Starkare

Åh det är sådan glädje och lycka när jag känner att Molle blivit så stark och kan börja göra dem här svåra grejerna bra och på rätt sätt! Imorse blev det ett dressyrpass hemma på banan tillsammans med Emma och Cocu. Till en början var han lite som ett C åt vänster men jag hade väntat mig värre eftersom vi lekte med så mycket roligt i onsdags, men han kom tillbaka rak mellan hjälperna så snabbt så jag kunde direkt från början lägga honom djupare, hitta drivningen i sätet och kunde snart variera från samlad till mellangalopp där jag bad honom komma lägre och lägre med nacken ju mer samling jag bad om. Då får han aktiva bakben och det kändes lätt, enkelt för honom. Inte gungigt eller hävigt, utan som att han förstått precis hur han ska sätta sig och böja in benen istället för att prova paddla med raka bakben. 

Eftersom han kändes kanon så red jag bara några byten, på lite olika ställen för att inte trigga honom. Innan bytena tänker jag lite som att jag rider förvänd galopp, då blir hästen rakare inför bytet. En del till att Molle byter rent är att vi väntat tills han verkligen orkar vara rak när man samlar och varierar galoppen, många är i två delar och går lite innanför med rumpan och då kommer antagligen alltid ett av bytena krångla och vara orent m.m. Han gjorde i vilket fall lugna byten och jag kunde räkna ner dem. Innan har jag väntat på rätt läge, och har det inte kommit så rider jag vidare tills läget kommer igen. Men just idag hade vi den där tanke-läsar-kontakten igen. Wow! 

I traven så fick jag med mig honom ganska omgående. När jag vill aktivera bakbenen så rider jag lite cirkelbågar för han ska släppa efter lite i sidorna och sedan red jag öppnor och tränade att ha rätt ställning hela långsidan. Hade Emmas pappa som bara kikade lite och han gör det bara bättre och bättre. När jag får igenom ställningen i nacken/ganaschen så kan han dansa i öppnorna, och när han kan det så bara sluter jag om med ytterskänkeln och rider "öppna vidare i en sluta". Och då har man slutorna ganska gratis, och idag när jag tog halvhalten på ytter så istället för att ta det som en förhållning som han har gjort nu ett tag, så lyfte han ytterbenet över och förbi det inre. Äntligen! :D Men man får rida hela tiden. Med det menar jag inte att man sitter och svettas och sparkar på utan det är halvhalt, drivning, fånga upp med halvhalter igen, drivning för att få gången och takten tillsammans. Så roligt, när allt kommer i sätet känns det fantastiskt! 

När vi skrittade av på grusvägen så bara lekte jag lite med traven, samlade till passage och sedan fram igen, han gjorde det så enkelt. Som var såå svårt att ens greppa för 1½ månad sen! Han kändes så fräsch och glad, som den arbetsmyra han är. Har varit en styrketröskel som jag skrev förut, som många kanske inte tar sig igenom. Men nu har vi kommit ut på andra sidan, och får njuta i säkert 1,2 veckor men snart är vi tillbaka i trappan igen. Njuter i fulla drag!

 
 
 

Tävling




Prinsen

Alltså! Det var så längesen jag kände såhär på Molle, jag har verkligen väntat och väntat en period nu. Men idag, kom bjudningen i samlingen och alla halvhalter plus all drivning kom från sätet, jag bara släppte ner benen längs sidan, en stilla hand och han var bara där, mellan hjälperna. En sån här dag kommer inte helt ofta längre, och alla hårda, tuffa stunder är så värda ett sånt här pass!

Började med skritten, red honom bara öppna, förvänd öppna, sluta, förvänd sluta, ändrade lite. Detta får honom framme för skänkeln och uppmärksam på vilken hjälpgivning han får. Sedan direkt på galoppen. Rund, djup form, manken uppe. Tempoväxlade bara genom sätet, kunde rida långa långsamma språng, ner i samlad kvicka språng och tvärtom, verkligen kontroll på tempo och rytm! Jobbade lite samling, öppna med samling, sedan fram, tilbaka. Ändra, påverka, endast med mina tankar kändes det som. Wow!

