Göteborg horseshow 2014

Idag har vi klarat av första dagen på mässan. Igår byggde vi montern men idag var första shoppingdagen om man säger så. Vår första kund var faktiskt en av mina favoritbloggare Jenny. :)

Ni vill inte höra om min långa dag men kan säga att vi haft väldigt trevligt.



Molle skadad i hagen.

 
Molle har råkat ut för en olycka. Vet inte om jag nämnt det här att han är otroligt yvig och vild i hagen, om han gjorde hälften av de saker han gör i hagen när man ska rida hade han kallats oridbar. Det ser ibland ut som att Molle inte har något skelett eller leder i kroppen, han kan lyfta benen hur högt han vill och han är otroligt rörlig och kan kasta och vinkla alla ben på alla sätt helt enkelt. För att göra historien kort: igår blåste det storm, han sprang och busade i hagen och fick täcket på sniskan. Tyckte det var lite roligt och fortsatte springa med sina bocksprång och bakuter inblandade. Fastnar i täcket, och har hål i det, men kantbandet går inte sönder. Springer i panik för att täcket dras ju neråt, försöker sparka sig loss varpå han bara trasslar in sig mer och mer, totalt snurras kantbandet 4 (FYRA) hela varv runt skenbenet bak på honom. 

Som tur var är mina stallkamrater i stallet och ser hela förloppet. De går såklart dit och försöker ta loss honom, men han har panik och kantbandet dras åt hårdare och hårdare för varje spark. När de fått loss honom ser han lite lätt stakad ut men går därifrån på alla fyra. Jag får samtalet till jobbet och på en gång knyter det sig i magen. Det enda jag tänkte på: nu rök senan.

Ut till stallet, konstaterar värme och svullnad på hela skenbenet. Rådgör med veterinär, kyler 30 min varvat med tryckbandage 1h, kyler igen 30 min och upprepar 3 omgångar in i natten. Imorse när jag kom ut hade han vätska i bandaget, och på förmiddagen kommer veterinären och vi konstaterar allvarlig brännskada på skenbenet. Svullnaden kommer dels från brännskadan, men man kan inte säga innan huden har läkt om även någon sena är skadad. Senskada går inte att få ogjord, så man får helt enkelt hålla ut och åka på ultraljud först när svullnaden dämpats, och såklart efter brännskadan läkt mer. Så eventuellt två olika skador, varpå dem kräver två olika läkningsmetoder. Brännsåret kräver blodcirkulation och massage samt salva, senskada behöver kylning av rinnande vatten. Men just nu behandlar vi brännskadan då den är ganska omfattande och ömmar som tusan på stackars Molle.

Och jag ifrågasätter just nu om huruvida jag ska fortsätta med häst eller inte. För hur bra jag än tränar den, ger den rätt förutsättningar och rätt utrustning, bra mat, bra skoning m.m. så kan en såhär stor skada ske bara av 4 minuters bus i hagen och otur. Är det verkligen värt det?

Har vi nu otur och det är en större senskada så tror jag absolut att Molle har alla chanser att läka riktigt bra, han är ung och stark, rätt tränad sen han blev inriden och han skulle säkert gå att använda till det mesta. Men just nu känns det som att efter läkning vill jag sätta honom på annons och inte äga nån häst mer... Försöker säga till mig själv att man inte kan sätta livet på paus när det händer sånt här utan man måste tillåta sig själv att vara som vanligt när hästen är skadad, men det är svårt såklart. Men vi håller tummarna och hoppas på den allra bästa prognosen för min lilla häst. <3 
Kram från en ledsen Elin.


Ny sadel

Nu har vi en dressyrsadel som passar oss båda. Det blev en Kentaur Electra, och den är väldigt skön och fin. Äntligen en svart sadel också! Den är mjuk som en fåtölj, rejäla knästöd och jag har träningsvärk efter ett och ett halvt pass i den... "Tvingar" mig att släppa ner skänkeln och inte dra upp hälen, vilket förändrar mycket med min sits. Roligt, men jag blev helt slut efter ett varv i arbetstrav när jag måste använda magmusklerna för att sitta ordentligt. Men såklart kommer jag snart bygga upp min styrka och då kommer jag kunna rida mer med sitsen och låta benen hänga stadigt på sidorna av Molle. :)

Dagens pass då! Var fin från början, efter lite lösgörande arbete travade han stort och luftigt. Bestämde mig för att ta galoppen och blev m y c k e t galoppjobb i vänster, han försöker nu när jag har fått tag på yttersidan att skjuta ut rumpan eller att byta till korsgalopp bak. Att spåra är svårare och jobbigare än att låta arslet svajja omkring tycker Molle! Men man får stärka lite i taget. Men fick tänka att jag höll kvar skänklarna som i en fattning lite, efter några volter och lite öppna på långsidorna kändes han lätt och reglerbar. 

Här blev jag för ivrig. Ville jobba mer trav bara för att checka av att han fortfarande var på ytter. Molle var såklart trött och jag fick inte till känslan, så jag pushade för att få mer. Men jag skulle ju ha skrittat av efter galoppen och nöjt mig! Blev så besviken på mig själv, han är så liten han orkar inte så mycket.. Ringde Emma som försäkrade mig om att man gör faktiskt så ibland och kommer på efteråt att man skulle ha slutat, och jag kommer göra det flera gånger. Blir liksom när man fått känna några steg i en väldigt bra trav så tror man plötsligt att hästen klarar att jobba där i alla tempon och hur länge som helst. Amatör... (jag alltså). Blev en massage, ryktning och massor av pussar på Molle efteråt som stod ut med sin matte, jag storknade nästan av att sitta i min nya sadel, men jag tror vi ska bli vänner alla 3 snart.