Som att hitta hem

Jag skrev igår till Molles uppfödare och ville veta mer om hans mamma. Jag vet redan att hans far var av mycket trevligt temperament och väldigt nyfiken och social. När jag köpte Molle fick jag höra att det var pga för mycket häst och för lite tid som han såldes, vilket inte riktigt stämde.. Men fick igår många svar på varför han varit väldigt försiktig och tillbakadragen mot andra. Vilken lättnad att få svar! 

"Men, svår i all hantering. Mordillo var hemsk, det gick inte att ta i honom, när han var 2 år lade vi ner stor energi på honom, efter 3 månader med daglig träning, hade vi bara fått på sadel och longera honom, motsvarande nerlagt arbete var minst 4 inridna hästar. Helt omöjlig att ens komma i närheten att hänga på honom, och detta av en av de bästa unghästutbildarna...som jobbade hos mig då, så tro mig jag förstår att du lagt ner mkt arbete med förtroende osv. Full respekt! Melisse har fått 2 föl i Holstein, tror dom hade lite knep o knåp för att lyckas, vet ej varför, Men kan tänka mig att mordillo går att koppla upp halvt telepatiskt, har nog den känsligheten om han bara sansar sig och lyssnar. :) Hon som du köpte av var mycket kaxig mot mig och menade att hon nog snabbt skulle rida in honom....jojo, gav tydligen upp efter 1 månad. Nåväl, han verkar ju verkligen funnit sin människa i livet!"

Vi har ju helt klart ett unikt band mellan oss, han gör ju ALLT för mig, litar på mig till 100%. Men det var just den detaljen, det är bara mig han litar på. Nu när han är mer vuxen är det såklart tusen gånger bättre, men jag kan verkligen förstå varför han trivs bättre i ett mindre stall och bara några få som är inne hos honom. Jag har sagt flera gånger att Molle ibland känns mänsklig, när han ser på mig med sina djupa stora, kloka ögon så känns han så lättad på något vis. Han kanske talar om för mig att han är glad att vi har varandra. 

Vi har många gånger undrat om han blivit dåligt behandlad men folk har snäst av mig med att säga att det bara är min uppfostran som varit dålig. Men tillslut har även den envisaste gett sig när dem provat hantera honom när han varit på det humöret, och hållt med om att han kanske faktiskt har fått en planka eller två i huvudet som liten, hehe skämt åsido. Jag själv har ju uppfattat honom som vaken, men lugn! Haha han var så snäll och fin som treåring, numera mer explosiv men det beror på hur han tränas. Jag själv tycker ju att han är väldigt bra att hantera och alltid lyssnar, däremot har ju jag redan från början fått lära Molle att få mer självförtroende. Detta har vi använt olika metoder för att åstadkomma, och vem som helst kan se att han vet om när han varit duktig, ingen annan häst kan se så mallig ut som honom när han får beröm. Molle har väldigt strikta regler, som alla hästar ska ha, men han visar SÅ tydligt när han är rädd eller om han är busig. Blev bara så glad att inse att den där hästen har valt mig. Dem har inte ens fått komma nära men jag fick rida honom såfort vi blivit vänner. Och det är väl därför jag än idag känner att ju mer tid han får av mig, massage, långa rykter, desto mer kämpar han för mig. Bästa inställningen hos en häst jag nånsin sett! Min prins, min krigare.









 
 
 

 




 
 

Kär i en ponny

Under kvällen höll jag lektion för Eleonore och hennes ponny, en godkänd Welsh Cob hingst som mest bara är utställd, men Eleonore ska starta honom både i dressyr och hoppning är det tänkt. Han är en fantastisk individ, ett blankt papper som man kan forma, inga hingstfasoner utan han bara frågar och undrar vad man menar. Han är som alla hästar är, inte helt rak i kroppen. Detta finns hos alla, människa som häst. Man måste hjälpa hästarna att bli raka i kroppen för att dem ska kunna arbeta på rätt sätt.

