Tiden går snabbt

Oj nu var det ett tag sen jag öppnade datorn. Jag är gammeldags, kan inte uppdatera bloggen från telefonen då jag är så noga med stavning och styckeindelning, jag vill skriva från datorn. Nu har vi efter lite letande äntligen hittat ett skrivbord till kontoret så hädanefter blir det lättare att blogga. Följer ni våra huskonton också? Här och här. Just nu handlar det mest om min graviditet såklart, vilket ni verkar vara nyfikna på såklart. Får frågor nästan varje dag hur man bäst kombinerar häst+graviditet samt efter barnet kommit. Nu vet ju inte jag hur det fungerar när barnet kommit men jag har stor förtröstan till att det kommer gå alldeles utmärkt.

Dels har vi hästarna 20m från huset. När jag börjar rida igen kommer ju bebben såklart få vara med i stallet. Hör skräckhistorier där andra mammor kastar mom-shaming över de som t ex låter barnen sova middag i vagnen. Alltså hallå? För mig är det meningen att barnen får följa med sina föräldrar, vara med om saker och sova i bil/vagn/resesäng också. Om man bara sitter i soffan med paddan och alltid sover middag i spjälsängen så tror jag man har större bekymmer än om barnen får vara med ute i friska luften.

Så man kan ju värma upp hästen med en barnvagnspromenad, sedan rider man medan bebin sover med en babywatch. Vaknar bebin efter en kvart, ja då blev det väl en kvarts ridning för dagen. Sen har vi ju en till förälder, som kommer hem 16 på eftermiddagen och vill vara med sin bebis. Då kan ju denna mamma smita ut och rida. Jag vet att det kommer vara så mycket trötthet och energibrist, men jag kommer ta mig ut för att tanka batterierna på detta sättet. Jag vill inte välja bort att ha familj för hästarna, jag vet att vi kommer kunna kombinera det på ett bra sätt och med bra planering. Ser fram emot första tävlingarna med barnvagn och fikakorg!



Filippa har varit här och ridit ut Molle i skogen några gånger nu. De ser lika glada och nöjda ut bägge två och jag kan släppa helt på min oro känns det som. Hon vill komma regelbundet vilket är så skönt för just nu har vi så mycket snö så min longering är bara skadlig. Det har snöat hur mycket som helst senaste tiden, men nu väntar en längre period med plusgrader på dagarna och det trycker redan ihop sig. Jag skulle verkligen vilja att snön kom ihop mera för jag har så svårt att gå om det inte är nyskottat. Mina ben vill ta små myrsteg just nu för att höften ska hålla ihop. Jag har förresten blivit sjukskriven pga min foglossning, så nu är jag hemma helt och hållet de sista veckorna innan förlossningen och föräldraledigheten startar. Så nu kommer soffan och jag bli bästa vänner. 


Ridhuset

Engla red Molle hemma på banan i 3 dm snö i söndags. De joggade runt och fick göra mycket övergångar, starta traven ur lite tramp m.m. Helt enkelt anpassat efter underlaget. Engla var jättenöjd och Molle var lite finurlig, han är inte helt lätt att rida! Älskar Pether Marknes bok där han beskriver de duktigaste ryttarna: de rider och ger hjälper i varje steg, men hjälperna syns inte. Det är ofta man kan tro att det bara är att sitta upp och hålla i tygeln och sitta i sadeln så dansar hästen fram själv för att den är utbildad. Men hästen som är välutbildad väntar hela tiden på signaler från ryttaren, kommer inte signalerna kan den som i Molles fall bli "otrygg" och avvaktar. Såklart pratar vi nu ridning-ridning, att bara hoppa upp och motionera är en annan sak.

Iallafall så har jag hållt igång Molle under veckan med longering och igår körde jag honom till ridhuset där Engla red igen, på bra underlag. Och jag älskar att jag får styra skutan från marken, igår var han riktigt fin. När Engla hittar samspelet mellan skänkel och hand så är Molle bara så fantastisk. Blir helt kär i honom. Men det går inte att "få" det utan att rida, man kan inte släppa iväg yttersidan, inte bli passiv i fel ögonblick, absolut inte låta väggarna styra hästen. De var riktigt fina i både trav och galopp så alla var vi nöjda. Nu rids han ut av Filippa på söndag så får vi se hur nästa vecka blir. Det känns riktigt bra om det kan fungera såhär! Då kommer det vara jag som mest är ur gängorna när det väl är dags för mig att rida igen.

 

Longering & tömkörning

Molle verkar helt OK med att trappa ner träningen. Om 7 veckor kanske jag har en bäbis ju, så snart är vi tillbaka. Vi får se om jag ev blir sjuksskriven pga foglossningen och sammandragningarna, såklart man inte kan slappna av helt när man fortfarande jobbar heltid. Då kanske jag kan få hjälp att köra han till ridhuset så Anna kan rida honom. Det är inget jag vill pyssla med när jag kommer hem sent efter att ha jobbat hela dagen. Jag är helt slut efter en dag nu då busen försöker gräva sig ut vid revbenen, puh!

Molle longeras just nu med en longerhjälp, den som går över manken och till bettet mellan frambenen. Den sitter löst och bara kramar i bettet om det behövs, tycker han får en riktigt upplyft underlinje av den och han kan inte luta sig mot inspänningen utan måste bära sig själv. Är glad att jag kan lägga min energi på det, jag får hjälp med stall och vatten av mamma och sambo. Det är faktiskt riktigt mysigt att natta hästarna med Oskar, han är snart bästa vän med Molle. Han stöttar mig till fullo med hästarna, fanns inte på världskartan att han skulle be mig avstå under graviditeten eller pusha för att sälja t ex. Han vet ju hur speciell Molle är.

Längtar tills det ser ut såhär på baksidan igen!

På tal om något annat, vill rikta ett STORT jäkla tack till all feedback på motivationscirkeln! Har ju bara gjort lite reklam på Instagram Stories om det här så ni kanske inte hänger med i vad det handlar om, men det var faktiskt tidigare i vintras jag lekte fram ett roligt projekt som jag ville driva under hela 2019, i form av en stöttande hand över internet. Så många vänder sig till mig och frågar hur man håller motivationen uppe eller hur man övervinner rädslor och hur man tror på sig själv. Kände verkligen att min viljestyrka och mitt tänk kunde bidra med något, har man hjälpt eller glatt åtminstone en annan människa så är väl det en bedrift! Så nu skickar jag ut en serie med mail regelbundet där jag delar med mig av mina sätt att se på träning och hur man utvecklas. Det kommer också mycket tips på hur man stänger av omvärlden. Jag är expert på att inte låta andra få rubba mig. Jag har aldrig drivits av att försöka bevisa något för någon annan, den drivkraften är inte stark nog för den kommer inte inifrån, den drivs av osäkerhet. Och jag är så mån om att MITT driv ska komma från det jag verkligen vill, längst inne! Där man är sann mot sig själv, och det är DÅ man får bra saker tillbaka. Det fungerar verkligen så, när man är sann mot sig själv. Så det försöker jag dela med mig av, och jag blir så sjukt glad för erat engagemang och era kommentarer. Det är verkligen en win-win situation. :) Så tack tack tack!