Starkare

Åh det är sådan glädje och lycka när jag känner att Molle blivit så stark och kan börja göra dem här svåra grejerna bra och på rätt sätt! Imorse blev det ett dressyrpass hemma på banan tillsammans med Emma och Cocu. Till en början var han lite som ett C åt vänster men jag hade väntat mig värre eftersom vi lekte med så mycket roligt i onsdags, men han kom tillbaka rak mellan hjälperna så snabbt så jag kunde direkt från början lägga honom djupare, hitta drivningen i sätet och kunde snart variera från samlad till mellangalopp där jag bad honom komma lägre och lägre med nacken ju mer samling jag bad om. Då får han aktiva bakben och det kändes lätt, enkelt för honom. Inte gungigt eller hävigt, utan som att han förstått precis hur han ska sätta sig och böja in benen istället för att prova paddla med raka bakben. 

Eftersom han kändes kanon så red jag bara några byten, på lite olika ställen för att inte trigga honom. Innan bytena tänker jag lite som att jag rider förvänd galopp, då blir hästen rakare inför bytet. En del till att Molle byter rent är att vi väntat tills han verkligen orkar vara rak när man samlar och varierar galoppen, många är i två delar och går lite innanför med rumpan och då kommer antagligen alltid ett av bytena krångla och vara orent m.m. Han gjorde i vilket fall lugna byten och jag kunde räkna ner dem. Innan har jag väntat på rätt läge, och har det inte kommit så rider jag vidare tills läget kommer igen. Men just idag hade vi den där tanke-läsar-kontakten igen. Wow! 

I traven så fick jag med mig honom ganska omgående. När jag vill aktivera bakbenen så rider jag lite cirkelbågar för han ska släppa efter lite i sidorna och sedan red jag öppnor och tränade att ha rätt ställning hela långsidan. Hade Emmas pappa som bara kikade lite och han gör det bara bättre och bättre. När jag får igenom ställningen i nacken/ganaschen så kan han dansa i öppnorna, och när han kan det så bara sluter jag om med ytterskänkeln och rider "öppna vidare i en sluta". Och då har man slutorna ganska gratis, och idag när jag tog halvhalten på ytter så istället för att ta det som en förhållning som han har gjort nu ett tag, så lyfte han ytterbenet över och förbi det inre. Äntligen! :D Men man får rida hela tiden. Med det menar jag inte att man sitter och svettas och sparkar på utan det är halvhalt, drivning, fånga upp med halvhalter igen, drivning för att få gången och takten tillsammans. Så roligt, när allt kommer i sätet känns det fantastiskt! 

När vi skrittade av på grusvägen så bara lekte jag lite med traven, samlade till passage och sedan fram igen, han gjorde det så enkelt. Som var såå svårt att ens greppa för 1½ månad sen! Han kändes så fräsch och glad, som den arbetsmyra han är. Har varit en styrketröskel som jag skrev förut, som många kanske inte tar sig igenom. Men nu har vi kommit ut på andra sidan, och får njuta i säkert 1,2 veckor men snart är vi tillbaka i trappan igen. Njuter i fulla drag!

 
 
 

Prinsen

Alltså! Det var så längesen jag kände såhär på Molle, jag har verkligen väntat och väntat en period nu. Men idag, kom bjudningen i samlingen och alla halvhalter plus all drivning kom från sätet, jag bara släppte ner benen längs sidan, en stilla hand och han var bara där, mellan hjälperna. En sån här dag kommer inte helt ofta längre, och alla hårda, tuffa stunder är så värda ett sånt här pass!

Började med skritten, red honom bara öppna, förvänd öppna, sluta, förvänd sluta, ändrade lite. Detta får honom framme för skänkeln och uppmärksam på vilken hjälpgivning han får. Sedan direkt på galoppen. Rund, djup form, manken uppe. Tempoväxlade bara genom sätet, kunde rida långa långsamma språng, ner i samlad kvicka språng och tvärtom, verkligen kontroll på tempo och rytm! Jobbade lite samling, öppna med samling, sedan fram, tilbaka. Ändra, påverka, endast med mina tankar kändes det som. Wow!

En sånhär dag får man passa på att träna alla svåra saker, som man inte kan göra när hästen inte är ihop. Så idag övade vi lite byten. Så läckert! Att sitta och trimma sådant på min lilla sexåring, arbetsglad som tusan! Vi var på åkern, där det lutar lite, uppåt och nedåt, han bara gjorde allt jag bad om. 

Samma i traven, han dansade tillslut! Kvicka ben men långa steg! Framme för min vad och sätet. Som ni förstår så bara njöt jag. Blir så lycklig och full av energi och motivation att fortsätta på samma spår. Nästa pass blir ett steg tillbaka, bara fortsätta traggla att han ska vara mellan hjälperna, varje steg, lyssna framåt och tillbaka. 

Min fina fina prins! Foto av Li Sjöstrand.