Just idag hade vi kommit överens om att jag skulle rida honom lite i början för att Eleonore skulle kunna känna skillnaden. Och när man kanske inte har känt att hästen smyger ut med bogen, eller in med bakdelen så blir det en rätt häftig känsla när man hoppar upp på en rak häst! Eleonore rider denna häst så väldigt bra, hon får hålla hårt i honom så jag inte snor honom om ett halvår! Det kommer verkligen bli s å h i m l a bra när det är klart. ;) Ett steg i taget i rätt ordning så kan man verkligen få vilken häst som helst att dansa...

 

Ett filmklipp publicerat av elinhaglof (@haglofelin)Mar 30, 2015 kl. 11:01 PDT

 
 
 

Knoppar

Till gårdagens tävling så sydde jag knopparna, för första gången. Det blev riktigt bra och jag kommer absolut fortsätta med det i framtiden. Molle har ju någon slags ardenner-gener i sig och har både hovskägg och hårsvall därefter, den är så tjock! Knopparna blev mycket mer självstående och fasta när jag sydde dem, så jag är jättenöjd. Molle tyckte också att det var skönt att bli "sydd", han bara stod och njöt både när jag gjorde dem och tog ur dem.



Om en vecka är det tävling igen, vi är ute och får rutin och hittar avslappning. Jag vill verkligen göra mina starter för framtiden, inte för dagen. För om jag koncentrerar mig nu på att vi ska vara lugna, avspända och komma till ridning inne på banan, kan jag sätta tryck och få uttryck i rörelserna när han blivit starkare! Han är en häst som lyder fast han spänner sig, men om jag vill upp på MSV B också så kan jag aldrig få uttryck eller gest om han alltid är liite spänd. För att inte tala om att det är skadligt också såklart. Men vi kämpar på, vi hittar alltid nya verktyg och vägar. 



Tävling




Idag har vi varit och tävlat igen. LA:4 med en väldigt spänd häst som resulterade i 64,5% och sedan har vi debuterat medelsvår C och det gjorde vi med ett lugnt, avspänt program utan tryck och utan missar, bara lotsade oss igenom och blev tilldelade 65%! Är väldigt glad och stolt hästägare och ryttare idag. Tänk vad vi har mycket att hämta här.



3 år


Så underbart att se hästarna njuta i solskenet nu dessa varma dagar. 

För exakt 3 år sedan på dagen var Molle hemma från sjukhuset Strömsholm. Tänk att det kunde ha tagit slut redan där... Då sa jag till mamma att jag aldrig skulle köpa en till häst om jag inte hade fått ha kvar min Molle. Så vi är glada för alla dagar vi får tillsammans, friska och starka! Och på tal om det, har jag haft min älskade häst i 3 hela år! Wow! Och ekipage har vi varit i 2,5 år redan. Jag har aldrig haft en såhär välutbildad häst och jag är glad för varje litet steg vi tar framåt.



Fråga: Biffig häst

Fick frågan om övningar för att "biffa" till hästen och lovade att skriva ett inlägg om detta. Jag är av den sorten att jag gillar inte när hästarna är runda för att dem är feta. Jag föredrar en mer slim, men musklad häst. En häst kan inte äta på sig muskler, däremot är det många som förväxlar dessa två. Molle är t ex en häst med mycket fullblod bakom sig, han är inte gjord för att bära fett men har lätt för att få explosiva muskelgrupper. Med Molle har jag fått tänka såhär:

Steg 1: fodra för underhåll
Detta innebär att sätta en grund för foder han behöver för att få i sig mat och mineraler nog för att klara sig som fritidshäst, gå i hage och ridas sporadiskt alltså.

Steg 2: fodra för energi
Nästa nivå med mat har jag gett för att han ska orka träna, UTAN att ta från sina egna reservdepåer! Om man tränar utan att fodra rätt därefter så hittar hästen den näringen i sig själv, och tappar överlinje och hull.

