Film



En liten videodokumentering av tävlingen i Söderhamn. Tack till min mamma för att hon står ut att filma hela tiden. 

Gymnastikhoppning

Igår var det skritt som gällde, idag lite gymnastikhoppning. Skrittade fram ute i blåsten, det var liksom så jävligt väder som det kan vara utan att det snöar och regnar i sidled, ni vet blåsigt och kallt och man tänker att man kunde sitta i soffan under en filt och mysa. Men det är då jag går som mest igång! Det är nästan en härligare känsla att jobba i uppförsbacke än att vinna en tävling... Är det så för er också?! Älskar liksom att min passion är mitt intresse och min ambition är inte att bli bäst av alla, utan att göra det bästa av det jag har och hinna lära mig så mycket det bara går under resans gång. Jag tror på mig själv för jag har styrka inuti mig och jag är klok nog att lägga min energi på mig själv. Aaahh vilken skön känsla när man känner sig odödlig, det behöver och förtjänar man dem minuterna ibland när allt istället känns hopplöst.

Efter framskrittningen gick vi till banan där jag hade ställt upp en studs-serie. Travade först fram och gjorde mina övergångar, få gummiband i kroppen så att känslan mellan oss går från 2 till 1. Om han ramlar iväg och slutar bära sig på sina bakben måste jag kvickt gå ner i skritt igen och börja om, så småningom i ridpasset behöver man inte göra övergången utan utvecklar den till "bara" en halvhalt och får tillbaka bärigheten och balansen. Kände på galoppen och han visste, hela hans kropp ville hoppa! Det suget jag får när jag svänger på hinder med denna häst, det vet jag inte om jag kommer få på dressyrbanan ärligt talat! Men nu har jag blivit så klok att jag förstått att denna häst måste hoppas mera, och jag vill så gärna komma ut på lite starter med honom också. Det gör oss bara gott, och han känns alltid härligare att rida rörelser på efter lite skutt och hopp, lösgjord och munter såklart.

Hoppade serien och red rakt efteråt, han ville svänga i fyrkantsspårets riktning så jag fick sakta av några gånger och knackade lite med innerskänkeln, efter några upprepningar var han mer med mig och vi kunde rida rakt samt byta galopp om vi hade fel på rakt spår innan vi svängde. Dressyren är grunden till allt, i alla sammanhang. Vi båda två njöt av detta och det ska inte dröja lika länge innan nästa gång. 



 

Tävling 17/9 Söderhamnsortens RF

2:a i MSVB4 idag! Äntligen på rätt spår.



Känslan börjar komma tillbaka! I veckan red vi ett superkort pass på onsdagen, han kändes precis som jag vill ha honom när jag red fram, avslappnad, sökte lite kontakt på bettet med en lång hals och lång form, svarade framåt och tillbaka lugnt och ingen stress, så jag travade bara fram sen avslutade jag passet. Varför nöta när det var så avslappnat från start? På torsdagen red jag barbacka ut på honom och jobbade lite tramp-jobb, fånga lite energi ur samlingen. På fredagen var han en dröm, jag red ett pass med fokus på galoppen och avslutade med lite trav där han bara gav och gav, red dock bara lösgjörande och valde en lägre form hela passet. Bestämde mig där och då för att efteranmäla till söndagens klass då jag kände att vi hade en bra form.

Idag på framridningen var han avslappnad från start, skrittade på lång tygel tills han frustade ur sig och tog för sig framåt bestämt och marscherande. Därifrån joggade vi igång på lätt kontakt och längre form, bara få trava igång kroppen i den form han vill och komma igång i musklerna. Därifrån gick vi över till galopp där jag kollar växlarna och att han tar i bakifrån när skänkeln kommer, alltså är framme för hjälperna som jag vill ha honom. Han var redan där, kunde leka med tempot fram och tillbaka. 

Efter galoppjobbet tog jag trav och för att sätta ihop honom så gör jag övergångar mellan skritt och trav. Tryck är inte spänning, tryck är att få honom att sätta sig och bära sig mer på bakbenen så att gummibandet uppstår. Första övergångarna gör jag bara för att, men ju fler jag gör så ber jag honom för varje övergång att trampa till lite kvickt både ner och upp, för att sedan bara ta halvhalter i traven och då får jag lite mer passagekänsla i traven, det har vi tränat in på honom. Därifrån växlar jag fram och tillbaka för att få honom kvickare i steget men utan att tappa bärigheten. Riktigt där är vi inte än, han blir såklart lite långsam och det får vara OK, det är ju en styrkefråga! Blev lite lång framridning, han har varit så taggad senaste veckan så trodde jag hade behövt lite mer tid men hade kunnat kapa ca 7 minuter och det hade varit perfekt. 

Inne på banan gjorde jag några ryttarmissar, brast i min rutin och känsla där jag t ex i en sluta valde att räta ut och rätta honom framåt då jag kände den där känslan att nu provar han lägga av, såg på filmen att det inte såg så ut, men känslan går först. I ryggningen tyckte han det räckte med 2 steg men jag valde att fortsätta rygga, så blev litet missförstånd och så fick vi inte med oss baken riktigt i nåt byte. Men är så glad att vi är tillbaka! Min fina arbetsvilliga häst, nu ska vi fortsätta härifrån med vårt fantastiska samspel. Är riktigt stolt hur jag utvecklats som ryttare bara de senaste 2 månaderna, jag har ridit med huvudet och ändrat om mitt muskelminne och fått så mycket gensvar från hästarna. Dem känns nöjdare och tryggare än nånsin med mig som pilot, är så stolt över det. 





Mamma myser med vår prins efter prisutdelningen, han älskar att vara på tävling!