En sånhär dag får man passa på att träna alla svåra saker, som man inte kan göra när hästen inte är ihop. Så idag övade vi lite byten. Så läckert! Att sitta och trimma sådant på min lilla sexåring, arbetsglad som tusan! Vi var på åkern, där det lutar lite, uppåt och nedåt, han bara gjorde allt jag bad om. 

Samma i traven, han dansade tillslut! Kvicka ben men långa steg! Framme för min vad och sätet. Som ni förstår så bara njöt jag. Blir så lycklig och full av energi och motivation att fortsätta på samma spår. Nästa pass blir ett steg tillbaka, bara fortsätta traggla att han ska vara mellan hjälperna, varje steg, lyssna framåt och tillbaka. 

Min fina fina prins! Foto av Li Sjöstrand.

Vila eller inte vila

Molle brukar alltid vila dagen efter tävling, samma så nu i måndags. Men vi gick en kort promenad bara genom byn, samt en rykt såklart. Avskyr faktiskt att han ska spendera hela natten skitig i en box. Det tar emot! Bättre han glänser. Igår red jag ute på åkern, tycker om att rida ut eller iaf rida lite lugnare direkt efter tävling och vilodag. Molle hade varit superpigg i hagen och sprungit massor, så han hade sprungit ur sömmarna till en sko. Och i boxen hade den ramlat av. Så därför fick jag också hålla mig på mjukt underlag.

Detta är iaf ungefär hur han beter sig en vilodag. Han är snäll PÅ vilodagen, men dagen därpå i hagen så har han samlat rätt mycket hjärnaktivitet och ska ha ut den, och jag jobbar ju nu till kl 18 så han går ju i hagen hela dagen och springer och har sig. Så jag tror att jag ska rida en sväng även på vilodagen, bara ut i skogen i alla gångarter. Så han får "se" något. Så kan man spara hela vilodagar till dem gånger man verkligen inte hinner rida, och kanske försöka tajma det med att man hinner rida på förmiddagen dagen därpå, så han hinner motioneras innan han drar igång.

Hur gör ni?

 
Självklart ska hästen ha helt lediga dagar, men man får tajma dem så man kan rida på morgon/förmiddag dagen därpå.

Tävling 26/7 Falu Ridklubb

Alltså. Efter avslutande halt och hälsning idag kändes det som att jag hade vunnit på lotto! Molle var fantastisk att sitta på idag! Vi tar det från början. När jag red fram hade jag Emma i öronen, sån lyx har vi haft senaste 3 starterna och det kanske är därför vi gör bättre och bättre ifrån oss. Hon får mig att rida. Fokuserade mycket på att flytta, ändra och göra något hela tiden med Molle för då tar han hjälperna bättre. När jag fick rida in runt banan var det första gången jag red runtomkring, och inte fick entra banan direkt. Molle var dock SÅ himla fin så jag bara satt där med ett löjligt leende på läpparna och när vi red förbi domarkurerna bara lyfte han benen mer och mer, kunde inte göra annat än å skratta och åka med.


Under travdelen hade jag lovat att lägga ansvaret på Molle, jag bara sa trav, sen fick han gå. Och han sög framåt så jag bara åkte med, i skolorna hade jag faktiskt haft möjlighet att stämma av lite mer men för dagen när han var så härlig så lät jag benen hänga och bara åkte med. Slutorna är väldigt raka och jag måste lägga ner lika mycket på dem som jag gör med öppnorna framöver. Bakdelsvändningarna glömde jag bort då jag fokuserade på att skritten innan skulle bli bra, för den brukar vara så passiv. Det slutade med bra poäng på skritten men dålig på vändningarna då jag inte hann förbereda och få honom lite kortare i steget. 