Steg 3: fodra för uppbyggnad
Detta steg har jag fått lägga till för att han ska: samtidigt som han går i hagen och mår bra, tränas mycket och fyller på sin energi, ÄVEN ska gå upp i muskelmassa och i hull. 

Vad jag fodrar behöver vi inte gå in på då det beror på näringsvärden m.m, alltså det är så otroligt individuellt. Vissa klarar alla tre nivåer med ett fantastiskt hö och vissa hästar äter fri tillgång på havre (ok överdrivet exempel men ni fattar), det måste man göra upp med sin tränare/veterinär. Men ett "normalt" hull på hästarna är många gånger "smalt" i våra välfärdsögon. Men att bära så mycket mer fett för hästen är inte bra, muskler väger mer absolut, men dem jobbar med kroppen, stärker hästen, skyddar från skador medmera. Aldrig mer har vi väl haft så mycket välfärdssjukdomar på våra hästar, dit räknar jag mycket hovleds- och kota, knäledsinflammationer för att hästarna är lite tjocka.



Ridmässigt så är "biff"-övningar det som man alltid gör: övergångar, tempoväxlingar, bomarbete, samlingsarbete. Molle har utvecklats i sin kropp mycket på slutet tack vare att vi har blivit starkare i samlingen, han orkar bära sig i samlade gångarter och börjar vinkla under sin bakdel mycket mer. Detta gör såklart att dem muskelgrupperna har tränats upp och blivit rundare, hals och rumpa alltså. Det är 2 stora muskelpartier som är sköna för ögonen. 




I mina ögon är alltså den lite smäckrare hästen med muskler mer biffig, än den som fodras upp rund. Och beroende på häst så har man ju olika problem, såklart. Hoppas ni fick nåt svar på frågorna. :)

Börjar bli häst

Wow, Molle känns starkare, mjukare och smidigare än någonsin tidigare. Två år till, så kommer vi glänsa som jag vet att vi kan. Idag fick vi ett riktigt bra pass med Emmas hjälp i ridhuset, skönt att kunna träna på förmiddagen. Många som skrivit till mig att vi var väldigt harmoniska och fina tillsammans som ekipage på tävlingen, blir verkligen jätteglad att någon tar sig tid att höra av sig för en sån sak, visar att människor faktiskt kan unna någon annan att det går bra. För ni vet att ibland är man på toppen, nästa veva går man i geggan igen... Kämpar på! Kram.

 
 
 

Dressyrtävling 14/3 - Avesta RK


Debut för året, regional LB:3 fjärdeplacerad på 67,7%. Lite trött och blev spänd till klass två, en regional LA:4 som vi belönades med 65% för trots våra små missar. Är otroligt nöjd med min Molle, han är ändå rätt stabil trots att vi är långt ifrån känslan vi har hemma.



.

 
 

Influensa

Är fortfarande väldigt sjuk tyvärr, jag har verkligen aldrig varit med om något liknande. Jag brukar vara på jobbet även om jag hostar från tårna (jag vet, inte en BRA egenskap..) men denna influensa har verkligen hårt grepp om mig. Det är jag, vattenkannorna, soffan och all medicin jag trycker i mig som gäller...

Jag har varit ute och klappat på Molle åtminstone. Han njuter av vårsolen och har tappat massor med päls. Ibland kan ett par dagar borta göra så mycket för hur man uppfattar hästarna. Tyvärr blir jag sämre i samma sekund jag går ifrån soffan känns det som så det finns inget att göra åt att han blir vilandes. Får otroligt dåligt samvete, inte bara av att han står, utan att han kanske känner sig övergiven av mig... Om det inte känns bättre imorgon ska vi åka till sjukhuset, för att se om jag har dragit på mig någon följdsjukdom. Hoppas det vänder snart!

 

RSS 2.0