Mordillo

Molle har verkligen varit jättefin. På banan i lördags gjorde jag en Birgitta Kjellin-övning i början, för att verkligen låta övningen göra jobbet, jag får lätt fokus på allt som inte fungerar från början och det är inte ett sunt sätt att starta ridpassen på haha! Så jag rider i trav, rider öppna mellan första och andra bokstaven, sedan styr jag in på diagonalen och mitt på medellinjen fattar jag galoppen så jag kommer ut i rättvänd galopp i nästa varv, direkt styr jag in framdelen på en öppna mellan dem 2 sista bokstäverna på andra sidans långsida, och på mitten av kortsidan "gasar" jag ner i trav. Det får inte vara broms ner i trav utan bara skumpa i trav. Så fortsätter övningen likadant men åt andra hållet såklart, fram och tillbaka. Det är en superövning som ger bjudning, trygghet och man får en chans att upprepa samma hjälper på samma ställen och förfina dem. Hästen blir lyhörd, kvick och trygg. 

Efter det fortsatte jag med sluta till kvartslinjen, ut i skänkelvikning. På det byggde jag vidare med sluta till kvartslinjen, räta ut byte, sluta ut till väggen, räta ut byte, sluta in. Han kändes fantastisk och framme för benen, till en stilla mjuk hand som jag verkligen kämpade med, stilla lite längre fram med lillfingrarna ihop.

Sedan tog vi trav igen, där jag växlade trav och passage genom att rida traven med vartannat steg höger vartannat steg vänster, då fick jag mer energi och reaktion i passagen så den inte blir långsam och hävig. Så gjorde jag bara korta repetitioner för att hålla honom framför mig. Fortsatte med lite trav och öppna med volter. Så gav jag mig sedan, när han gjort ett så fint pass.

Igår var vi ut i skogen, och till en början var han lite eftertänksam, eftersom jag inte kan göra övningarna som på ridbanan för att väcka intresset hos honom får man vara påhittig. Låter honom värma upp sig lite platt och tråkig sedan gör jag små tysta övergångar för att be honom vara uppmärksam. Jag försöker med så små hjälper jag kan att göra halt - skritt - halt t ex. Men han måste också lyssna. Om jag får ge kraftigare hjälp en gång går jag direkt tillbaka till att viska. Snart börjar öronen spela och han vill göra sin uppgift så snabbt han bara kan. Efter uppvärmningen med övergångar mellan alla gångarter började vi göra byten, uppförsbacke, energi och Molle var så uppspelt! Han gick bara och väntade på min antydan. Så då gör jag kanske 2 ettor, sedan vartannat, sedan skritt-övergång m.m. Wow vad fin han var!

Tog lite trav och det kändes som ett plan som skulle lämna backen. Bara gjorde tempoväxlingar med sätet och kunde liksom knipa stjärten för att ändra steget, kunde inte annat än klappa och berömma honom och avsluta direkt, han ska veta att där, där är han helt rätt!





Titta vad nöjd han är, prinsen.

Magiska läget

Bara för att jag klagar lite på Molle i bloggen så går han som en klocka. Jag tar tillbaka det! Vi samarbetade så bra och det kändes så enkelt igår, hoppas det känns lika idag! Jag vet att han är lite speciell och det svåra med honom är att hans normala är lite platt och tråkigt, och när jag ber honom om samling och energi så ger han allt han kan, men det är inte så enkelt för honom. Så jag måste välja mina dagar och verkligen förlita mig på att platt och "tråkigt" vinner till vardags, medan jag då kan öka samlingsgrad inför tävling t ex. När vi hittar den där magiska gränsen emellan så är det ju så så bra! Det är där vi ska vara varje dag. Helst. ;)







När han ger allt, så ger han för mycket. Jag måste hitta den där gränsen där avspändhet inte är lathet, men anspänningen inte är spändhet. Livet med häst, you got to love it!