar när hon är med. Kan jag se filmen samma dag så kommer jag ihåg hur det kändes just där, och får kombinera det med hur det ser ut vilket gör att vi kan utvecklas och förbättra mina svagheter ännu snabbare. Tack mamma!




Lugn tur

Idag blev det en lösgjörande tur ute i skogen, ner till stranden och tillbaka genom skogen. Lyfta på hovarna över stock och sten är så avkopplande för min lilla gangster. Och därför varierar vi jobbet så mycket för Molle. Att arbeta ute på ett fält är det bästa han vet. Han är inriden ute, reds ute i skog och fält hela året som tre- och fyraåring. Han har den grunden med sig. Den kommer vi aldrig släppa. I perioder måste man arbeta mer på bana men vi kommer alltid hitta gnistan ett extra snäpp ute..

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Träning

Idag var det dags för första uteträningen för iår! Jippi!

Molle var riktigt fin redan från början, antagligen loss efter monsterpasset igår. Efter jag lösgjort ett par minuter lite lägre så började vi direkt med att plocka upp formen och red diagonalslutor. Efter en stund gick vi över till programridning och red igenom hela A4:an och C1:an. Han är ju fortfarande "ny" i den högre formen och när han spänner till pga yttre omständigheter har jag där inget riktigt verktyg ännu mer än att runda till och sänka formen. Det gör man på träning men inte tävling, så är bra att han blir lite så även på träning så man får hitta rätt ridning när det händer.

Han är emellanåt lite testig fortfarande, men vi löser det snabbt genom att ta igenom tygeltaget och tänker framåt, sedan gäller det att snabbt bara rida på som vanligt, lite "chop chop" och inte göra någon stor grej av det. Jag är riktigt nöjd idag, även om han inte hade samma perfekta mix av samling och framåtbjudning idag, ville mest samla. Antagligen träningsvärk från igår samt spänt sig lite i spöregnet idag, men med dessa förutsättningar kan man bara vara nöjd.

Det blåste väldigt mycket så jag hörde faktiskt inte så mycket av vad Emma sa, men numera vet jag typ hela tiden vad hon ska/kommer säga. Jag red lite som jag ville, om han inte fokuserade i programmet red jag tillbaka och gjorde om. Såg på filmen efteråt att han gjorde 3 byten i varje på bågen i galopp i C1:an haha... Tyckte väl att galoppen blev väldigt luftig ett par språng! Men märkte inget, orutinerad som man är. :P

I slutet övade vi åter igen på mitt skänkelläge. Nu har jag fått fram mina skänklar igen där dem ska vara, men jag flänger med benet i takt med traven. Det stör ju hästen! Jag måste trampa ner och hålla dem still, hålla om hästen med insidan vaden och inte låta foten dingla runt. Molle blev såklart mycket mer framme och nöjd med det, så nu är det mitt nya mantra. Jag är faktiskt ganska duktig att träna på mina hemläxor. Underbara häst och tränare! <3 




Tisdagens pass

Igår var vi till ridhuset, Emma hade lektioner men vi red under fri-tid. Passar så bra för då kan Emma snegla lite på oss och ge oss nåt tips, och just igår hade jag lite problem med vänstersidan tyckte jag, men Emma tyckte det var yttersidan som fattades (äntligen haha). Så hon gav mig bara en övning och jäklar, vad bra den var! Så bra så jag vet inte om ni ska få höra utan att betala lektionspris till Emma... Nejdå, skämt åsido. Jag red sluta in till medellinjen eller till den bortre kvartslinjen, sedan fortsatte jag sluta i vänstergalopp men på en volt åt höger. Så förvänd galopp på volt, i en sluta, så jag fick runda vänstersidan samtidigt som jag fick styra framdelen åt höger. Ju mer jag red den desto bättre och mer logisk blev den, allt kom på plats, jag fick samling OCH framåtbjudning, som jag har längtat! Red galoppbågen och enkla bytena från C1:an och allt bara satt. 

Tog mig verkligen tid att ta igenom våra galopp-problem igår så helt plötsligt hade jag galopperat ca 40 minuter.. Så skulle bara ta lite trav... och som han travade. Mjuk och fin, lätt att böja och ställa i hög form. Det trillade ner en polett hos mig, trampade ner benet och höll skänkeln helt stilla, behövde jag skänkla så bara en skjuts på sedan stilla igen. Molle trampade på som tåget och jag kunde samla traven, och rida framåt i samlingen, han tryckte på allt han kunde utan att "ligga" på. Underbara häst! 

