Framhjulsdrivna hästar

Många hästar blir framhjuls-ridna av sina ryttare. Det kan vara svårt att lära hästarna att "gå på sina bakben" men det är något vi måste bli bättre att lära ut här i Sverige. När jag rider en häst och vill ta en halvhalt så vill jag att halvhalten går igenom alla ledningar och ger svar i bakbenen, i motorn. Hjälpen får inte stanna i ganaschen och ge effekten att hästen ramlar ner på sina framben. Många gånger försöker vi till varje pris att lära hästen att ta ner huvudet när vi rör på tygeln, istället för att lära den kontakt i tygeln. Tygeln ska ju vara en bro mellan din hand och hästens mun som ska bära kommunikationsvågor. Den ska inte vara nedtyngande och dragig. Den ska kännas elektrisk och hjälperna ska vara mjuka stötvågor!

När jag rider en häst som inte svarar för halvhalten får man hitta olika sätt att försöka lära om. Vissa hästar kan men vill inte, och vissa fattar inte ens vad du menar. Det är här det gäller att vara konsekvent och använda sin ryttarkänsla. Jag börjar alltid när jag sitter upp på en häst och tar tygeln, vad gör den när jag rör lite på bettet? Vad gör den om jag tar kontakt i tygeln? Efter det, kollar jag vad som händer när jag lägger på ben. Oftast så är hästen lite bakom benen, alltså den svarar inte fram och om jag då säger till en gång lite mer kraftfullt så blir svaret att den masar sig fram men försöker då göra sig lång och starkare mot bettet. Helt enkelt förklarat att den inte rör sig i ramen. Men det gör ingenting i uppvärmningsfasen, formen och ramen är ett resultat av din träning, inte det första du får vid uppsittning.

Som ni ser har Molle utvecklat påskjutet väldigt fint men har lång väg kvar med bärigheten och att behålla den i alla övergångar och tempoväxlingar, rörelser mm. Men han är på god väg. Alla hästar har olika styrkor och svagheter, gäller att vi är medvetna om dessa.

Att vara konsekvent när man rider är inte samma sak som att vara brysk och hård. Jag är så liten, så jag kan inte rida med hårdare hjälper eller ta tag i en häst (inte för att jag skulle vilja det heller), utan jag måste få hästen att svara på mindre hjälper, vara uppmärksam på mig och när jag behöver så får jag istället vara kvickare, inte starkare i min hjälpgivning. Men är jag konsekvent med detta så får jag alla mina hästar jag rider att vara lättare, både för mig och för sig själva. Det gör att hästen tycker det är roligare att arbeta med mig, och jag kan rida med finare hjälper och lättare sinne därtill.

En framhjulsdriven häst blir tung och får, som jag brukar förklara det som, "ett ben i varje hörn". Det är ju inte meningen att hästen ska ramla fram och hinna sätta ner fötterna just bara för att hålla balansen. Nej den ska hålla ihop sin kropp med manken som mittpunkt och bära sig på bakdelen för att ha tid att hitta suspension och bärighet. En sån häst är väldigt enkel att rida, men alla hästar har ju inte den balansen av sig själv. Dem unghästar vi fått till Emma visar större ridbarhet för varje som kommer, men så har vi ju hästar som min egna som vi istället fått träna upp till detta. Och det är ju sjukt lärorikt!
 
Så det viktigaste samspelet att lära sig är framåtdrivande och förhållande hjälper. Att lära hästen vilken effekt du vill ha av hjälpen utefter hur stark hjälp du vill ge. Får du detta samband att fungera, så kommer du inte ha några problem med böjning/ställning/rörelser m.m. efter detta. Men det kräver så mycket känsla och tajming, och viljan att gå utanför boxen. En bra tanke är att vända på dina problem. Har du en häst som du vill ska komma upp i fronten, sluta tänk att den ska komma upp och tänk att den ska sänka sig bak istället. Lycka till!

Relaterad bild

Tight schema

Förra veckan fick Molle utstå många uteritter i kolsvart mörker. Det viktigaste blev att motionera för att det var tajt om tid i planeringen helt enkelt. Jag tycker helt klart att det är viktigare att röra på hästarna än att rykta. Helst lägger jag tid på allt men när det inte finns fler minuter och dem går i täcke dygnet runt så klarar dem sig utmärkt med en längre rykt när det finns tid och ro!

Igår var Molle med vän ute på åkrarna. Två tävlingshästar lösa! Mardröm, men som tur var har allt gått bra. Dem har lattjat ute på den stora åkern vi rider på sommartid, och Molle verkar ha klarat sig med endast ett islag på ett bakben, där han igår var lite varm men idag hade det gått bort. Så igårkväll fick jag ställa mig i -10 grader och rusta upp hagen. Tack och lov med hjälp av min kära lillasyster, är så glad att jag har hjälp när jag behöver. Så otroligt tacksam för det. Hagen blev faktiskt jättebra och jag har nu använt distansisolatorer plus att jag drog en övertråd på grannens hages insida, då han bitit så mycket på stolparna då trådarna endast gått på Molles insida. Bus och lek över hagtråden var boven, tråden gick sedan av och tog med sig trådarna i resten av hagen så dem har bara klivit ut.

 
Valde även att köpa grövre tråd. 


Några dagars ridning

Träningen i onsdags blev jättebra, ett pass med fokus på lösgjörande jobb, veckla ut hästen bit för bit kan man säga. Han blev så fin, och det höll i sig. På fredagen red jag ut med samma tänk, verkligen jobba med eftergivenheten i sidorna och inte nöja sig med ställningen utan gå ett steg till, där fanns lösgjordheten. Så glad att Emma hittar alla små knappar som gör den stora skillnaden! 

I lördags red vi i ridhuset då en fotograf kom och tog lite bilder. Molle kändes rätt fin, lite av/på i galoppen men traven kändes riktigt fin. 

 
Jag har det här momentet på film också, jag gör övergångar galopp till trav och Molle blir så framåt så jag hann inte riktigt med, synd att jag ska sitta så illa just i de ögonblicket men hästen är ju vacker. :) Bara att jobba med sitsen, måste öka mitt självförtroende när jag rider så att jag vågar öppna upp mig och sträcka upp mig.



I helgen är det träning för Marie, hoppas att vårt jobb i vänstergaloppen syns och att traven blivit kvickare. Tycker att jag har kommit till en mer ekonomisk, kvick trav där lederna böjer sig snarare än att han paddlar med hela kroppen. Som sagt, bara att sortera ut del för del så lederna får jobba istället. 

Bilderna är tagna av Sara Ehlen.