Galoppen kändes så läcker! Jag kom ut i hörnen, nästan känslan av att sätta sig i hörnet och vända framdelen, wow. För första gången var han rak, spårade och jag kunde r i d a. Kändes inte hastigt nånstans, förvända serpentinerna blev så bra men enkla bytena lite tassiga, där kan vi lika gärna få 7,5 som 5,5 så vi har mycket att förbättra. Men bästa känslan av allt, efter en bra ökad galopp så fick jag till uppsamlingen, om än lite tidig, övergången till trav där jag kunde behålla samlingen och trampet i hörnet för att sedan på uppridningen smälla av en super längning. Molle visste precis vad han skulle göra, bara lyfte fronten och gjorde sin grej. Och där kom mitt löjliga leende tillbaka. En 8:a och "Härligt!" som kommentar! Gör jag sådana längningar i resten av programmet så blir det snart 70%! Haha så glad och nöjd med dagens ritt som samlade ihop 65,2% trots alla små fjantiga missar. Som man inte ska ha! Men nu kom tävlingstigern fram i mig, att få skörda resultat efter att ha kämpat och tagit oss igenom mycket, för att kunna ha denna känsla i msv c.Slutade som nr 6 av 15 i ett starkt och rutinerat startfält. Nu känns det som vi nått det nya trappsteget, och ska härifrån träna och tävla för att sätta mer samling i framåttänket, för att då kunna rida på riktigt bra procent.


Tack underbara duktiga Emma för all hjälp i helgen, och ett stort grattis till bägge segrarna i Intermediaire 1! Wow! Imponerande. Tack Mamma bästa hästskötaren. Och Malin min bästa vän och stöttepelare! Och tack alla som kommit fram och frågat och pratat och hejjat på oss. Blir så glad av glada människor. 

Det kanske inte alltid är så "bara"

Det går en trend just nu angående ridning och träning av häst. Det låter så bra och härligt när man pratar om att töja försiktigt på gränserna, leka fram alla svåra saker, aldrig säga "åt" hästen och man kan helt enkelt träna och rida utan minsta missförstånd eller problem. Och det låter fantastiskt! Men jag kan bara fråga: KAN vi verkligen vara så perfekta alla hobbyutövare härute? Jag menar: jag gör fel hela tiden. När Molle var liten var han rädd för skänkeln så jag jobbade med stora hjälper för att han inte skulle stissa upp sig så väldigt när jag skänklade. Hade jag vetat då att jag skulle utnyttjat det för att lära honom ta den minimala hjälpen att jag spänner vaden som ett framåtdrivande, då hade jag haft det lättare nu.


Om jag råkar hamna fel och det kommer ett missförstånd där Molle drar upp huvudet, då är tyvärr min första reaktion att hålla kvar i tygeln, ja tillåmed dra tillbaka! Det jag vill ha sagt, är att man behöver inte vara någon djurplågare för att man väljer att ta sig igenom en fas. Med det kan jag mena: trots att Molle varit rena drömmen som 3, 4 och 5åring så har han nu som sexåring ibland frågat om han verkligen måste vara ihop, på tygeln och göra precis som jag säger. I ett sånt läge, så måste man absolut backa bandet, vi lägger ner kraven, men man måste också vara vänligt bestämd. Och det är där många numera inte vågar stå kvar vid sitt beslut, för då helt plötsligt "våldtäktsrider" man. Alltså, så hemskt och groteskt uttryck som jag råkade läsa för några dagar sedan. Vad jag förstått så är det ett äckligt uttryck som någon tränare använt, i syfte att förklara att man måste få hästen att göra det man vill fast den skriker nej. HEMSKT! 

Men. Det kan ju inte heller vara rätt att när du vill svänga vänster och hästen säger "nej men jag tror jag vill till höger.." och så får hästen göra som den vill. För det händer faktiskt att hästen testar var gränsen går hos dig. Och jag säger inte att man ska slå och sparka den för det, men ibland måste man vänligt men bestämt bara säga jo, såhär gör vi. Och en "normal" häst kommer acceptera det, och sen får man upprepa och hästen lyder.

För det finns faktiskt helt friska och "glada" hästar som är olydiga. Det betyder inte alltid att hästen har ont eller att man har pressat den för hårt, eller att man är en askass ryttare. Det finns hästar som har fått flytta på den där gränsen för många gånger och fortsätter prova. Den tänker inte ett helt varv på ridbanan att därborta vid hörnet ska jag bråka, men det händer att dem just vid det hörnet upptäcker utgången och testar om dem kan dra sig dit och hur ryttare reagerar.


Det jag vill ha sagt, är att många blir rädd för att vara hästens ledare/ryttare med risk för att kallas våldtäktsryttare. Och det är rätt hårt att kasta omkring med såna ord. Vi alla vet att det finns hemska händer som bara sågar och sporrande skänklar som gett hästar blodsår, men att råka "sparka på och dra lite", ja det kanske inte alltid är en hemsk, ond plan som ryttaren genomför för att komma åt hästen, utan en spontan reaktion när man sitter på. Alla kan inte vara perfekta ryttare från början, våga göra fel men lär dig av dem.
Kram!