 

Söndagsträning




Igår var vi till ett nytt ställe igen, vi kör allt på en gång med miljöträning och lydnad just nu. Molle skötte sig fantastiskt! Det enda han har börjat med nu är att såfort han ser andra transporter, t ex när vi rullar in på tävlingsparkeringen, så börjar han piaffa i transporten. Det har gått så långt så vi tänkte täcka för fönstret för han vill ut och kika såfort vi är framme. :P

Igår fick jag äntligen skörda lite efter att ha arbetat med lösgjordheten och sidorna/formen på Molle. Jag värmde upp med lösgjörande arbete, mycket cirkelbågar, volter, flytta i skritten och traven, lite förvänd galopp m.m. Sedan red jag lite rörelser, öppna, volt, öppna, sluta volt sluta, skänkelvikningar, några längningar där jag var mest noggrann med ingång och utgång, alltså övergångarna. Jag var väldigt noga idag att lätta av och ge eftergift, verkligen tänka på det hela tiden för att behålla gummibandet. Och det kändes bra, det är lite i galoppen som saknas just nu. Men jättefina fattningar och avsaktningar, det är rakriktningen och böjningen som är lite svajjig just nu. Bara träna på!


Uteritt

I lördags red jag ut med Molle, det är svårt att rida ut utan att ställa krav när man har en period där han testar lite extra. Så vi jobbade på över grusvägarna, tittade ut stenar i marken som fick vara låtsaskoner och red sluta däremellan, där jag rider bättre när jag koncentrerar mig på mina konor att distinkt ställa om i nacken, böja om sedan sluta åt andra hållet. Det fungerar verkligen jättebra och är ett verktyg jag kommer ta till när Molle spänner upp sig på tävling. Skulle "bara" avsluta på åkern i lite trav och galopp och det var tydligen obeskrivligt jobbigt för det ville inte Molle, han kunde inte runda sig i vänster i galopp, och han kunde inte gå en öppna i trav. Så fick bryta ihop och lägga ner. 

Jag kan inte rida när jag känner mig frustrerad. Och då förstör jag bara allt genom att spänna mig och känna mig otillräcklig. Så det är bättre att rida när jag har koll och har självförtroende, för då kommer ridningen automatiskt. Det finns mycket jag vill skylla på men det är bara att göra om och göra bättre.

 
 
 

Ett inlägg från hjärtat

Ibland måste man stanna upp och tänka efter vad man åstadkommit dem senaste åren egentligen. Med informationen jag fått nyligen om hur svår Molle var som unghäst så hade jag aldrig köpt honom om någon berättat sanningen. Men kanske var det just det att jag inte visste något, så jag hanterade honom annorlunda, eller om han bara blev chockad av att byta miljö som gjorde att det gick så bra att rida in honom. Jag såg det iaf som en trevlig inridning, där jag lade all början ute på åkrar och i skogen för att göra det naturligt. Jag menar, en oinriden häst vet ju inte att det är säkrare på en ridbana? Sen om det var det säkraste, nej såklart inte. Men jag litade på honom, han kanske behövde någon som trodde på honom.

Jag har lagt tid på att göra allt väldigt odramatiskt för honom, då det är en känslig häst med nerver. Blir han rädd för en fladdrande höpåse då fladdrar jag den tills han slappnar av, då är berömmet att det som var obehagligt upphör. Det har fungerat väldigt bra på denna hästen. Det går inte att ta bort allt som är läskigt och försöka gömma dem i en bubbla, för omvärlden kommer aldrig anpassa sig efter oss. Så att vi har blivit omkörda med 2cm mellanrum av galna bilförare kanske har varit bra i slutändan, han är verkligen 100% trafiksäker.

Jag är aldrig rädd eller orolig när jag sitter på Molle, han vet att jag litar på honom och han litar på mig. Det är ett band som jag värdesätter. Det är därför jag tar väldigt hårt på när vi har svackor, för jag skuldlägger mig själv för att jag inte kan och inte gör allting rätt jämt. Men samtidigt så är jag tacksam att det är just Molle som får lära mig, oss. Han är inte den dressyrhästen som kommer gå höga klasser, men vi kommer ha väldigt roligt tillsammans när vi ska lära oss alla rörelserna. (Som hopphäst tror jag Molle kan gå högre än jag vågar rida...) Det kommer bli min största och viktigaste resa på hästryggen. Han kommer föralltid att vara den första hästen jag får utbilda till denna nivån och vidare, och med det den viktigaste hästen för mig. :)


Jag säger ofta att Molle ibland beter sig mänskligt...(Och nej, jag behandlar honom inte som en, utan som en stor häst som har väldigt tydliga gränser och regler.) Men ibland tror jag han hör vad jag säger, och ibland, tror jag han visar tankar och känslor som ett "djur" inte ska kunna. Alltså jag låter säkert fånig men jag är som jag är, jag delar med mig av det jag funderar på. Han har ett speciellt band till mig som alltid kommer finnas kvar.

