Som att hitta hem

Jag skrev igår till Molles uppfödare och ville veta mer om hans mamma. Jag vet redan att hans far var av mycket trevligt temperament och väldigt nyfiken och social. När jag köpte Molle fick jag höra att det var pga för mycket häst och för lite tid som han såldes, vilket inte riktigt stämde.. Men fick igår många svar på varför han varit väldigt försiktig och tillbakadragen mot andra. Vilken lättnad att få svar! 

"Men, svår i all hantering. Mordillo var hemsk, det gick inte att ta i honom, när han var 2 år lade vi ner stor energi på honom, efter 3 månader med daglig träning, hade vi bara fått på sadel och longera honom, motsvarande nerlagt arbete var minst 4 inridna hästar. Helt omöjlig att ens komma i närheten att hänga på honom, och detta av en av de bästa unghästutbildarna...som jobbade hos mig då, så tro mig jag förstår att du lagt ner mkt arbete med förtroende osv. Full respekt! Melisse har fått 2 föl i Holstein, tror dom hade lite knep o knåp för att lyckas, vet ej varför, Men kan tänka mig att mordillo går att koppla upp halvt telepatiskt, har nog den känsligheten om han bara sansar sig och lyssnar. :) Hon som du köpte av var mycket kaxig mot mig och menade att hon nog snabbt skulle rida in honom....jojo, gav tydligen upp efter 1 månad. Nåväl, han verkar ju verkligen funnit sin människa i livet!"

Vi har ju helt klart ett unikt band mellan oss, han gör ju ALLT för mig, litar på mig till 100%. Men det var just den detaljen, det är bara mig han litar på. Nu när han är mer vuxen är det såklart tusen gånger bättre, men jag kan verkligen förstå varför han trivs bättre i ett mindre stall och bara några få som är inne hos honom. Jag har sagt flera gånger att Molle ibland känns mänsklig, när han ser på mig med sina djupa stora, kloka ögon så känns han så lättad på något vis. Han kanske talar om för mig att han är glad att vi har varandra. 

Vi har många gånger undrat om han blivit dåligt behandlad men folk har snäst av mig med att säga att det bara är min uppfostran som varit dålig. Men tillslut har även den envisaste gett sig när dem provat hantera honom när han varit på det humöret, och hållt med om att han kanske faktiskt har fått en planka eller två i huvudet som liten, hehe skämt åsido. Jag själv har ju uppfattat honom som vaken, men lugn! Haha han var så snäll och fin som treåring, numera mer explosiv men det beror på hur han tränas. Jag själv tycker ju att han är väldigt bra att hantera och alltid lyssnar, däremot har ju jag redan från början fått lära Molle att få mer självförtroende. Detta har vi använt olika metoder för att åstadkomma, och vem som helst kan se att han vet om när han varit duktig, ingen annan häst kan se så mallig ut som honom när han får beröm. Molle har väldigt strikta regler, som alla hästar ska ha, men han visar SÅ tydligt när han är rädd eller om han är busig. Blev bara så glad att inse att den där hästen har valt mig. Dem har inte ens fått komma nära men jag fick rida honom såfort vi blivit vänner. Och det är väl därför jag än idag känner att ju mer tid han får av mig, massage, långa rykter, desto mer kämpar han för mig. Bästa inställningen hos en häst jag nånsin sett! Min prins, min krigare.









 
 
 

 




 
 

Kär i en ponny

Under kvällen höll jag lektion för Eleonore och hennes ponny, en godkänd Welsh Cob hingst som mest bara är utställd, men Eleonore ska starta honom både i dressyr och hoppning är det tänkt. Han är en fantastisk individ, ett blankt papper som man kan forma, inga hingstfasoner utan han bara frågar och undrar vad man menar. Han är som alla hästar är, inte helt rak i kroppen. Detta finns hos alla, människa som häst. Man måste hjälpa hästarna att bli raka i kroppen för att dem ska kunna arbeta på rätt sätt.

Just idag hade vi kommit överens om att jag skulle rida honom lite i början för att Eleonore skulle kunna känna skillnaden. Och när man kanske inte har känt att hästen smyger ut med bogen, eller in med bakdelen så blir det en rätt häftig känsla när man hoppar upp på en rak häst! Eleonore rider denna häst så väldigt bra, hon får hålla hårt i honom så jag inte snor honom om ett halvår! Det kommer verkligen bli s å h i m l a bra när det är klart. ;) Ett steg i taget i rätt ordning så kan man verkligen få vilken häst som helst att dansa...

 
 
 

Knoppar

Till gårdagens tävling så sydde jag knopparna, för första gången. Det blev riktigt bra och jag kommer absolut fortsätta med det i framtiden. Molle har ju någon slags ardenner-gener i sig och har både hovskägg och hårsvall därefter, den är så tjock! Knopparna blev mycket mer självstående och fasta när jag sydde dem, så jag är jättenöjd. Molle tyckte också att det var skönt att bli "sydd", han bara stod och njöt både när jag gjorde dem och tog ur dem.



Om en vecka är det tävling igen, vi är ute och får rutin och hittar avslappning. Jag vill verkligen göra mina starter för framtiden, inte för dagen. För om jag koncentrerar mig nu på att vi ska vara lugna, avspända och komma till ridning inne på banan, kan jag sätta tryck och få uttryck i rörelserna när han blivit starkare! Han är en häst som lyder fast han spänner sig, men om jag vill upp på MSV B också så kan jag aldrig få uttryck eller gest om han alltid är liite spänd. För att inte tala om att det är skadligt också såklart. Men vi kämpar på, vi hittar alltid nya verktyg och vägar.