Tävling 24/7 Falu Ridklubb

Wow! Är full av energi efter dagens start på Falun Ridklubbs dressyrmeeting. Jag och Molle startade FEI finalprogram för sexåriga hästar, vilket är ett program som bedömer gångarter, lösgjordhet samt potential för framtid som dressyrhäst. När vi anmälde detta program var det på skoj, och jag satte upp ett mål på runt 64% för jag tänkte att jag kunde få 6 på trav och skritt och kanske 6,5 på galoppen en bra dag. Men jag är ju noga med att kunna förändra min ridning beroende på våra förutsättningar.

Och då Molle har känts lite testig genom att lägga handbromsen i så är jag noga med att tänka: vad ska jag göra för att bryta detta? Och för mig är det självklart: offra en start/tävling och ta itu med problemet, för att det i framtiden ska gå bättre. Och nu hade jag en tävling framför mig, där vi INTE bedöms på att göra allting perfekt och på rätt ställe på millimetern, utan där jag bedöms på hans kvaliteer. Och då valde jag att ta den chansen att faktiskt "rida på". För jag vill i framtiden att Molle vet att inne på banan, där ger vi järnet och tänker framåt. Och ofta när jag gjort så någon gång så har han varit superfin tävlingarna efter. 

Nog om det! Framridningen var helt OK, jobbade bara i låg rund form, tanken att bogarna ska lyfta sig över öronen för att få loss hela kroppen och få gång genom hela kroppen. Sedan bara 2 byten, rena och på hjälpen. Sedan lite skolor och tempoväxlingar, hela tiden framför skänkeln. När jag skulle entra banan var domarna tydligen oense om poängen på hästen innan, och jag fick rida omkring därinne väldigt länge. Och Molle var super dem första minuterna, verkligen på hugget. Men vi hann faktiskt dö ut litegrann, så jag fick hjälpa honom mer än jag tänkt under själva programmet, men det fick vi ta idag. Första bytet red jag inte utan trodde ungefär att han fixar det själv, haha, så jag fick göra ett enkelt byte. Men vet ni vad jag är stoltast över? Att jag inte grämde mig utan jag glömde bort det direkt och red vidare, vi satte 3 av dem 4 bytena! Och jag måste säga att det var det roligaste programmet jag nånsin ridit, det hände så mycket och Molle kändes SÅ ridbar! Det är ibland bra att komma in på banan som en liten tiger med en inställning att få igenom ett "problem".

Jag är supernöjd med vår ritt, men domarna dömde ner oss för att vi var för forcerade, vilket vi var. Men många tyckte kanske att dem var lite snåla, vi fick högst poäng på vår skritt haha! Vi gör väldigt bra skrittpiruetter iaf.
Skritt 6,4
Trav 6
Galopp 6,2
Domarna dömer det dem ser för dagen, det kan jag bara göra något åt genom att träna mer på att tävla! Men jag är så nöjd och glad, vårt slutresultat blev godkänt på 61,2%. Och han var så fin i skolorna, så jag är supertaggad att rida MSV C:2 på söndag. Tack min underbara fina häst som utvecklats så mycket, tänk att vi genomfört ett program med 4 byten, diagonalslutor, hela 3 travlängningar och han kämpade hela vägen i mål! Wow.


Tack alla som tittat, hejjat och stöttat idag! Idag var det riktigt kul att tävla, och då extra roligt att dela det med er alla. <3
 

Tävling 18/7 Klubbmästerskap

Idag har vi varit på en liten tävling. Vi ställde upp i Klubbmästerskapet i dressyr, och alla ryttare fick rida ett program på sin nivå, vi valde att rida en MSVC:1 då dem andra gick på kortbana. Vi red fram på en åker och det hade regnat halva natten och hela morgonen så jag vågade inte rida framåt. Och på min häst, så vet ni säkert nu att man måste rida fram lite friskt, för att sedan fånga upp och börja rida ihop. Så jag trodde att jag safe:ade. Men jag floppade haha! Han var inte framför skänkeln, jag var otroligt besviken när jag red av banan och efter vi hade ätit lite gräs så ville jag åka hem. Dock räckte poängen till brons, och vi fick rida ärevarv. (64,5%)