Lösgjord

Idag fortsatte jag att utveckla lösgjordheten hos mig och Molle. Jag åkte till ett nytt ställe och han var uppspelt när vi kom dit men jag var bara rak på sak med arbetet och såfort jag satt i sadeln var han coolugn och lade all sin fokus på mig. Idag red jag riktigt bra, bara lösgjordhet och mjukhet, att han skulle följa tygeltaget mjukt och rida igenom spänning. Han måste stärka sig för att kunna göra bra skolor, plus att det är ett ypperligt sätt att rida honom såhär 2-3 gånger i veckan för att han hela tiden ska vara mjuk och fin. 

Vi har utvecklats så fort tillsammans så det känns så bra att gå tillbaka till det här vi gjorde i höstas när vi började böja mer och verkligen få honom igenom i sidorna. När han är loss i nacken och i kroppen kommer han röra sig som en katt, mjuk och spänstig. Idag blev det bara "joggtempo", men han hade jättefina bakben och jag varierade hela tiden tempot, och rörelse. Kanske red rakt fram ett par steg, sedan ställning till vänster, var han fin så nöjde jag mig med ställning men om det kändes som att något satt fast så böjde jag mer tills det lättar och sedan andra hållet lika, sedan lite sluta, ställa om, sluta, ställa om m.m. Allt i ett lugnt tempo så vi hinner med varandra. I slutet så bara frustade han när jag fick han att helt släppa igenom i vänstersidan, det är hans "långa" sida. Han var formad runt innerbenet och helt urholkad i ganaschen och bara frustade på ett voltspår. Efter ridpasset var halsmuskeln helt underbar, helt loss och gungig, han var så nöjd.

Idag orkar han inte "kliva över" när han är böjd, utan det är såklart lättare om man rider skänkelvikning. Men med tid, styrka och sådant här arbete kommer han flyta fantastiskt i slutorna. Längtar ett år framåt nu! :)

Inte från idag.

Ridpass och fokus

Igår blev det ett ridpass med Emma och Cocu i ridhuset. Stackars Emma skulle få hjälp av sin pappa, som bara hjälpte mig och Molle... Haha men Emma glänste på Coco så jag var mest i behov kan man säga. :) Matti ser fortfarande att Molle måste släppa mer i sidorna, och jag tror ju att det släpper bara man rider runt lite, som ju aldrig har fungerat förut. Varför gör jag så? Jag måste börja i nacken, ställa, komma igenom, sedan böja och böja och ändra, det ska vara distinkt, han ska följa med och efter förra veckans drabbningar så gör han det också, han är jättefin i munnen men det är det sista lilla i hans nacke som ska komma loss. Det är det som drar ner oss på tävling, när han blir lite spänd så är det den där nacken som spänner till och gör att jag inte kan ställa igenom något och när jag då vill rida mer gång eller länga, så är det inte fjädrande där framme utan blir stumt=ryggen sänks och vi tappar allt. Så när jag får loss det så kommer jag få ett annat sug på tygeln. 

Det som är så svårt just nu, är att jag aldrig har ridit med samling tidigare. Alltså, jag har ridit så mycket unghästar och i så många år, dem rider man bara framåt, men nu måste jag hitta samling och kunna rida med det även när jag tänker framåt. Och det är skitsvårt ska jag tala om. Men det finns inga genvägar, det är bara att kämpa på, titta i spegeln, ta hjälp och förbereda sig på en annan ridning. För man rider inte likadant varje dag, varje pass. Man måste ändra och variera för att få en blandning av samling och kvickhet så att man inte fastnar i det ena eller det andra. 


Tänker ni lika mycket som jag? :)




Här har han en fin avslappnad hög form, och aktiva bakben. Detta kommer ta åååår innan man får på en tävlingsbana, men ju mer lösgjord han är varje dag, desto högre chans.

Hoppträning

I onsdags hoppade vi för vår ordinare hopptränare Anna igen och det var så himla roligt! Var så kul att få visa upp Molle efter vinterns uppbyggande träning, han är starkare och kan börja hoppa upp sig nu istället för att få gå på fart. I början red vi fram med att galoppera bommar och jag missförstod övningen (hur man nu kan göra det) och det tog ett par gånger och lite dumma frågor innan vi fick det rätt, så säger Anna "varför gjorde du inte så från början bara". Ja! Varför Elin. :) Men sedan på hindren så släppte det igen och Molle busade bara dem första fem sprången sedan kunde vi koncentrera oss. 

Blev långa banor och enligt mig höga hinder, men kändes inte ett dugg ovant eller otäckt. Molle är så stabil på hinder, när han tittar så blir sprången högre och följs av bockningar bara men han skulle aldrig stanna. Fick till några riktigt bra vändor och många hemläxor, så snart ska vi säsongsdebutera i hoppsadeln också. :)

 

RSS 2.0