Fredagspass

Är väldigt nöjd med min nya hjälm!

Igår red jag ett litet pass hemma för att checka av lösgjordheten, började i skritten och skrittade med kontakt fast på lång tygel, och ökade kontakten ju längre passet gick. Red ut hörnpasseringarna ordentligt, flyttade i skänkelvikning och varierade att tvära mer eller mindre undan bägge skänklar. Skrittade kanske en 10 min på tygeln innan jag joggade och varierade mellan en liten och en lite större trav, följt av övergångar. Det jag fokuserade på under uppvärmningen var inte att rida fram någon gång eller så, utan bara att han skulle följa mina hjälper och svara framåt/tillbaka och liksom att kroppen följde huvudet haha. 

Efter lite fler tempoväxlingar ökade jag på samlingen och tog igenom lite av det vi har svårt med: att trava igenom halvhalten i det lite mer samlade tempot. När jag tar halvhalten så svarar han på det men han är inte lika kvick att svara för skänkeln, så bakbenen trampar inte i ordentligt utan han gör mest ingenting, får ingen reaktion. Men så tog jag igår ett dressyrspö till hjälp, har inte ridit med det sen i julas så det fungerade riktigt bra att påminna honom med.

Tog halvhalten och när han inte reagerade på skänkeln så viftade jag till med spöet och vips trampa han igång baken, först åt vänster men jag var snabb och korrigerade, sen åt höger så fick korrigera där och helt plötsligt kom bakbenen in under honom istället och han växte över hela ryggen. Fram i större trav och sedan samla igen, försökte komma undan först men sen kom det på plats, så fram i större trav igen. Och tredje gången kunde jag bara knacka till lite med skänkeln. Kul känsla, även om det inte ger resultat idag så kommer det i framtiden bli en samlad trav! 5 steg blir till 10, som blir till en långsida, om några år kanske en passage??! Är dem små viktiga grundstenarna som i slutet blir det vackra.

Tänk när vi kan ha denna aktiva trav i den samlade traven?! :)

Min skatt.


Min fina kille! 
Alltid lika glad, vilket gör mitt jobb enklare. Han är en häst som
kommer ta sig långt på sin fina vilja och inställning! 

Tävling 31/5 Falun


Idag har vi varit på hopptävling på Falu ridklubb, vår tredje hopptävling någonsin faktiskt. Molle har skött sig jättebra, nu känns han nästintill världsvan på tävlingsplatsen, lastning, sadla m.m. går väldigt bra, han dansar inte omkring utan står snällt stilla. Han bryr sig inte så mycket om när folk rider oss i rumpan eller nästintill slår skänkeln i oss utan är lugn och trygg. Lite läskigt med banpersonalens krattor, när dem rullar bommar med mera, men det kommer det också.

I 90-klassen var det en bana med bara linjer i princip, och han var fin ända fram till sexan, där det var en linje mellan femman och sexan där det skulle vara sju språng. Han tog inte halvhalter på linjen utan tyckte att han kunde sköta det där själv, vilket gjorde att han kom till ett läge där han antingen måste klämma in ett minisprång eller hoppa av stort, jag stod för min halvhalt fast han hoppade av ändå så han petade med frambenen då han ej hann upp. Blev så rädd för bommen han petade så sista två hindren var han väldigt uppmärksam på. Jag tyckte det var lite bra att han fick "krascha" lite, för även om jag värdesätter att han vill så mycket själv så måste han acceptera halvhalterna under banan, så förhoppningsvis så kommer han "se sig för" lite självmant hehe.

Sedan var det dags för debuten i 1m! Molle kändes väldigt fin på framridningen och inne på banan började han med ett gigantiskt hopp över ettan vilket gjorde avståndet till tvåan lite knasigt, men sedan flöt resten på bra och enkelt, han stod emot på några språng, vilket jag trodde berodde på klassen innan men jag behövde bara säga till lite så var det inga problem. Han fixade hela banan med kombination, vattenmatta och allt felfritt! Kändes lågt och enkelt. MEN! När jag red ut kom Malin och mamma och berättade att benskyddet gått sönder, det hade hasat ner ända ner över hoven.. Stackars Molle! Det var nog därför han kändes lite motig på nåt hinder, men så är han så snäll och nollar sin första 1meters ändå. Vilken prins jag har! 

Fortsätter han såhär är han ju värd ett par Veredus-skydd, då kan jag vara säker att dem sitter kvar också... ;)

Han har utvecklat frambenstekniken lite, kul att se framsteg!

 


 

Spetsade öron på varje bild, en fröjd att lotsa runt denna häst! :)