Kollade på filmen och ser att det syns inte lika mycket som det känns, formen är låg och inte ihop, han är inte sådär aktiv som han kan vara i nån gångart. Men jag ser att han utvecklats, dagens "skittrav" var riktigt fin, så jag blev riktigt glad att se att det. Då vet jag att det blir ÄNNU lite bättre med bjudning. Jag hade helt enkelt ingen gas idag, och det var helt och hållet mitt fel som inte brydde mig i det på framridningen. Jag skulle ha provat åtminstone, istället för att tro att man inte kunde rida på ute i gräset. Det gör jag inte om igen. Energi är inget man matar fram eller får ibland, det rider man fram. 






Tack alla som sa så mycket fint om oss idag, blir lycklig ända in i själen! <3

Häftiga resa

Igår skulle vi trimma lite, jag var så nöjd efter en bra träning för Emma och innan det ett bra pass på åkern. Men nu börjar det bli jobbigt tycker Molle. När man har fått in en ny känsla som man vill ha, då börjar man inte nöja sig med att få den ett par steg här och där, utan kämpar ju aktivt under hela ridpasset för att komma dit. Rider varje steg, bogen på plats, bakbenen inunder, huvudet där, tempot, rytmen, nosen dit, nacken ställd. Då blir minsta försök att bli bekväm så tydligt, så man hinner korrigera och jobba tillbaka hästen i ramen. Och det är det som vi går igenom just nu. Molle utmanar ramen jag ger honom, och det är inte för att jag krympt den eller så, men jag försöker visa den tydlig. Att nej, det är inte okej att skjuta ut bogen liite på volten, eller att ligga på innerskänkeln i slutan. Jag vill ha en häst som går av sig själv, bollas mellan mina hjälper och som vet att när det är jobb, så är det jobb. 

Men just nu utmanar Molle mig väldigt mycket, det är tungt för honom, detta är inget han kan ta sig igenom med lite fart eller lite vilja, nu är vi verkligen nere på styrketräning. Tror vi gör hundra galoppfattningar på volt för att få koll på bjudning, böjning, rakhet i kroppen, sidorna. Det är rätt drygt tycker han! Jag tycker absolut alltid att om Molle inte gör det jag vill, så måste det bero på vad jag gör eller gjorde förra passet, förrförra passet. Självklart, alltid. MEN, jag vet också att just unghästar, ofta kommer till denna gräns i utbildningen. Ska vi kämpa oss igenom detta med styrkan, eller ska vi vara kvar på den nivån där det räcker med hur vi går nu? Vill jag ha 3 växlar i alla gångarter, eller vill jag ha det dubbla? 

Och för mig är svaret enkelt. Jag vill kämpa på, sätta mera styrka, kämpa mig igenom en period där det antagligen kommer vara kämpigt, men om jag är konsekvent och visar Molle att ju starkare han blir, desto lättare blir det. Att bjuda i samlingen. Att samla utan att korta. Att trava igenom istället för att trippa. Att lyfta fronten istället för rumpan. Det kommer bli så härligt att få denna styrka i honom, som att få ett nytt blad i handen, redo att formas IGEN. Häftigt!

Som jag skrev, det är många ekipage som inte kämpar sig över denna styrketröskel, men som fortfarande vill lära hästarna saker. Då kanske man börjar träna galoppombyten innan hästen kan samla sig, göra bra skrittövergångar mm. Man kanske lär den piruetter, men hästen är för svag för att kunna variera sig och ryttaren kan inte göra en bra inridning eller utridning. Man kanske lär den passage, men egentligen är det bara en balanstrav där man inte kommer åt bakbenen. Och det vill inte jag, så det är bara att sätta sig upp och träna. Varje dag blir vi starkare, och om ett år kommer det vara otrolig skillnad. 

 
 
 

En helt vanlig onsdag

Idag började dagen med en utflykt och titta på massa gulliga fölisar! Blir man kär eller? Sedan red jag Kalle en sväng innan jag skulle träna Molle. Jag övade på styrning inför att Emmas dotter ska kunna rida honom, han är inte riden så himla mycket. Han var så duktig och vi var tydligen söta nog tillsammans att vräkas ut på instagram inför 7000 följare haha! Han tar nog inte så illa upp av min längd, jag väger bara 52 kg så det klarar han fint.



Det var någon som inte var helt nöjd med att jag bytt flygmaskin, men han fick komma ut nån timma senare på träning för Emma istället. Idag blev jag tvingad att rida varje steg, tänk vad bra det kommer bli om jag fortsätter med det haha. Allt som är svårt, blir så lätt när man har allting på plats. Alltså jag har inga problem med att rida byten och piruettgalopp om allt fungerar, halvhalter, koll på sidorna, formen medmera. Det är bara det jag behöver träna varje vecka... För resten av mitt ryttarliv. 

Skämt åsido, idag kom vi till en viktig punkt. Jag har nog ridit mitt livs första vänsteröppna på riktigt, på yttertygeln, runt innerskänkeln, påverkningsbar, eget påskjut. Jag kunde för första gången riktigt åka med i traven och påverka honom utan att något annat hände. I det läget när jag fick honom rund för inner, så kände jag helt plötsligt att härifrån kan jag typ samla eller öka hur mycket jag vill, rida en riktig sluta medmera. SÅ HÄFTIGT! Äntligen! Med Emmas hjälp och mina grundpass hela veckan så klev vi upp ett snäpp på trappen. Så nu kommer det där kännas helt underbart i den där gungiga men kvicka traven i cirka en vecka, sedan kommer det bli svårt och tufft igen. 



 

Åkerpass

Imorse blev det ett pass på åkern tillsammans med Emma och Coco. Jag fortsatte öva att hitta innerskänkel-yttertygel, grunder helt enkelt. Övergångar skritt-galopp, sedan galopp-trav och här får jag honom verkligen på tygeln! Wow, efter detta jobb kunde han trava. Ute på en åker får man ingen hjälp av väggar så här måste man ha allting på plats om man ska kunna rida ihop hästen. Molle var fin, var jättekul att få trimma ute på vår stora nyklippta åker. 

Från förra hösten.

Dagens grundliga pass

Eftersom vi krumelurat väldigt mycket sista tiden och det var lite träligt igår så var min plan idag att lösgjöra och göra grundjobb! Man glömmer bort det ibland, när det är enklare att rida en svår skola än att rida fina övergångar. Så idag började jag i skritten med att göra halt, skritt, halt. Jag vill att han ställer upp, står kvar stilla, och när vaden kommer om så ska bakbenen börja skritta. Molle var inte framför skänkeln idag så då när benet kommer så väger han över från bakdelen till framdelen och börjar skritta. Så det är ungefär stånk-stön-skritt. Jag vill ha halt - skritt, aktivt! Så då upprepade jag, och skrittade bara 2-3 steg innan halt, och inte stå för länge innan framåt igen. Tar han inte vaden då så får jag förstärka hjälpen med hela benet en gång ordentligt.

Varmt imorse kl 8 redan! Ser ni att han börjar skåla ur ordentligt i ganaschen nu? :)

Sedan galopparbete där han inte heller var riktigt framme, så jag red tempoväxlingar mellangalopp-arbetsgalopp både på raka spår och böjda spår. Där försvarar han sig genom att när jag vill ta halvhalten så byter han. Vadå var det inte det du ville..hehe.. Då rider jag öppna på volten tills jag känner att han är framme till högertygeln, det är nämligen bara i detta varv, vänster varv, han gör såhär. Och sen red jag tills han accepterade att jag tog på högertygeln, och när han gör detta så har man honom mellan hjälperna. Men det är ett jobb som sker på flera år att hitta exakta kommunikationen här! Vänstersluta på volt åt höger håll fungerar också väldigt bra för att få fatt i yttersidan.

I traven jobbade jag först med att hitta insidan och jag red tio gånger bättre idag än igår. Vågade använda mig av den ridningen vi hade i vintras, man måste mixa beroende på hur hästen känns helt enkelt. Red öppna och sluta på rak linje och han var fortfarande inte riktigt framme till högertygeln, i andra varvet är det ganska bra. Men då tänkte jag, nu ska jag inte falla i fällan att bli sur och rida på fel sätt, jag brukar tänka: men varför fattar han inte. Men nu tänkte jag, visa honom vad du menar, gör om, prova det här o.s.v. Så jag upptäckte något och fick en aha-upplevelse. Så nu har jag ett helt nytt sätt att komma till yttertygeln och då kunde jag börja ta in framdelen och skåla ur insidan men ha honom på ytter. Och då kunde jag ta in baken hur mycket jag ville till slutan också.
Bingo! 

 
Fortsatte grundjobbet med att rida skritt-travövergångar på volt, sedan galopp-skritt. Där har vi massor att arbeta på. Skritten blir hävig! Och då får jag inte det där trampet in i galopp utan han häver sig när jag sitter och klämmer med skänkeln. Det ska vara touchscreen! Jag ska inte gunga igång honom, han ska komma med bakbenen när hjälpen ges. Träna, öva! Imorgon ska jag ut på fältet och då ska detta tränas! Är SÅ UNDERBART att ha saker att träna på! Mycket under tiden de är unga så går allt så fort framåt, ena veckan är inte den andra lik. Men nu börjar vi bli så utbildade att vi kan göra hemläxa. Älskar det. Vilken häst jag har, vad mycket vi kunnat ta fram i honom. Häftigt!

 

Pass

Som tur var, så var ju Molle bra i karleden idag så vi tog oss ett pass på ridbanan. I början så var han inte så medgörlig, han ville helst gå som en banan för att inte behöva sätta vänster bak inunder sig. Alltid efter hoppning eller vila så brukar vi behöva ett pass att "hitta tillbaka" till dressyrridningen. Men red öppna på volt i galoppen, och efter bara några upprepningar så började han bli riktigt fin, så jag försöker hitta mina stunder där jag bara kan släppa ner benen och åka häst, för att bara "putta på" när det behövs, för att lära honom att gå själv. På det sättet lär jag honom piruettgaloppen också, jag ska bara samla genom flera flera halvhalter, inte behöva driva som en tok runt utan bara driva när jag vill ha större impuls, jag kommer behöva det när man ska lära sig att gå ur piruett sen.

 
Red sedan galopp-trav övergångar, detta måste jag träna på i massor nu! Man rider ju mest galopp-skritt, en så enkel sak som att driva hästen från galopp till trav, är så svårt. I traven var han superfin rakt fram, men accepterade inte riktigt halvhalter i vänstervarvet. Åhhh... Nu börjar det om igen. Kämpa kämpa. Man känner sig som en nybörjare, men jag ska börja se det som att jag lär mig. Jag lär mig för varje gång det går fel. Jag kommer en dag ha en plan och lösning på den hästen jag sitter på för dagen, genom att ta mig igenom alla situationer nu. Så då blev vårat problem plötsligt något positivt!

Kram

Hoppkurs

Fredag-Lördag har vi varit med på en hoppkurs! Det började med en väldigt bra markarbeteslektion, där vi red en övning som jag älskade! Den var svår, men gav så mycket.
Bommar låg på medellinjen såhär:

_______            _______            _______            _______            _______            _______            

Så skulle man trava och rida slalom, men INTE i bågar utan så nära bommen som möjligt med rak häst, men endast ställd i nacken/ganaschen. Precis det jag och Molle tränar i dressyren. Alltså han blev som olja med denna övning, jag brukar rida den med att rida skänkelvikning/sluta mellan bommarna, men nu skulle vi ha raka hästar och bara ställning, han var så fin och lätt, behövde bara röra ringfingret så ställde han över, och tillbaka, å över... Duktig häst! Vi fortsatte i galopp (!!) vilket var mycket svårare, men även här, dem lossar så otroligt i hela ryggen av att ställas i nacken.

Sedan hoppade vi studs och lite lydnadsbanor, så roligt för både mig och Molle.

På lördagen var det banhoppning, men jag hittade Molle med ett sår som börjat bli infekterat i karleden så han var svullen och ömmade! Åh stackars Molle, jag fick så ont i magen, blir alltid så orolig vad det kan vara. Men som "tur" var så lyckades jag hämma infektionen innan det blev värre, så idag (söndag) var han torr och fin och inte öm. Men vi fick ställa in banhoppningen, jag var och kollade på den och hjälpte till med hindrena, och jisses, det var en sååå bra träning, och hästarna var görfina efter markarbetet. Snyft, det verkar inte vara meningen att jag och Molle ska hoppa!? Allt går åt skogen när vi anmäler oss till hopptävling och träning ju. Först på fredagen så hade Molle stressat och sprungit i hagen, sen gick min stövel sönder, sen gick en del på tränset av, sårskadan... ja alltså ni hör ju.

 

Vi är på hoppkurs fre-lördag! 💪😍🐴🔝 så roligt att skutta lite.

Ett filmklipp publicerat av elinhaglof (@haglofelin) Jul 10, 2015 kl. 8:31 PDT


En vecka i korta drag

Birgitta kom till oss på onsdagen förra veckan. Jag och Emma red våra hästar ett varv på åkern där vi hade fått en remsa klippt, sen tittade vi på 4 lektioner som hon höll. På torsdagen började jag och Emma med att rida våra hästar. Jag valde att fokusera på galoppen först. Där ville Birgitta hjälpa mig att hitta gångjärnen vid min skänkel, och vid Molles ganasch. Precis som vi har problem med. Han ska böja sig för skänkeln och ställa igenom i ganaschen, inte i halsen och i virveln. Får jag koll på detta så kan jag rida honom rak på riktigt, och böjd på riktigt. Vi gjorde många små övningar för att få koll på bägge sidor, jag som tycker jag har honom rak mellan mina hjälper, men Birgitta gjorde ett djupdyk och vi har mycket att hämta där fortfarande.

Fick rida mycket sluta in mot mitten, rakt fram i förvänd öppna. För att hitta ytter/innersidan, och förberedande för bytena. Mycket bra träning, vi var rätt slut.

Dag två, fredag skulle vi fokusera på traven istället. Men vi började bara med att checka av gårdagens galoppjobb, fick rida några byten som blev rena och fina tack vare jobbet med inner/ytter. Sedan gjorde vi först en övning som mjukade upp Molles bakben, och hjälpte honom att "niga" i både igångsättning och avsaktning. Sedan skulle vi jobba skolor, där Birgitta upptäckte att när jag ställer/böjer med innerhanden så hakar Molle på den utan att jag märker det, och bromsar på det sättet honom. Jag har alltid tyckt att Molle tappar sin gång så fort jag gör något, men jag inbjuder till det genom att jag ber honom hänga på innertygeln och det har blivit sån vana att han blev typ chockad när jag fick rida igenom det och verkligen ta till mig att han måste vara mycket mer på ytter i dem lägena. Helt plötsligt lossnade det lite och mina hörnpasseringar och skolor förbättrades. Emma säger samma sak, men ibland måste man höra på det ett annat sätt för att förstå det, och då kan man ta till sig det igen!

Dagen efter vilade Molle, sedan repeterade vi lite på åkern på söndagen. Sen har jag varit på Falsterbo sön-onsdag och njutit, badat i havet och tittat på så mycket fina hästar. Jag har också haft turen att träffa en av Molles bröders matte! Lisa, äger också en sexåring efter Alligator, så vi hade mycket att prata om. Följer henne på Instagram, och sa flera gånger att tänk hur det känns, som att man redan känner varandra utan att aldrig ha träffats?? Jag och Lisa verkar vara lika på så många sätt, hoppas verkligen inte det var sista gången vi sågs.

Idag gick Molle ett pass i ridhuset, jag full i inspiration från Falsterbo och Birgittas kurs, släppte den där jävla innertygeln och såg till att han var mellan innerskänkel och yttertygel, och jäklar ja. Vad han gick! Min underbara häst, jag ska försöka att inte hämma dig mer i framtiden. För du kan mer, och du ska få visa vad du går för! Molle är anmäld till ett sexårsprogram, och tills dess blir det mycket gångartsträning och bara fila vidare på att bytena sker på mina hjälper. Idag har han bytt som en kung! Både på rakt spår, diagonal, på fyrkanten. Han tyckte det där var buslätt. Galoppen överlag var härlig, kunde sitta på bakbenen och på det sättet driva på frambenen, så fick mycket luft i galoppen.

 
 

Semester

Jag har semester och har gjort massvis med saker som jag ska återberätta här snart, när jag kommit hem till datorn. Tills dess hoppas jag ni har det skönt i solen, och kika in sen så kör jag en liten summering av veckan! 👍 




RSS 2.0